Tydliga mål i ridningen ger snabbare resultat

Jag har fått flera frågor kring att sätta upp mål för sin ridning – hur gör man? Tips och inspiration? Idag tänkte jag skriva om mina tankar kring målsättningar i ridningen. Att bestämma mål och göra upp en plan, har för mig blivit ett väldigt bra verktyg i den vardagliga träningen. Det har gjort min ridning mer fokuserad och effektiv, och därför gett mig snabbare resultat i träningen.

hur sätter jag ett bra mål?

Ett bra mål är enligt mig

  • mätbart
  • tidsbegränsat
  • realistiskt

mätbart

Att målet är mätbart, kan betyda att det är uttryckt i siffror. T ex kan jag ha som mål att öka hästens kondition, och att den ska orka galoppintervaller av en viss längd, under en viss tidsperiod. Kanske har jag som mål att tävla upp till en viss poäng med min häst, och då kan den poängen vara ett mätbart mål.

Men för att nå ett sådant mätbart mål, så måste vi också ha ”kvalitetsmål” för våran ridning. Hästen måste ju ha en viss nivå av ridbarhet för att kunna tävla upp till en viss poäng. Hänger ni med mig?

Alla har kanske inte heller ambitionen att tävla och uppnå poäng med sin häst. För mig är det stora syftet med min ridning att träna fram hållbara islandshästar med bra ridbarhet. Då behöver jag också mål som, istället för siffrorna i ett tävlingsresultat, mäter kvaliteten i min träning.

tidsbegränsat

För att få bäst resultat av din målsättning, behöver du ett tidsbegränsat mål. Det sätter lite extra press att vara mer fokuserad när man tränar. Jag utgår ifrån ett långsiktigt mål för detta året. Sedan delar jag upp det i kortare mål om 2-3 månader (mellan varje kurstillfälle för min tränare). Här kan du läsa mer om mina och Huggans mål för denna träningsperiod.

realistiskt

För att nå de mål jag vill innan nästa kurstillfälle, så sätter jag alltid veckomål för varje häst. Veckomålen bygger på vad vi befäste förra veckan, och hur vi ska träna vidare från det. Det är viktigt att veckomålet är realistiskt, eftersom det är ganska kort om tid att nå det. Veckomålen använder jag för att säkerställa att jag hela tiden bygger vidare på en bra grund.

skapa bra förutsättningar att nå målet

Motivation gör dig uthållig

En viktig sak att fundera över – vad är min motivation till att nå det här målet? Styrs jag av yttre motivation, ex prestationer som jag vill visa upp för andra? Eller styrs jag av inre motivation, att jag älskar det jag gör och motiveras av att lära mig mer och bli bättre hela tiden? Att ha en yttre motivation behöver inte alls vara fel – jag är bl a motiverad att visa upp resultat som en del av min marknadsföring.

Men det är viktigt att du huvudsakligen styrs av en inre motivation. Se om du inte kan knyta någon form av inre motivation till ditt mål också. Inre motivation gör att du alltid kommer att sträva lite extra för att nå dina mål, och orka vara uthållig i det långa loppet.

Hur mycket tid kan jag lägga?

Fundera också över hur mycket tid du kan lägga på att nå det här målet? Hur många pass/timmar per vecka. Det hjälper dig också att göra en realistisk tidsplan för när du ska ha uppnått ditt mål.

hur bygger jag upp en målsättning?

bestäm ett slutmål

När jag får en häst i träning, så börjar jag alltid med att sätta ett slutmål för träningen. Med Kylja som är här på träning nu, är målet att plocka fram tölten. Jag vet också att om hästen ska vara här 2 månader på träning, så har jag 8 veckor till mitt förfogande.

utvärdera startpunkten

Jag fortsätter sedan att utvärdera var hästen är idag.

Kylja har varit obalanserad och med väldigt stor rörlighet. För att kunna plocka fram tölten hos henne, behöver hon först bygga styrka i överlinjen. Därför vill jag först lära henne att bli stabil och lösgjord i sidorna i skritt, och sedan i trav. Då kan hon länga ut överlinjen ordentligt och börja bli stark där.

