Förbättra rörelsemönstret hos din islandshäst

islandshäst Kalle

Idag tänkte jag skriva ner några tankar kring hästens rörelsemönster. Målet med min ridning är att hjälpa hästarna att hitta en bra form i alla gångarter, och att den ska jobba liksidigt. Innan den kan länga ut muskulaturen på sin korta sida och länga ut överlinjen, så kan den heller inte bygga styrka på ett hållbart sätt. Men det är inte alltid som teknikträning är bästa sättet att lära om ett felaktigt rörelsemönster och förbättra sin islandshäst form. Här är några av mina tankar kring hur man kan träna form och rörelsemönster på ett hållbart sätt.

vad är ett ”bra” och ett ”dåligt” rörelsemönster?

För mig är islandshästens form och rörelsemönster samma sak. Begreppet ”form” är ett uttryck för hur hästen använder hela sin kropp i rörelse (och inte bara var halsen och huvudet är placerade).

För mig så är syftet med ridningen att träna hästen att röra sig i en bra form, och bli så liksidig som möjligt. En liksidig häst har lika lång muskulatur på höger och vänster sida, vilket gör att den klarar av att arbeta på volterna utan att falla in eller ut med bogarna. Den kan också använda sina bakben på ett symmetriskt sätt, och producera lika mycket kraft och bärighet med båda bakbenen. Det gör att ridningen sliter mindre på hästen, och träningen kan istället bygga upp styrka.

Så länge hästen jobbar oliksidigt, kommer också bakbenen att jobba på olika sätt. Det här gör att all ”styrketräning” istället kommer att slita på hästen. Så länge som hästen har kortare muskulatur på ena sidan, kommer den heller inte att kunna länga ut överlinjen ordentligt (eftersom den korta sidans rygghalva också kommer att vara, ja, kortare).

Så, ett bra rörelsemönster är för mig när hästen jobbar liksidigt, sträcker ut överlinjen och rör sig i en bra grundform (utan att tygeln håller fast den ”i form”).

första steget till ett bra rörelsemönster

När jag får en islandshäst i träning så behöver den ofta hjälp att förändra sitt rörelsemönster, på något sätt. Först går jag igenom och kollar om det finns några spänningar som begränsar hästens rörlighet. Vissa svaga punkter ( t ex instabila bakknän) ger kompensatoriska spänningar som man kan lossa ganska enkelt manuellt. Detta gör att hästen kan få tillgång till hela sitt rörelseregister.

Det här är en väldigt viktig poäng, för så länge det finns kompensatoriska spänningar så kommer hästen att vara begränsad i sin rörlighet. Då försöker hästens kropp istället hitta ”omvägar” för att kunna göra det vi ber den om.

låta hästen ”lära sig själv”

När vi sitter på hästen så använder vi gärna våra hjälper för att ”placera” den i det rörelsemönster vi vill ha. Vi placerar bakben och bogar med våra skänklar och tyglar. Men om hästens rörlighet är begränsad (som den ju är när hästen jobbar oliksidigt), så blir hästen ytterligare begränsad av våra hjälper.  Då försöker den lösa sitt rörelseproblem på annat sätt, dvs. den arrangerar om kroppen för att slippa göra det som känns jobbigt. Istället för att låsa upp, så skapar det istället fler spänningar i hästens muskelkedjor.

Att förändra ett rörelsemönster handlar mycket om att förbättra islandshästens koordination och kroppsuppfattning (proprioception). Att ge hästen tillgång till sin kropp och låta den få upptäcka att den klarar av att röra sig på ett annat sätt än dens invanda rörelsemönster. Hästen måste ”lära sig själv”, utan att våra tyglar talar om för den i vilken form den ska hålla hals och huvud, eller att våra skänklar talar om exakt var vi vill att den ska ha bogarna och bakbenen.

För att hästen ska kunna lära sig själv, så måste vi sätta den i situationer som utmanar hästens koordination och proprioception. För att då kunna lösa uppgifterna vi ger den, måste hästen hitta nya sätt att koordinera kroppen. Detta hjälper hästen att upptäcka nya rörelsemönster, och sätt att använda kroppen.

fördelen med markarbete

Ofta är det lättast för hästen att upptäcka nya rörelsemönster utan en ryttare på ryggen. Det beror på att ryttaren påverkar islandshästens balans, och gör det också tyngre för hästen att lyfta upp ryggen. Därför har det blivit superviktigt för mig att unghästar tidigt lär sig att bli mjuka i hals, nacke och i sidorna. Då blir bogarna friare, och de lär sig att länga ut överlinjen. För mig är det viktigt att de ska lära sig att använda kroppen på rätt sätt UTAN INSPÄNNING. Då de lärt sig det, kan jag sedan börjar lära in tygelhjälper och att bära ryttare.

