Hur yoga kan hjälpa ryttarens sits (gästblogg)

~  i samarbete med yogabyelin  ~

yoga ryttarens sits

Yoga och ridning är ett väldigt spännande ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och här ska vi gå in lite mer på hur yoga kan hjälpa ryttarens sits.

För att bli en bättre ryttare behöver du bli medveten om vad du sänder ut för signaler till hästen. Våra kroppar reagerar rekordsnabbt för våra tankar och vårt muskelminne följer med. Det finns några punkter du kan tänka extra på, för att bli medveten om vad du gör på hästryggen.

andetaget grundar dig i sadeln

Tänk dig att det går in genom näsan, via svalget, ner mot nyckelbenen, till naveln och sjunker ut mot höften. Andetaget finns med dig hela tiden, det går längs med din ryggrad och grundar dig ner i sadeln.

Ge tungan gott om plats mellan tandraderna och va avslappnad i dina käkar. Blir du som en fågelholk när du rider är det svårt att andas långsamt och rytmiskt. Behöver du andas genom munnen, andas långsamt.

hitta dina sittben

Prova på ett hårt underlag, yogamatta eller handduk, och gärna framför en spegel. Börja med dålig hållning i ryggen, låt hjärtat vilja tippa fram mot låren och ‘säcka ihop’ i din rygg. Hur känns sittbenen här?

Prova att räta upp din rygg, precis som att nån drar dig i håret uppåt, kolla att du har rak rygg och stabila axlar. Reflektera över hur sittbenen känns.

Byt till en svank i ryggen, känn hur ländryggen sjunker in och sittbenen skjuts bak/neråt. Känner du båda dina sittben lika mycket? Känns det ena större ner mot mattan än det andra?

Två sittben med lika stor kontaktyta är det vi eftersträvar, och det vi som ryttare vill kunna är att använda sittbenen i en lodrät sits och i en bromsande sits, dvs. när du lutar dig lite, lite bakåt med överkroppen och bäcken. För att förhindra svank, sug in naveln till ryggen. Koppla på dina korsettmuskler.

dina axlar styr din viktplacering i sadeln

Sätt dig på golvet rakt framför din spegel, i skräddare eller med benen rakt framför dig. Vad händer när du tippar ner ena axeln? Vad händer om du tippar överkroppen åt höger ännu mer? Känner du tyngden som går ner genom sittbenen?

Tyngd och vikt förändras med skuldrorna, både i din egen kropp och ner mot hästen. Beroende på vilken fot du trycker ner mest med i stigbygeln, skickar du ut tyngden mer i ena foten. Tyngden kan alltså gå som att du tippar ner den genom höger axel, höger sittben och ner i höger fot. Eller så går tyngden från höger axel ner i vänster sittben, om du trycker ifrån mer med vänster fot.

yoga kan hjälpa ryttarens sits

Yogan hjälper dig att uppfatta och lära känna din kropp, gå utanför kroppens invanda mönster och sätta kroppsdelar plats. Genom enkla flöden och balansövningar kan du öva upp din vertikala sits bara genom att titta i spegeln.

Stå t. ex. på ett ben, och ta med andra knät upp mot magen (låt inte nåt utav knäna tippa inåt, eller utåt). Ha jämn kontakt med hela foten ner i mattan. Känn andetaget genom det stående benet, vrid sen knät ut från kroppen och sätt foten i insida ljumske eller insida vad. Hitta ditt insida lår. Skicka ditt andetag dit. Sätt händerna framför hjärtat eller upp över huvudet. ANDAS, och slappna av i dina käkar.

Yoga handlar inte om att nudda sina tår. Yoga handlar om att hitta sitt andetag (ditt flow, chi, prana, energi… din kraft), öka din kroppsmedvetenhet och hitta in i din kärna. Stark och smidig blir man på vägen dit ❤️

Varma hälsningar, Elin

Yoga by Elin

12

Om min och Huggans återkomst (och vikten av att lyssna)

Här kommer en liten uppdatering om Huggan (efter förra veckans misär).