När hon byggt styrka i skritt och trav, kan jag börja öppna lite mot tölten. Jag märker då om hon blivit tillräckligt stark för att orka tölta över ryggen, eller om vi måste backa tillbaka och stärka överlinjen mer.

vilka steg behöver vi uppnå längs vägen?

När jag vet vart vi vill nå, och vilken utgångspunkt vi har,  så kan jag börja lägga en plan för de olika stegen i träningen. Såhär har Kyljas veckomål sett ut hittills:

Vecka 1: Lösgöra kompensatoriska spänningar manuellt så hon kan börja använda bakdel och rygg på rätt sätt. Hjälpa henne att länga ut överlinjen och börja hitta balansen under ryttare.

Vecka 2: Lära henne hjälperna för att arbeta liksidigt på böjda spår.

Vecka 3: Ha fått henne stabil på böjda spår i skritt. Börjat känna på traven, och lära in samma hjälper i trav på böjda spår.

Vecka 4: Ha fått henne stabil på böjda spår i trav. (Här är vi nu)

Jag har alltid en ungefärlig plan för veckorna framöver. Men alla hästar är olika och tar träningen olika fort. Ibland måste vi backa tillbaka och testa nåt annat. Därför sätter jag inte veckomålen så långt i förväg. För mig är det viktigt att utgå ifrån vad vi lyckats uppnå och sätta nästa mål utifrån det (då blir målet realistiskt).

utvärdera ofta

Ta till vana att utvärdera dina resultat ofta. Har du uppnått målen du satt för den här perioden? Om så – fira! Om inte – då behöver du sätta dig ner och fundera på varför. Var målet realistiskt att uppnå under den tidsperioden du satte? Hände det nånting längs vägen, som gjorde att du var tvungen att backa tillbaka lite? Eller behöver du helt enkelt göra nånting annorlunda för att uppnå ditt mål?

Som sagt är vägen aldrig spikrak framåt. Ibland hamnar vi i dalar, och det viktigaste då är att vara ärlig med läget. Om vi är snabba att stanna upp, eller backa tillbaka, när det behövs, kommer vi snabbare att uppnå våra mål.

målsättning över långa tidsperioder

Huggan islandshäst

När jag tränar hästar över längre tidsperioder, så är det ännu viktigare med tydliga mål. Annars är det lätt att jag tappar i fokus och uthållighet under längre perioder av tid. Men även här sätter jag också realistiska veckomål. Ofta blir veckomålen små detaljer i ridbarhet, t ex ”efter denna veckan ska hon svara innerskänkeln bättre i tölt”. Eller ”vi ska träna galoppfattningarna under 1-2 pass denna vecka”. Veckomålen blir små steg på vägen till det större periodmålet.

ha en vision

Med alla längre ”träningsprojekt”, som Huggan, så har jag oftast en vision av vad jag vill uppnå. Att dansa fram i tölt, och sträcka ut i supersnabb pass. Att sedan med små, osynliga signaler kunna fatta en gunghästgalopp, och göra övergång till en mjuk studsbollstrav. (Ja, ni förstår säkert  😉 ) Men jag vet inte alltid hur jag ska nå dit, dvs. jag kan inte se alla steg på vägen ännu.

ta hjälp av en instruktör med bra träningsfilosofi

Därför tar jag hjälp av en instruktör. Jag tycker det är optimalt att kunna rida för instruktör minst varannan månad. Då får jag feedback på det jag gjort, och tips & råd vidare. Dessutom hinner jag inte köra så många mil fel, ifall det är något jag behöver styra upp i min ridning 😉

För mig är det viktigt att hitta någon som har ett bra och långsiktigt tänk kring träning. Det ska vara ett syfte och en plan med det vi tränar på, det ger mig också ökad motivation. Jag brukar inte gå kurser för flera olika instruktörer, utan vill göra upp en träningsplan med en instruktör som känner mig och hästen väl. Sedan kan jag emellanåt rida för andra för att få ”nya ögon” på mig och hästen, eller för att jag hittar en instruktör som är grym på något specifikt jag behöver träna på.

träningsupplägg i det långa loppet

När jag tränar en häst över tid är mitt främsta fokus alltid att öka ridbarheten i alla gångarterna, samt bygga upp styrka och kondition.