I den bästa av världar vill jag att hästen ”själv” ska lära sig använda kroppen på ett bra sätt. Sedan kan vi sitta upp och lära in hjälper för detta rörelsemönster, så att hästen också kan göra det då vi rider. Does this make sense…?

mina tips för att förbättra hästens form och rörelsemönster

  1. Låt hästen använda halsen och huvudet till att hitta balansen. Jag fokuserar inte på form och eftergift i början. Vad hästen väljer att göra med huvud, hals och munnen (ex gå bakom hand, tugga på bettet) speglar för mig hur ryggen och bakbenen jobbar. Därför lägger jag först mitt fokus på att hästen ska använda bakbenen och kroppen i balans. När hästen hittat detta så kommer den själv att bjuda på eftergiften.
  2. Lossa kompensatoriska spänningar. Instabila bakknän skapar spänningar som begränsar rörelse i ländrygg, överlinje och t o m i nacken. Att lossa på dessa gör att hästens kropp slutar motverka sig själv. Hästen får då lättare att hitta ett bra sätt att röra sig.
  3. Hjälpa hästen att koppla på en bra hållning. Hästens hållning styrs av små, icke-viljestyrda muskler. Ibland kan dessa vara ”urkopplade”, och då är det svårt för hästen att hitta en bra bärighet. Genom enkla övningar kan man hjälpa hästen att lära sig koppla på dem, så att detta kan börja ske per automatik. Detta kommer man också åt i ridningen via inverkan från sitsen (påverkar hästens bålstabilitet).
  4. Hjälp hästen att upptäcka nya sätt att röra sig. Använd övningar som utmanar hästens koordination, så att den behöver hitta nya sätt att röra sig för att lösa uppgiften.
  5. Låt ridningen utgå från din sits. Liksidighet börjar, precis som det låter, med hästens sidor och rygg. Dessa påverkar vi bäst genom vår sits, eftersom den har direktkontakt med de områdena. Teknikridning med tyglar och skänklar (utan sitsinverkan) placerar bakben och framben utan att inverka på hästens bål. Sitsen är det mest effektiva verktyget till att få hästen att jobba liksidigt, och hitta en bra bålstabilitet.

Framöver kommer jag att dela med mig av några olika övningar som tränar just hållning, koordination och hästens kroppsuppfattning. De är toppen att använda sig av antingen som uppvärmning eller komplement till ridträningen 🙂

Vad är dina bästa träningstips kring form – har du några speciella övningar som funkar bra för dig och din häst?
Eller har du ytterligare frågor/funderingar kring det här med hur man ska träna hästens form? Ställ dem gärna, så lovar jag svara så gott jag kan 🙂

9

Nya tips för att stärka överlinjen: Sara-kurs 3-4/2

Sara Ljung islandshäst

Äntligen kursdags för Sara Ljung igen! Förra gången vi red kurs för Sara var i november, och jag var fullt inställd på att lägga massa tid på att stärka överlinjen och träna galoppfattningar. Men livet kom emellan med sjuk familj, lång ledighet och mycket att styra upp på ”det andra jobbet”.  Så i slutet av januari kände jag att det inte ”hände” så mycket i ridningen. Som att jag och Huggan hade tappat riktningen lite. Med andra ord; perfekt tillfälle för att gå kurs!

Förra kursen diskuterade jag och Sara kring foder och proteinkomplement för Huggan. Hon får nu en giva på 3,5 dl Protein Special, 1 dl mineraler och 1 msk salt. Hon skulle behöva komma upp ännu lite mer i protein. Då jag inte vill ge henne mer koncentrat, så funderar jag på att komplementera med lusernhack istället. Med den ökade proteingivan tycker jag att jag snabbare sett resultaten av träningen, både i muskelsättningen och att hon börjat strama upp magen allt mer.