Idag hade vi ett helt grymt pass! Jag känner mig just nu väldigt glad att jag tragglade mig igenom förra veckan, med inställningen att försöka göra mitt bästa för att lösa saker & ting. Jag har under senaste tiden funderat på några saker, som idag bara föll på plats:

  • hur ska jag få ett bättre flow i hennes skritt (dvs. att hon ska ta ut steget och skritta på, utan att korta upp sig och bli liksom ”styltig” emellanåt)?
  • hur ska jag få henne att bjuda mer framåt, och inte gå och bromsa sig i skritten?
  • hur ska jag få bogarna mer lätta och flyttbara?

att ta sig tid att lyssna…

Anledningen till att allt detta föll på plats idag, tror jag var att jag tog mig tid att lyssna.

Jag började passet med att skritta runt och bara komma i balans (och stillhet) med sitsen. Ju mer jordad och stilla jag blir i min sits, ju mer öppnar jag upp för en dialog. Jag följer med i hästens rörelser och bara observerar vad vi har att jobba med idag, innan jag börjar inverka.

Om jag inte hittar stillhet i sitsen före jag börjar inverka, så känns mina hjälper mer ”flaxiga”.  Och som att jag och hästen kommer längre ifrån varandra (kommunikationsmässigt).

veckomål: check!

Så idag kunde vi checka av veckomålet från förra veckan: snabbare för innerskänkeln i tölt. Fast känslan var så mycket bättre än bara det! Jag fick en känsla av bättre svar för alla hjälper. Hon töltade på mer mellan hjälperna än jag känt förut. Mer framme för skänklarna, och mer energi än förut.

Nu ska jag inte ha så bråttom framåt igen, så att jag glömmer bort att lyssna. Tack för påminnelsen, Huggan 🙂

9

Med passion för yoga och islandshästar (gästblogg)

~ I SAMARBETE MED YOGABYELIn ~

yoga islandshästar

Mitt namn är Elin och jag driver en liten yogastudio i mitten av Blekinge. Det är en mobil sådan, jag åker alltså runt och har klasser på olika håll hemikring samt i Växjö. De flesta jag möter är vanliga människor, som vill ge sig själv en stund på mattan. Den berömda egentiden. Runt en tredjedel är ryttare som vill yoga för att landa i andetaget och ta med sig yogan upp på hästryggen, och det är här mitt specialintresse är i yogan – yoga för ryttare.

yoga – vägen tillbaka från utbrändhet

En stor del av alla elever har nån gång känt av väggen, och här är mitt hjärtebarn inom yogan. Vad den kan göra för dig som trillat in i väggen, och som vill ha verktyg och hjälp därifrån. Eller en lugn stund. Utan måsten eller borden.

Jag har själv varit där, och vet hur ofantligt kraschad självbild man får. Vaddå inte kunna ta sig till jobbet? Alla klarar ju det. Alla ja, det tror man bara. Jag som älskar att dammsuga ville inte ta i dammsugaren när jag blev sjukskriven för utbrändhet. Grät när jag tänkte på jobbet. Att jag kört ihop det för alla andra med att jag inte var där.

YOGA BY ELIN

Men, nu är jag här sex år senare och även om jag inte önskar min värsta fiende detta så är jag den jag är idag, tack vare yoga, utbrändheten och hästarna. Och nu är det sammanvävt i mitt företag YogabyElin.

Här får jag vara den jag är, använda min fulla potential och komma till min rätt. Rå om min egen tid och utvecklas bland hästarna.

på vilket ställe i livet kan du blomma ut?

Detta är så viktigt, för alla, att ha ett ställe eller punkt i livet där man får blomma ut och vara sig själv. Mycket som framhävs i dag är att man ska vara utåtriktad, synas, vädra åsikter och vara grymt kreativ.

Ibland har man inte rätt jobb. Mitt jobb som jag blev sjukskriven ifrån 2012 var utmanande och väldigt väldigt roligt, men det va för likt mig själv som person. Jag bytte jobb, till ett mer fyrkantigt och då kan jag hålla min energi inom dessa ramarna. Och sen få vara mig själv, gränslös, ojämn, utåtriktad! Och sen gå tillbaka till att lyssna på tystnaden.