I den vardagliga träningen tänker jag väldigt lite ”flott”, och väldigt mycket ”stärkande”. Lång överlinje, självbärighet och engagerade bakben. När hästen blir starkare, som kommer den att bjuda mer på ”flott”, eftersom det då kostar mindre för hästen (rent orkesmässigt). Men det är viktigt att tänka variation även fast man tränar uppbyggande, så att träningen inte blir för statisk (samma muskelgrupper jobbar hela tiden). Jag tänker på att variera i gångarter, tempo, böjda/raka spår, intervaller, intensitet och underlag, för att träningen inte ska vara monoton.

Träningen behöver vara allsidig för att inte slita på hästen, eller tråka ut den. Jag använder tömkörning, markarbete, bommar eller något annat alternativ till uppsutten träning, 1-2 ggr/vecka. Jag ser också till att planera in perioder av återhämtning. Det kan vara perioder som är lugnare i träningsintensitet, där jag rider ut mycket och jobbar lösgörande i skritt och lite trav. Men det är också perioder om 5-7 dagar där hästarna får ett litet break. Återhämtning är viktigt för att träningen ska bygga muskler, och inte bryta ner dem.

hantera motgångarna

motivation ger rätt mindset

Motgångar kommer att komma, och det är då den här uthålligheten som vi får av inre motivation är viktig! I perioder av motgångar är det viktigt att vara ärlig med sig själv (och hästen) om varför det inte funkar som vi vill. Oftast har vi stött på patrull när vi vill öka nivån ett steg, eller så kanske hästen helt enkelt är trött/stel/har träningsvärk, och då måste vi lägga in en period med lugnare, lösgörande arbete. Sätta in lite på kontot. Det är alltid väl investerad tid! För att vi ska komma framåt så är det som sagt viktigt att planera in lugnare perioder av återhämtning, både för ryttare och häst.

dela upp problemet

Ibland är det svårt att veta varför det har kört ihop sig. Då kan det hjälpa att bryta ner problemet i mindre beståndsdelar. Vilken detalj är det som inte funkar, och som vi behöver träna på för att komma vidare?

I måndags hade jag och Kylja svårt med att få henne att länga ut överlinjen och slappna av i trav. Vi tränade på att länga ut hennes korta innersida, och vända in ytterbogen (dvs. skapa en yttersida för att sedan kunna lösgöra henne). Men när hon inte alls svarade på min ytterskänkel, var jag tvungen att sätta mig ner och fundera på varför. Då jag kom fram till att hon blir styv i nacken då jag ställer henne lite utåt, så blev det enkelt att lösa problemet. När hon blev lösgjord i nacken, kunde hon också flytta ytterbogen lättare.

Hoppas att ni fått lite tips och inspiration för att komma igång med era egna målsättningar i ridningen!

Jobbar du med målsättningar redan, eller skulle du vilja börja?
Vad har du och din häst för mål i ridningen just nu? 🙂

8

Målsättning för Huggan

Huggan islandshäst

För att få lite mer ordning på mig själv, har jag börjat sätta tydliga mål för hästarnas träning. För mig och Huggan ligger fokus på att stärka henne i tölt och galopp framöver.

fokus på tölt

Efter senaste kursen för Sara Ljung, så har vi fokuserat mest på tölten. I traven känns hon väldigt ridbar, och den använder jag just nu mest som uppvärmning och nedvärmning. Då kan jag rida lite på autopilot, och lägga tid på att träna min sits.