Denna gången så diskuterade vi kring bett, då jag försöker hitta några olika bett som Huggan trivs bra med. Jag red utan nosgrimma så att vi skulle kunna se tydligt hur hon reagerade. Av de tre olika jag testade, gillade hon bäst det tredelade bettet med D-ringar. Hon blev stadigare på kontakten, och mjuknade utan att ”försvinna” från kontakten eller bli ”plockig” med bettet. (Har massor mer att skriva om betten, men det får bli ett eget inlägg.)

min sits

Då jag bara ridit i min nya Ergo-sadel några veckor, så handlade mycket under denna helg om att jag skulle hitta min sits. I Ergosadeln placeras bäckenet i en neutral position, vilket gör det lättare att lossa knän och lår från sadeln, och få en bättre rörlighet i höfter och överskänklar. Dock gör det att jag känner obalanser mycket tydligare, och behöver komma i bättre kontakt med min bålmuskulatur för att kunna inverka snabbt. Första passet kändes som sladdrigt kaos, men då jag hittat sitsen bättre så kände jag en helt ny stabilitet och balans. Och jag kunde då jobba mer effektivt med att räta upp ryggen och hitta en helt lodrät sits.

skritt

Huggan har blivit väldigt jämn i sidorna, så nu tränade vi på mindre justeringar för att öka liksidigheten. Som alla hästar, vill hon gärna falla in med innerbogen i ena varvet, och skjuta ut ytterbogen i det andra. Det här hänger ju ihop med att ena sidans muskulatur är kortare och lite stummare än den andra sidan. Fokus låg därför på att i båda varven länga ut den kortare vänstersidan. Sedan kunna be henne söka stödet längre fram (dvs sträcka ut nosen fram till bettet), och jobba där för att stärka överlinjen. Tidigare har hon inte riktigt orkat länga ut hela överlinjen på det här sättet. Hon har istället ”knäppt av” och gått med nosen bakom lod. Men nu kändes det som att hon klarade detta bättre, och orkade skritta ganska stabil där.

trav

Sedan sist har hennes trav utvecklats till att bli mer stabil, dvs att hon kan trava på i jämn takt, jämnt tempo och jämn form. Vi kan behålla den här stabiliteten genom varvbyten (väldigt bra) och upp i lite högre energi (helt ok). I helgen fokuserade vi mest på min sits i traven, eftersom vissa förbättringar där kommer att göra mycket för kvaliteten på traven. När jag släpper låren och tar lika mycket vikt i båda stigbyglarna, blir det lättare att räta upp ryggen. Och då får jag den här känslan av att vara liksom stabil och orubblig i min ridning, och att jag kan rida henne framför skänkeln. Jag verkar också ha blivit bättre på att instinktivt rida lätt på rätt sittben (trots att jag inte övat mycket på just detta), men behöver fortsätta träna på att medvetet kunna känna skillnaden mellan rätt och fel sittben.

tölt

Japp, även här tränade vi på min sits. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag under andra passet hittade exakt hur jag ska sitta! Styrka i ryggen (utan att bli stum i axlar och armar), och rörlighet i höfter och överskänklar. Huggan har blivit starkare sen sist, och vi kan rida mer på böjda spår utan att hon blir sladdrig eller faller isär. Men i huvudsak tränade vi på rakt spår, att hon skall länga ut vänster sidan och söka stödet lite längre fram, utan att bli för djup. Ja, samma arbete med att stärka överlinjen som i de andra gångarterna, alltså. Vi tränade också att hon ska bli snabbare för skänkeln och kunna tölta lite mer mellan hjälperna, utan att dyka för djupt i formen.

galopp

Vi började träna galoppfattningar på volten. Hon har lättare att fatta galopp i hö varv, men vi har haft allmänt problem med galoppfattningarna. Detta sitter i MIG, och att jag behöver rida fattningarna med större självklarhet. Jag tror att jag har ridit för mycket femgångargalopp… När jag ska fatta galopp så har jag liksom redan känslan av en flack, fyrtaktig galopp i kroppen. Vilket såklart inte ger en bra kvalitet på galoppfattningen! När jag väl började rida ordentligt, så galopperade hon snällt på volten. Nu skall vi träna fattningarna ordentligt närmaste tiden. Min sits och kvaliteten på gångarten blir nästa sak att jobba med.

våra mål närmaste 2 månaderna

Som ni märker har vi ett generellt mål i alla gångarter just nu. Att få henne stabil i takt , tempo och mjukhet, och kunna sträcka ut nosen till ett stöd lite längre fram. Detta kommer stärka överlinjen och jag kommer då kunna rida henne med mer energi, utan att hon faller isär. Det känns som att vi är på god väg mot det målet i skritt och trav. I tölten pendlar hon fortfarande mellan lite för hög i formen och att dyka lite djupare, men när hon blev kvickare för skänkeln kunde jag placera henne bättre i formen. Jag tror också det kommer att göra mycket för grundstyrkan när vi kan börja använda galoppen i träningen. Så det är ett viktigt mål för oss närmaste månaderna.