Ibland är man på fel plats, och det behöver inte vara en själv det är fel på. Det kan bara vara så att din potential ska finnas nån annanstans. Där den kan få flöda fritt.

Och det betyder inte att du måste starta eget och dreja krukor. Det kan va att vara på arbetet 7-16, lämna det och ägna sig en en timme åt nånting man älskar när man kommer hem. Eller ta en lugn promenad när sambon fixar maten till barnen. Eller bara få vara med sig familj, nära eller kära (två- eller fyrbenta). Det finns alltid ett ställe för någon, det är jag helt säker på.

Yoga by Elin

Nästa inlägg, för jag har fått äran att skriva tre här på Sofies blogg, handlar om vad vi tar med för känslor upp på hästryggen.

Varma hälsningar, Elin

Yoga by Elin

Vill ni veta ännu lite mer om mig och mitt företag, så hittar ni mig här:

Instagram: @yogabyelin
Facebook: YogabyElin – yoga för ryttare   och   Karlsagårdens islandshästar
Bloggen: elinklingstedt.wordpress.com

5

Hur får jag hästen snabbare på hjälperna?

En sak jag funderat mycket på under den här veckan, är det här med hur hästen svarar på våra hjälper. Jag har alltid som mål att hästen ska bli snabb och lätt på hjälperna. Att vi ska ha en fin kommunikation. Men det är inte alltid det funkar, och då tycker jag det är viktigt att fundera över VARFÖR. Jag tror inte lösningen alltid är att förstärka hjälperna (som jag tidigare skrivit om här), utan att kommunikationen är väldigt beroende av vilket ”förarbete” vi gjort.

För att hästen ska kunna svara snabbt på våra signaler, så behöver den nämligen ha bra förutsättningar för att kunna göra det. Om vi longerar en häst och målet med passet är att träna övergångar – men hästen är totalt ofokuserad… Då kommer den rimligtvis inte att svara snabbt på små signaler, eftersom den har fokus nån helt annanstans. Vi behöver då först jobba med att skapa förutsättningar för hästen att göra det vi begär – dvs vi måste få den fokuserad. En häst som har sitt fulla fokus på oss, kommer också snabbt att kunna reagera på små signaler.

(Och hur får man då en ofokuserad häst att bry sig ett skvatt om sin människa? Mina bästa tips är: lär tidigt in signaler som betyder att hästen ska vara fokuserad. Ge hästen enkla uppgifter, och var konsekvent och lugn i kroppsspråket. Vänta och ha tålamod, berget kommer att komma till Mohammed 😉 )

varför svarar hästen inte på förhållningar?

Ett annat exempel är hästar som inte svarar bra på förhållningar. Min erfarenhet är att detta ofta beror på obalans i hästens kropp. Den är helt enkelt för skev, för mycket på framdelen eller tar för långa kliv för att kunna stanna direkt vi ber den. Är hästen i obalans behöver den en ganska lång stoppsträcka för att arrangera om kroppen till att kunna göra halt. Istället för att förstärka tygelhjälpen, behöver man i det här läget börja tänka efter. På vilket sätt kan jag hjälpa den här hästen till bättre balans, så den klarar av att bromsa upp kroppen snabbare?

varför svarar hästen inte på sidförande skänkel?

När hästen inte svarar på sidförande skänkel ”tillräckligt” bra, finns det olika saker att fundera över. Är jag placerad mitt över hästen? Hjälper jag hästen att arbeta liksidigt, så att den klarar av att smidigt glida undan för min innerskänkel? Eller sitter jag omedvetet ”ner” hästens låga sida, och begränsar rörelsen ytterligare? Tillåter jag hästen att länga ut sin kortare sida, eller råkar jag begränsa den med samma sidas tygel?

EN mjuk ridning börjar med att lyssna

När man tränar sig på att ”lyssna” på hästens kropp, börjar man också instinktivt känna hur hästen kommer att svara på hjälperna innan man ger dem. Man lär sig känna hur man behöver lägga tillrätta för hästen, om den inte har rätt förutsättningar för att kunna svara snabbt på en signal. Det gör ridningen både mjukare och enklare.