Det vi tränar på i tölten nu, är att hon ska länga ut överlinjen och bli stabil i formen. För att få till en bra överlinje, jobbar jag mycket med att hon ska länga ut sin kortare sida. När vi får till det, så hittar hon en bättre och renare takt. Jag får en helt grym kontakt med hennes yttersida, och hon börjar svara jättebra på min innerskänkel. Blir liksom snabbare i benen och mer framme på kontakten.

vårt mål: bra ridbarhet i tölt och galopp

Jag kommer att fortsätta fokusera på tölten framöver – både att bygga en stark överlinje, men också övergångarna mellan skritt och tölt. Detta kommer att göra henne starkare, och mitt mål är att få hennes tölt lika ridbar som traven under de närmaste två månaderna.

Vårt andra mål är att förbättra galoppen, så att vi kan börja använda galoppen till att bygga upp mer styrka hos henne. Detta innebär att vi måste iväg och träna i ridhuset 1-2 ggr/vecka, så att vi kan träna galoppen på bra underlag.

Jag återkommer med uppdatering kring våra mål 🙂

 

Vad har du och din häst för mål i ridningen just nu?

11

Hur får jag hästen snabbare på hjälperna?

En sak jag funderat mycket på under den här veckan, är det här med hur hästen svarar på våra hjälper. Jag har alltid som mål att hästen ska bli snabb och lätt på hjälperna. Att vi ska ha en fin kommunikation. Men det är inte alltid det funkar, och då tycker jag det är viktigt att fundera över VARFÖR. Jag tror inte lösningen alltid är att förstärka hjälperna (som jag tidigare skrivit om här), utan att kommunikationen är väldigt beroende av vilket ”förarbete” vi gjort.

För att hästen ska kunna svara snabbt på våra signaler, så behöver den nämligen ha bra förutsättningar för att kunna göra det. Om vi longerar en häst och målet med passet är att träna övergångar – men hästen är totalt ofokuserad… Då kommer den rimligtvis inte att svara snabbt på små signaler, eftersom den har fokus nån helt annanstans. Vi behöver då först jobba med att skapa förutsättningar för hästen att göra det vi begär – dvs vi måste få den fokuserad. En häst som har sitt fulla fokus på oss, kommer också snabbt att kunna reagera på små signaler.

(Och hur får man då en ofokuserad häst att bry sig ett skvatt om sin människa? Mina bästa tips är: lär tidigt in signaler som betyder att hästen ska vara fokuserad. Ge hästen enkla uppgifter, och var konsekvent och lugn i kroppsspråket. Vänta och ha tålamod, berget kommer att komma till Mohammed 😉 )

varför svarar hästen inte på förhållningar?

Ett annat exempel är hästar som inte svarar bra på förhållningar. Min erfarenhet är att detta ofta beror på obalans i hästens kropp. Den är helt enkelt för skev, för mycket på framdelen eller tar för långa kliv för att kunna stanna direkt vi ber den. Är hästen i obalans behöver den en ganska lång stoppsträcka för att arrangera om kroppen till att kunna göra halt. Istället för att förstärka tygelhjälpen, behöver man i det här läget börja tänka efter. På vilket sätt kan jag hjälpa den här hästen till bättre balans, så den klarar av att bromsa upp kroppen snabbare?

varför svarar hästen inte på sidförande skänkel?

När hästen inte svarar på sidförande skänkel ”tillräckligt” bra, finns det olika saker att fundera över. Är jag placerad mitt över hästen? Hjälper jag hästen att arbeta liksidigt, så att den klarar av att smidigt glida undan för min innerskänkel? Eller sitter jag omedvetet ”ner” hästens låga sida, och begränsar rörelsen ytterligare? Tillåter jag hästen att länga ut sin kortare sida, eller råkar jag begränsa den med samma sidas tygel?

EN mjuk ridning börjar med att lyssna

När man tränar sig på att ”lyssna” på hästens kropp, börjar man också instinktivt känna hur hästen kommer att svara på hjälperna innan man ger dem. Man lär sig känna hur man behöver lägga tillrätta för hästen, om den inte har rätt förutsättningar för att kunna svara snabbt på en signal. Det gör ridningen både mjukare och enklare.

