Hur får jag hästen snabbare på hjälperna?

En sak jag funderat mycket på under den här veckan, är det här med hur hästen svarar på våra hjälper. Jag har alltid som mål att hästen ska bli snabb och lätt på hjälperna. Att vi ska ha en fin kommunikation. Men det är inte alltid det funkar, och då tycker jag det är viktigt att fundera över VARFÖR. Jag tror inte lösningen alltid är att förstärka hjälperna (som jag tidigare skrivit om här), utan att kommunikationen är väldigt beroende av vilket ”förarbete” vi gjort.

För att hästen ska kunna svara snabbt på våra signaler, så behöver den nämligen ha bra förutsättningar för att kunna göra det. Om vi longerar en häst och målet med passet är att träna övergångar – men hästen är totalt ofokuserad… Då kommer den rimligtvis inte att svara snabbt på små signaler, eftersom den har fokus nån helt annanstans. Vi behöver då först jobba med att skapa förutsättningar för hästen att göra det vi begär – dvs vi måste få den fokuserad. En häst som har sitt fulla fokus på oss, kommer också snabbt att kunna reagera på små signaler.

(Och hur får man då en ofokuserad häst att bry sig ett skvatt om sin människa? Mina bästa tips är: lär tidigt in signaler som betyder att hästen ska vara fokuserad. Ge hästen enkla uppgifter, och var konsekvent och lugn i kroppsspråket. Vänta och ha tålamod, berget kommer att komma till Mohammed 😉 )

varför svarar hästen inte på förhållningar?

Ett annat exempel är hästar som inte svarar bra på förhållningar. Min erfarenhet är att detta ofta beror på obalans i hästens kropp. Den är helt enkelt för skev, för mycket på framdelen eller tar för långa kliv för att kunna stanna direkt vi ber den. Är hästen i obalans behöver den en ganska lång stoppsträcka för att arrangera om kroppen till att kunna göra halt. Istället för att förstärka tygelhjälpen, behöver man i det här läget börja tänka efter. På vilket sätt kan jag hjälpa den här hästen till bättre balans, så den klarar av att bromsa upp kroppen snabbare?

varför svarar hästen inte på sidförande skänkel?

När hästen inte svarar på sidförande skänkel ”tillräckligt” bra, finns det olika saker att fundera över. Är jag placerad mitt över hästen? Hjälper jag hästen att arbeta liksidigt, så att den klarar av att smidigt glida undan för min innerskänkel? Eller sitter jag omedvetet ”ner” hästens låga sida, och begränsar rörelsen ytterligare? Tillåter jag hästen att länga ut sin kortare sida, eller råkar jag begränsa den med samma sidas tygel?

EN mjuk ridning börjar med att lyssna

När man tränar sig på att ”lyssna” på hästens kropp, börjar man också instinktivt känna hur hästen kommer att svara på hjälperna innan man ger dem. Man lär sig känna hur man behöver lägga tillrätta för hästen, om den inte har rätt förutsättningar för att kunna svara snabbt på en signal. Det gör ridningen både mjukare och enklare.

Det är dock inte alltid lätt att veta exakt VAD det är som känns snett och fel. Ibland märker jag bara att hästen inte svarar på det sätt som jag önskar. Då börjar jag fundera på vad det är jag gör för att begränsa hästens rörelser. Vad kan jag ändra i min sits eller hjälpernas placering för att underlätta för hästen?

Bästa sättet att förbättra kommunikationen (och lära sig så mycket som möjligt om att rida), är att släppa föreställningarna om att ridning är en kamp som ryttaren måste ”vinna”.  Att vi inte på liv & död måste ”ta igenom” en förhållning, utan istället börjar testa oss fram. Enligt mig handlar det mer om HUR hästen svarar, än NÄR… och när ryttaren lär sig att sätta hästen i balans, kommer det där snabba svaret på hjälpen ”av sig själv”.