Det är dock inte alltid lätt att veta exakt VAD det är som känns snett och fel. Ibland märker jag bara att hästen inte svarar på det sätt som jag önskar. Då börjar jag fundera på vad det är jag gör för att begränsa hästens rörelser. Vad kan jag ändra i min sits eller hjälpernas placering för att underlätta för hästen?

Bästa sättet att förbättra kommunikationen (och lära sig så mycket som möjligt om att rida), är att släppa föreställningarna om att ridning är en kamp som ryttaren måste ”vinna”.  Att vi inte på liv & död måste ”ta igenom” en förhållning, utan istället börjar testa oss fram. Enligt mig handlar det mer om HUR hästen svarar, än NÄR… och när ryttaren lär sig att sätta hästen i balans, kommer det där snabba svaret på hjälpen ”av sig själv”.

 

För att skapa en bra kommunikation, behöver vi vara rättvis mot hästen och lägga upp träningen så att hästen har bra förutsättningar för att kunna utföra det vi ber den om. Hästar är både positiva och inlyssnande, och gör gärna sitt bästa för oss ryttare. För att få en fin och lyhörd kommunikation, är det viktigt att vi också tar oss tid att lyssna på hästen.

9

Nya tips för att stärka överlinjen: Sara-kurs 3-4/2

Sara Ljung islandshäst

Äntligen kursdags för Sara Ljung igen! Förra gången vi red kurs för Sara var i november, och jag var fullt inställd på att lägga massa tid på att stärka överlinjen och träna galoppfattningar. Men livet kom emellan med sjuk familj, lång ledighet och mycket att styra upp på ”det andra jobbet”.  Så i slutet av januari kände jag att det inte ”hände” så mycket i ridningen. Som att jag och Huggan hade tappat riktningen lite. Med andra ord; perfekt tillfälle för att gå kurs!

Förra kursen diskuterade jag och Sara kring foder och proteinkomplement för Huggan. Hon får nu en giva på 3,5 dl Protein Special, 1 dl mineraler och 1 msk salt. Hon skulle behöva komma upp ännu lite mer i protein. Då jag inte vill ge henne mer koncentrat, så funderar jag på att komplementera med lusernhack istället. Med den ökade proteingivan tycker jag att jag snabbare sett resultaten av träningen, både i muskelsättningen och att hon börjat strama upp magen allt mer.

Denna gången så diskuterade vi kring bett, då jag försöker hitta några olika bett som Huggan trivs bra med. Jag red utan nosgrimma så att vi skulle kunna se tydligt hur hon reagerade. Av de tre olika jag testade, gillade hon bäst det tredelade bettet med D-ringar. Hon blev stadigare på kontakten, och mjuknade utan att ”försvinna” från kontakten eller bli ”plockig” med bettet. (Har massor mer att skriva om betten, men det får bli ett eget inlägg.)

min sits

Då jag bara ridit i min nya Ergo-sadel några veckor, så handlade mycket under denna helg om att jag skulle hitta min sits. I Ergosadeln placeras bäckenet i en neutral position, vilket gör det lättare att lossa knän och lår från sadeln, och få en bättre rörlighet i höfter och överskänklar. Dock gör det att jag känner obalanser mycket tydligare, och behöver komma i bättre kontakt med min bålmuskulatur för att kunna inverka snabbt. Första passet kändes som sladdrigt kaos, men då jag hittat sitsen bättre så kände jag en helt ny stabilitet och balans. Och jag kunde då jobba mer effektivt med att räta upp ryggen och hitta en helt lodrät sits.

skritt

Huggan har blivit väldigt jämn i sidorna, så nu tränade vi på mindre justeringar för att öka liksidigheten. Som alla hästar, vill hon gärna falla in med innerbogen i ena varvet, och skjuta ut ytterbogen i det andra. Det här hänger ju ihop med att ena sidans muskulatur är kortare och lite stummare än den andra sidan. Fokus låg därför på att i båda varven länga ut den kortare vänstersidan. Sedan kunna be henne söka stödet längre fram (dvs sträcka ut nosen fram till bettet), och jobba där för att stärka överlinjen. Tidigare har hon inte riktigt orkat länga ut hela överlinjen på det här sättet. Hon har istället ”knäppt av” och gått med nosen bakom lod. Men nu kändes det som att hon klarade detta bättre, och orkade skritta ganska stabil där.