Det är dock inte alltid lätt att veta exakt VAD det är som känns snett och fel. Ibland märker jag bara att hästen inte svarar på det sätt som jag önskar. Då börjar jag fundera på vad det är jag gör för att begränsa hästens rörelser. Vad kan jag ändra i min sits eller hjälpernas placering för att underlätta för hästen?

Bästa sättet att förbättra kommunikationen (och lära sig så mycket som möjligt om att rida), är att släppa föreställningarna om att ridning är en kamp som ryttaren måste ”vinna”.  Att vi inte på liv & död måste ”ta igenom” en förhållning, utan istället börjar testa oss fram. Enligt mig handlar det mer om HUR hästen svarar, än NÄR… och när ryttaren lär sig att sätta hästen i balans, kommer det där snabba svaret på hjälpen ”av sig själv”.

 

För att skapa en bra kommunikation, behöver vi vara rättvis mot hästen och lägga upp träningen så att hästen har bra förutsättningar för att kunna utföra det vi ber den om. Hästar är både positiva och inlyssnande, och gör gärna sitt bästa för oss ryttare. För att få en fin och lyhörd kommunikation, är det viktigt att vi också tar oss tid att lyssna på hästen.

9

Óskans utveckling 2013-2015

Hittade en gammal text jag skrev 2015, om min och Óskans utbildningsresa tillsammans. En häst som lärt mig massor om hur tydlig jag måste vara, hur mjuk och bestämd, och exakt hur hårfin gränsen är. Då hon gick bort i mars 2017 hade vi börjat arbeta mer med samling, och att bibehålla lösgjordheten trots mer kraft och tryck i steget. Det kändes som att vi hade nya dörrar att öppna framför oss, men vi hann aldrig dit. Nu får jag istället ta med mig all kunskap hon gett mig till andra hästar. Tack för allt Óskan <3

 

Óskan kom till mig under sommaren 2013 och vi började hennes träning i augusti. Hon hade från början två gångarter, grisepass och korsgalopp, och var allmänt spänd både fysiskt och mentalt. Blockerad och avstängd. Och reaktiv – från 0 till 100 på sekunden. Har tränat en hel del spända hästar tidigare men hon blev definitivt min största utmaning.

Ósk

Sept 2013

Vi började med att träna att hon skulle vänta på signalerna. Vill gärna att ”mina” hästar ska kunna skritta på fri tygel och vänta på signal att gå fram, och inte tro att fri tygel ÄR signalen för att gå fram. Ibland gick träningen bra, ibland mindre bra, men i september kunde hon iaf skritta avslappnat. Började då träna på framåtdrivande – vändande – sidförande skänkelhjälper, att hon skulle förstå signalsystemet istället för att tro att det bara fanns en enda signal dvs lös tygel 😉

Osk3

Okt 2013

Hon började bli mer och mer ”ridbar” på sin nivå, gick att styra och driva henne framåt med skänklarna utan att hon flög i luften och hon började även hitta en någorlunda avslappnad trav. Eftersom jag då var gravid fick hon en lång vila under 6 månader (ca dec-maj).

Maj 2014 satte vi igång med träningen igen och hon kändes riktigt riktigt fin! Allt vi tragglat med under hösten satt och vi hade nu ett signalsystem vi kunde använda oss av i träningen!

Maj 2014 – hon började även fixa detta med att länga ut överlinjen på rätt sätt i skritten 🙂

Vi började nu träna på tölten, som ibland såg ut som på bild 1 (hej inner bak) och ibland som på bild 2 (hejdå ytter bak). I juni red vi kurs för Camilla första gången. Vi hade fått lite längre bakbenssteg men formen ungefär densamma dvs pendlande. Tränade på under sommaren och i augusti då vi red för Camilla igen såg det med jämna mellanrum ut såhär 😉

Camillakurs4

Längre bakbenssteg, dvs hon hade börjat förstå att drivning kunde betyda annat än springa fortare. Formen fortfarande för hög.

Mars 2015, yey! Blev under hösten/vintern mer och mer ridbar och här började hon förstå att länga sig fram till handen utan att 1)springa iväg för skänkeln eller 2)gå emot handen.