 

För att skapa en bra kommunikation, behöver vi vara rättvis mot hästen och lägga upp träningen så att hästen har bra förutsättningar för att kunna utföra det vi ber den om. Hästar är både positiva och inlyssnande, och gör gärna sitt bästa för oss ryttare. För att få en fin och lyhörd kommunikation, är det viktigt att vi också tar oss tid att lyssna på hästen.

9

Lucka 2: Den sidförande sitsen

Dagens inspiration får komma från gårdagskvällens ridpass med Óskan.

På Mettekursen i oktober fick jag med mig en nyttig grej när jag satt och kikade på de andra ekipagen; ”Titta mot bakbenet” sa Mette när ryttaren skulle flytta hästen för innerskänkeln. Och, voilá, så kom en tydlig längning av bakbenssteget. Såklart har jag varit tvungen att testa detta och märkt att det funkar hur bra som helst – speciellt på hästar som Ósk som, när man lägger till innerskänkeln, gärna svarar med att trippa sidvärts med korta snabba steg och pytsa över ryttaren på yttersidan. Igår när jag red på banan kunde jag bara lägga till skänkeln, snegla mot inner bak och hon slappnade av, längde ut steget och släppte ner mig på inner sittben. Funkade även i trav och tölt – skänkel+snegling mot inner bak = länga överlinjen fram och ner. Härlig känsla!

Som av en rolig slump läste jag ett jättebra blogginlägg idag som förklarar just hur och varför detta funkar. När man ser mot det inre bakbenet för man nämligen fram ytterhöften och bak innerhöften, och placerar då hästen mha sitsen på ett avslappnat sätt (dvs inte med muskelkraft). Läs den långa versionen här: http://www.ridkonst.nu/hjalpgivning/sitsen-och-ryttarens-hofter/

Lektioner, ridning, lektioner, ridning

… sammanfattar väl mitt liv ganska bra just nu. Samt en del uppsatsskrivande, som från i förmiddags är historia, och jag är efter en kortare redovisning färdig med kursen i svensk ekonomisk historia! Intressant och allmänbildande kurs, men väl intensiv med ca 6 examinerande moment på 3 månader! Det har dock varit glest mellan blogguppdateringarna, som brukligt är då det finns tokmycket att göra. Våren har liksom kommit som en chock efter vintermånaderna och det händer massor. Som tur är har jag min duktiga medhjälpare Ida här på praktik sedan förra veckan – allt arbete går så mycket snabbare när man är två, och så hjälper hon till med en del träning också! Bl. a. Mýsla har fått mycket uppmärksamhet senaste veckan och verkar trivas som fisken i vattnet (eller sig själv på fri tillgång – åtminstone nästan…) med Ida på ryggen, härligt att se.

Alla hästar går bra nu, speciellt Mello går framåt med stormsteg efter två Atlikurser och en massa tips!! Har hittat en del ”knappar” – både hos henne och mig själv – så nu tränar vi på! Vi missar dessvärre avelsvisarkurs på Wången nästa vecka vilket känns synd, men har alltför mycket lektioner inbokade som blir svårt att boka om. Det blir tre välförtjänta dagar i Hemavan istället över påskhelgen, hoppas på långa nätter med mycket god sömn! Ja, och lite skoter å utförsåkning såklart!

Kvällens lektioner innebar arbete med sidförande hjälper för samtliga grupper – först från marken och därefter från ryggen. Genom att rida ”serpentiner” – fast med framdelsvändningar istället för böjda spår för att byta riktning i bågarna – fick samtliga eleverna sina hästar bättre mellan hjälperna, vilket många också märkte när de fick rida övergångar till tölt. Hästarna blev lättare i övergången, hade en renare takt och ett jämnare tempo i tölten (pga att ryttarna fått mer kontroll över bakbenen, och därmed påskjutet).

Nu blir det kvällsfodring och lite redovisningsförberedelser, sedan tidig kväll. Imorgon kommer hovis och fem hästar ska skos om så då är det bäst man är utvilad!
God kväll på er