trav

Sedan sist har hennes trav utvecklats till att bli mer stabil, dvs att hon kan trava på i jämn takt, jämnt tempo och jämn form. Vi kan behålla den här stabiliteten genom varvbyten (väldigt bra) och upp i lite högre energi (helt ok). I helgen fokuserade vi mest på min sits i traven, eftersom vissa förbättringar där kommer att göra mycket för kvaliteten på traven. När jag släpper låren och tar lika mycket vikt i båda stigbyglarna, blir det lättare att räta upp ryggen. Och då får jag den här känslan av att vara liksom stabil och orubblig i min ridning, och att jag kan rida henne framför skänkeln. Jag verkar också ha blivit bättre på att instinktivt rida lätt på rätt sittben (trots att jag inte övat mycket på just detta), men behöver fortsätta träna på att medvetet kunna känna skillnaden mellan rätt och fel sittben.

tölt

Japp, även här tränade vi på min sits. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag under andra passet hittade exakt hur jag ska sitta! Styrka i ryggen (utan att bli stum i axlar och armar), och rörlighet i höfter och överskänklar. Huggan har blivit starkare sen sist, och vi kan rida mer på böjda spår utan att hon blir sladdrig eller faller isär. Men i huvudsak tränade vi på rakt spår, att hon skall länga ut vänster sidan och söka stödet lite längre fram, utan att bli för djup. Ja, samma arbete med att stärka överlinjen som i de andra gångarterna, alltså. Vi tränade också att hon ska bli snabbare för skänkeln och kunna tölta lite mer mellan hjälperna, utan att dyka för djupt i formen.

galopp

Vi började träna galoppfattningar på volten. Hon har lättare att fatta galopp i hö varv, men vi har haft allmänt problem med galoppfattningarna. Detta sitter i MIG, och att jag behöver rida fattningarna med större självklarhet. Jag tror att jag har ridit för mycket femgångargalopp… När jag ska fatta galopp så har jag liksom redan känslan av en flack, fyrtaktig galopp i kroppen. Vilket såklart inte ger en bra kvalitet på galoppfattningen! När jag väl började rida ordentligt, så galopperade hon snällt på volten. Nu skall vi träna fattningarna ordentligt närmaste tiden. Min sits och kvaliteten på gångarten blir nästa sak att jobba med.

våra mål närmaste 2 månaderna

Som ni märker har vi ett generellt mål i alla gångarter just nu. Att få henne stabil i takt , tempo och mjukhet, och kunna sträcka ut nosen till ett stöd lite längre fram. Detta kommer stärka överlinjen och jag kommer då kunna rida henne med mer energi, utan att hon faller isär. Det känns som att vi är på god väg mot det målet i skritt och trav. I tölten pendlar hon fortfarande mellan lite för hög i formen och att dyka lite djupare, men när hon blev kvickare för skänkeln kunde jag placera henne bättre i formen. Jag tror också det kommer att göra mycket för grundstyrkan när vi kan börja använda galoppen i träningen. Så det är ett viktigt mål för oss närmaste månaderna.

Nu tränar vi vidare till nästa kurstillfälle, som blir i början av april!

islandshäst

 
3

Att våga ifrågasätta något jag trodde att jag kunde…

 

På senaste tiden har jag upptäckt att när jag fokuserar på att träna hästens liksidighet, får jag en del andra välkomna bieffekter. När hästen kommer upp med båda rygghalvorna lika mycket, så börjar den också använda båda bakbenen lika mycket. Att hästen blir ”jämn” i kroppen på det här sättet, gör att manke/bogparti kan komma upp och hästen blir lättare i handen. Hästen kan svara på förhållningar och halvhalter snabbt och lätt. Ridningen blir enklare och hästen blir mer ”kvadratisk” (viktfördelningen mellan fram och bakdel ändras om).