Och här är vi nu. Grunden på plats, och nu skall allt fortsätta finslipas samt bygga styrka. Vi jobbar även på att bli mjukare och mjukare i sidorna. Lösgjordhet, styrka, svaret på hjälperna – allt går i varandra och bygger på varandra. En rolig och spännande tid har vi framför oss, och framför allt är jag väldigt glad och stolt över den väg vi redan gått tillsammans. Den vänskap som byggts upp och fortsätter byggas, allt hon lärt och fortsätter lära mig, all tillit och förlåtelse och förtroende hon visar. All glädje hon ger mig. Och all kärlek jag känner för den här hästen!!!

Tankar kring att utveckla ridbarheten hos unga hästar. Varning för långt inlägg!!

Pratade med en kompis i telefon idag som är och provar hästar. Många yngre hästar, och vi pratade en del om det här med ridbarhet och vad som är vilja/framåtbjudning eller bara spänning. Så nu på kvällen började jag fundera lite kring det här med ridbarhet, och hur tänker jag när jag ska grundutbilda en unghäst.

Ridbarhet för mig = att hästen både mentalt och fysiskt har förutsättningar att utföra det vi ber den om. Då finns det självklart vissa individer som har det lättare för sig, ex hästar med god exteriör (bra proportioner, väl ansatt hals, ej överbyggd etc) som är trygga i sig själva och villiga att lära, dessa individer är därför också ”lättare” (går snabbare) att rida in. Hästar som har sämre exteriöra förutsättningar och är känsliga/omotiverade tar generellt längre tid att få ”lika ridbara”. MEN, min åsikt är den att alla hästar kan få en god ridbarhet, även om de inte har de bästa förutsättningarna för det, och det är också min strävan i inridningen.

Lite kort om hur jag tänker i inridningen: Under inridningen lär jag hästen att böja halsen (följa tygeln), gå fram, stanna, rygga, flytta bakdel och framdel. När hästen kan detta, kan den också lära sig att 1+1=2. Sedan att 2+2=4. En häst som kan gå fram, flytta bakdel och framdel kan relativt snabbt lära sig att flytta undan för skänkeln. En häst som kan gå fram, följa tygeln (böja halsen) och flytta undan för skänkeln kan relativt snabbt lära sig att forma sig kring inner skänkel på en volt. En häst som kan forma sig kring inner skänkel lär sig att arbeta bakifrån och fram i en bra grundform.

För mig handlar ridbarhet mycket om teknik, och det är också vad hästen lär sig under grundutbildningen. Tekniken för att kunna arbeta rätt med kroppen. En häst kan enligt mig vara ung men ändå väldigt ridbar – däremot behöver alla hästar tid för att bygga styrka och uthållighet, vänja senor, leder, ligament och skelett vid ökad belastning. Med styrka utvecklas ridbarheten ytterligare – ju starkare och smidigare hästen blir, ju lättare får den att utföra det vi ber den om.

Lär mig att svänga i galopp!

En början till att lära sig svänga i galopp

Ett exempel är att lära hästen galoppera på volt. Samma princip som för att skritta/trava på volt gäller – svänga för ytterhjälper och forma sig runt innerskänkel. En ung häst som kan galoppera rakt fram i bra takt och balans, kan lära sig att först svänga i galopp och sedan runda sig runt innerskänkel – dvs lära sig tekniken för att galoppera på volt. Men för att hästen skall kunna galoppera i form i en bärig galopp på volt krävs en massa styrka, och en massa tid. Dvs går inte lika snabbt som att lära den samma sak i skritt. Nu menar jag inte att unghästar ska tränas i galopp på volt för att bygga styrka, men att de som unga kan lära sig tekniken för en övning, och med tid och styrka förbättras utförandet. Kan hästen flytta för skänkeln i skritt kan den lära sig tekniken för att flytta för skänkeln i trav, tölt och galopp – men det tar lite längre tid att få till en perfekt skänkelvikning 😉