Nu tränar vi vidare till nästa kurstillfälle, som blir i början av april!

islandshäst

 
3

Fem veckor senare (Huggan)

Huggan april-maj

Det är både roligt och viktigt att dokumentera träningens effekt på hästens muskelsättning och liksidighet. Detta för att kunna utvärdera om träningen är på rätt väg, eller om man behöver omvärdera och göra något lite annorlunda.

Bilderna ovan är tagna med fem veckors mellanrum. Fem veckor av sitsmedveten träning, där fokus hela tiden har varit på att Huggan ska använda kroppen rätt och arbeta så liksidigt som möjligt. Det är spännande att både känna och se hur snabbt träningen ger effekt!

Att våga ifrågasätta något jag trodde att jag kunde…

 

På senaste tiden har jag upptäckt att när jag fokuserar på att träna hästens liksidighet, får jag en del andra välkomna bieffekter. När hästen kommer upp med båda rygghalvorna lika mycket, så börjar den också använda båda bakbenen lika mycket. Att hästen blir ”jämn” i kroppen på det här sättet, gör att manke/bogparti kan komma upp och hästen blir lättare i handen. Hästen kan svara på förhållningar och halvhalter snabbt och lätt. Ridningen blir enklare och hästen blir mer ”kvadratisk” (viktfördelningen mellan fram och bakdel ändras om).

Bilderna på Mello är tagna med ca 14 dagars mellanrum. Jag har inte ställt upp henne på något sätt, utan hon väljer själv hur hon vill ställa sig. Under dessa 14 dagar har jag fokuserat på hennes liksidighet, och att hon skall komma upp jämnt med båda rygghalvorna. Jag har inte bett henne göra något särskilt med bakben eller jobbat med halvhalter, utan primärt tränat detta genom min sits. Det andra har vi liksom fått ”på köpet”. När hästen har lärt sig hitta balans såhär under ryttaren, så kan jag rida halvhalter, sidföringar, tempoväxlingar, övergångar som bygger upp och stärker, istället för att de förstärker hästens snedhet och sliter på den.

Det är utmanande och svårt att ifrågasätta saker man tidigare lärt sig. Men när man nått till vägs ände med de metoderna, finns det på något sätt inte något annat val. Jag är glad att jag vågade påbörja denna resa. Det är läskigt att prova nya saker, men belöningen kommer i form av nya svar och nya resultat <3  Fortsättning följer!

Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt

18136053_1477987118898617_1232485243_nMin telefon svämmar över med den här typen av bilder just nu… Om ni undrar vad de föreställer, så är det hästryggar som alla är oliksidiga. Kan ni se med blotta ögat vem/vilka som är höger- resp vänsterroterade? 🙂

I lördags hade jag förmånen att få samla ännu mer erfarenhet av olika ekipage, genom att hålla kurs i sitsoptimering här hemma. Vi pratade om hur man kan se/testa sin hästs oliksidighet genom att se på den ur olika synkvinklar, samt göra en enkel ”funktionstest” på ridbanan. Det är intressant att fota hästarna, både i starten och så med jämna mellanrum – medveten träning ger nämligen ganska fort synliga resultat! Sedan gick vi igenom ryttarna individuellt och gjorde en grundlig sitsanalys på sadelbock. Vi testade på olika sätt hur liksidig ryttaren är, och vilka svaga punkter som finns.

Att ha kunskap om sina egna svagheter , och hästens rotation, gör att man kan rida sin häst mer medvetet. Man kan nämligen -genom sitsen- lyckas träna hästen att bli ännu mer skev och oliksidig. Men man kan också -genom sitsen- träna hästen att lyfta upp sin låga rygghalva och bli mer liksidig. Att ha med sig denna medvetenhet i den vardagliga träningen, gör att man bygger en stark, liksidig och mer rakriktad häst! Som inte går på bogarna!

Under lektionerna på banan sedan fick ryttarna känna på vilka effekter medveten ridning med sitsen ger. Problem som man kämpat med över lång tid, ex bogar som faller ut/in på volter, och bakben som inte vill komma in under hästen, ”löser sig” ofta när hästen börjar jobba mer rakriktat.

Det känns roligt att det börjat vakna ett intresse för detta. Sitsen är ett otroligt kraftfullt hjälpmedel i ridningen, som både kan stjälpa och hjälpa hästen om den används medvetet! Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt –  bara man vet hur man ska göra det 😉