Bilderna på Mello är tagna med ca 14 dagars mellanrum. Jag har inte ställt upp henne på något sätt, utan hon väljer själv hur hon vill ställa sig. Under dessa 14 dagar har jag fokuserat på hennes liksidighet, och att hon skall komma upp jämnt med båda rygghalvorna. Jag har inte bett henne göra något särskilt med bakben eller jobbat med halvhalter, utan primärt tränat detta genom min sits. Det andra har vi liksom fått ”på köpet”. När hästen har lärt sig hitta balans såhär under ryttaren, så kan jag rida halvhalter, sidföringar, tempoväxlingar, övergångar som bygger upp och stärker, istället för att de förstärker hästens snedhet och sliter på den.

Det är utmanande och svårt att ifrågasätta saker man tidigare lärt sig. Men när man nått till vägs ände med de metoderna, finns det på något sätt inte något annat val. Jag är glad att jag vågade påbörja denna resa. Det är läskigt att prova nya saker, men belöningen kommer i form av nya svar och nya resultat <3  Fortsättning följer!

Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt

18136053_1477987118898617_1232485243_nMin telefon svämmar över med den här typen av bilder just nu… Om ni undrar vad de föreställer, så är det hästryggar som alla är oliksidiga. Kan ni se med blotta ögat vem/vilka som är höger- resp vänsterroterade? 🙂

I lördags hade jag förmånen att få samla ännu mer erfarenhet av olika ekipage, genom att hålla kurs i sitsoptimering här hemma. Vi pratade om hur man kan se/testa sin hästs oliksidighet genom att se på den ur olika synkvinklar, samt göra en enkel ”funktionstest” på ridbanan. Det är intressant att fota hästarna, både i starten och så med jämna mellanrum – medveten träning ger nämligen ganska fort synliga resultat! Sedan gick vi igenom ryttarna individuellt och gjorde en grundlig sitsanalys på sadelbock. Vi testade på olika sätt hur liksidig ryttaren är, och vilka svaga punkter som finns.

Att ha kunskap om sina egna svagheter , och hästens rotation, gör att man kan rida sin häst mer medvetet. Man kan nämligen -genom sitsen- lyckas träna hästen att bli ännu mer skev och oliksidig. Men man kan också -genom sitsen- träna hästen att lyfta upp sin låga rygghalva och bli mer liksidig. Att ha med sig denna medvetenhet i den vardagliga träningen, gör att man bygger en stark, liksidig och mer rakriktad häst! Som inte går på bogarna!

Under lektionerna på banan sedan fick ryttarna känna på vilka effekter medveten ridning med sitsen ger. Problem som man kämpat med över lång tid, ex bogar som faller ut/in på volter, och bakben som inte vill komma in under hästen, ”löser sig” ofta när hästen börjar jobba mer rakriktat.

Det känns roligt att det börjat vakna ett intresse för detta. Sitsen är ett otroligt kraftfullt hjälpmedel i ridningen, som både kan stjälpa och hjälpa hästen om den används medvetet! Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt –  bara man vet hur man ska göra det 😉

Sadeltillpassning: clinic med Ulrika Haglund

Nu har jag äntligen tid att sätta mig ner och skriva om när Ulrika var här och hade clinic kring sadeltillpassning. Det var en otroligt givande dag, där jag fick med mig fler aha-upplevelser kring vad utrustning och ffa sadel kan göra för att hjälpa eller stjälpa ens ridning!

ett helhetstänk kring islandshästen, sadeln och ryttarens sits

Jag tycker mycket om Ulrikas helhetstänk kring sadeltillpassning. Hon började med en genomgång av islandshästen. Här kan hon hitta eventuella spänningar eller gamla skador som kan påverka hur hästen rör sig. Därefter gjorde hon en sitsanalys av ryttaren på sadelbock. Här kan man identifiera oliksidigheter och de svaga punkter som just den ryttare behöver jobba med. Under själva sadeltillpassningen tog hon hänsyn till både ryttaren och hästen, och guidade ekipaget till att hitta en bättre balans och liksidighet.

sadlarna från ergox2

Den största upplevelsen för mig under dagen var att få rida i en Ergox2-sadel. De saker jag kämpar med i min sits (har lätt för att knipa med knäna och tippa framåt med överlivet), visade sig falla på plats av sig själva när jag fick sitta i en sadel som placerade mitt bäcken i en neutral position. Jag kände helt plötsligt hur mycket jag suttit och kompenserat för i min vanliga sadel, som inte passar mig optimalt. Jag kunde helt plötsligt använde mycket mindre sitshjälper, eftersom min inverkan blev mycket mer direkt och effektiv. Huggan fick lättare att länga ut bakbenssteget och komma med rygg, utan att jag behövde aktivt rida henne dit. Skall bli spännande att se vad Ergox2-sadeln kan göra för vår träning framöver 🙂

Ulrika kommer hit igen för sadeltillpassningar onsdag 10/5. Ett sadeltillpassningspaket innefattar en genomgång av din islandshäst, sitsanalys av ryttare på sadelbock, samt sadeltillpassning. Bokningar sker via fb eller mail till sofie@islandshestar.se

20170224

Ibland har det under en lång period gått framåt i träningen, och då kan det vara svårt att upptäcka när det är läge att backa tillbaka och finslipa grunderna lite. Så var det för mig och Óskan idag. Det tog en ganska lång stund av att testa olika saker, innan jag insåg att jag behövde backa tillbaka och träna på svaret för skänkeln. Jag vill att hon ska komma mer upp i bogarna, och kunna trycka ifrån med mer kraft i tölten. Och för att kunna det måste svaret för skänkelhjälpen bli ännu mer nyanserat, och jag behöver kunna placera hennes bakben exakt på rätt ställe. Det är inte alltid det blir rätt och man kan vara pedagogisk med hästen, när det känns som man själv trevar efter en nål i höstacken. Men så glad att jag kom på det till slut. Oftast är det de träningspass som mest känns som skit, som man i slutändan lär sig mest av.

On another note, så har det varit ett stort intresse för Sara Ljung-kursen i maj. Jätteroligt att det finns fler som är intresserade av att testa rida för henne! I dagsläget finns det två platser kvar, så skynda och hör av er till mig om ni vill vara med.

Idag har jag också ridit barbacka, jag minns faktiskt inte ens när jag gjorde det sist. Fram och tillbaka från hagen kanske? Att rida utan sadel gav verkligen en ögonöppnare för hur stabil och ”rakriktad” jag måste vara i min sits. När jag efteråt red Huggan med sadel, så kändes det så mycket lättare och jag kunde rida henne bättre än vanligt. Vissa hästar kräver mer av ryttaren, att vara stabil, rak och centrerad/i hästen då man rider. Huggan är verkligen en utmaning för mig att kunna få fram den känslan som jag vill ha hos hästarna, men nu har jag fått en viktig ledtråd att fortsätta träna på!

20170217

Sitter och planerar helgens och nästa veckas undervisning, och hittade igen lite bilder från sitsoptimeringskursen. I april fortsätter sitsoptimering steg 2 på Wången. Efter tre avslutade steg kommer vi som är utbildade instruktörer att ha en diplomering att undervisa i detta. Längtar till april, ser verkligen fram emot att lära mig ännu mer om detta! Märker en stor skillnad, både på mina egna hästar och då jag använt mig av sitsoptimering i min undervisning.

Sitsoptimering på sadelbock. Med hjälp av jackan med streck på, kan man lätt se olika snedheter i kroppen hos ryttaren.

Här ser man tydligt hur jag lyfter upp hela höger axel/skulderparti när jag rör högerarmen. Detta sneda rörelsemönster går såklart igen i ridningen också, när jag använder tygeln med höger hand. Lena hjälper mig att hitta exakt den muskel jag måste aktivera för att arbeta mer liksidigt.

Min stelhet i höger sida hänger ihop med den bäckenrotation jag haft i höger bäckenhalva. Efter kursen har jag varit hos kiropraktor 2 ggr och blivit behandlad, och nu har bäckenet hittat tillbaka till sitt normalläge. Jag är både rörligare och mer liksidig och ffa inte plågad av nervsmärtor ner i höger ben längre!