En ridbar unghäst är en häst som har fått en god grundutbildning. Sedan är det jag som tränare som sätter begränsningarna i hästen – för varje häst jag rider och tränar, ju mer kunskap har jag att lägga in i träningen av nästa häst. När jag vet vilket svar jag söker kan jag belöna i rätt tillfälle och lära hästen ”rätt”, och ju mer jag utvecklas som ryttare, ju mer förfinat kan jag lära hästen att svara på hjälperna redan från början. Och ju bättre hästen svara för hjälperna – ju bättre lär den sig att använda sin kropp under ryttaren och ju lättare får hästen att göra det vi ber om.

Det här är alltså mina tankar kring det här med ridbarhet och att träna unghästar, kanske tycker någon annan något annat. Det viktigaste tror jag är att hitta sin linje, sin röda tråd i det här med utbildning och våga följa den. Men samtidigt vara öppen för att ta in och prova nya lärdomar för att utvecklas som tränare! Det finns ingen universell sanning, men bara ett kvitto; är hästen avslappnad, bjuder framåt och är glad, harmonisk och positivt inställd till att bli tränad – då är du på rätt spår!

Början till en mjuk innersida

En början till en mjuk innersida

Kurs för Camilla Hed 8 – 9/11

Haft en så SJUKT BRA helg på kurs för Camilla! Vi var åtta ekipage som fick jobba med allt från att ösa fram i jihaa-galopp (vilket genererade ett och annat glädje-bocksprång), totalt sitsfokus, att med rätt typ av förhållande tygeltag få hästen att länga sig FRAM och ner i halten, skänkelvikningar på diagonalen till tempoväxlingar i tölt till… ja, you name it! Camilla är väldigt öppen som instruktör, har fingertoppskänsla för vad varje ekipage behöver träna på och anpassar lektionerna individuellt efter detta. Samt är en sitsnörd med mycket erfarenhet av att arbeta med sitsen hos ryttare, vilket vi nog alla fick märka av. Själv fick jag en riktig ögonöppnare i vilken betydelse några millimeter hade för skänkelns inverkan… genom att flytta skänkeln några mm längre fram svarade Ósk med att börja höja manke och bogar mer och jag började driva henne mer ”framför mig”!

Kursen avslutades med en clinic där Camilla & Hjalti pratade om och demonstrerade hur de tränar hästar. Camilla började att prata om sits, balans och följsamhet eftersom detta är centralt för att kunna träna en häst och få kvalitet på träningen (dvs kunna ge hästen rätt hjälper och belöning med bra timing och kunna utveckla ett signalsystem som hästen förstår). Hjalti fortsatte att demonstrera hur de tränar för att få hästen att arbeta rätt med sin kropp – tygeln kan inte få hästen att länga överlinjen och arbeta med den på ett korrekt sätt, utan överlinjen börjar från bakbenen! Detta var en av många viktiga poänger som Camilla & Hjalti tryckte på – rid inte med tygeln, tänk inte på att allt ska se ”perfekt” ut, utan rid fram bakbenen och låt hästen ta sin tid! Då kommer den själv att börja arbeta korrekt genom kroppen. Andra viktiga poänger under clinicen var att hästen behöver en bra grundutbildning – eftersom vi vill rida på den är vi också skyldiga att utbilda oss själva som ryttare. Hitta en linje och en filosofi, en röd tråd i din ridning, mha en duktig instruktör. Målet med träning av hästen är detsamma oavsett om du har en topptävlingshäst eller en familjehäst som du bara rider ut i skogen på – vi vill hela tiden öka hästens ridbarhet och hållbarhet!

Lånar lite bilder av några kursdeltagare. Måste börja komma ihåg kameran alltså…

Fick verkligen lite välbehövlig pepp av denna helg! Mycket också tack vare alla goa och glada människor som hjälpte sprida en positiv stämning!!! Fortsättning följer snart… hoppas på att få se er alla igen samt även nytt folk! Håll utkik efter nytt kursdatum som kommer inom kort! 😀

Tillbaka till gården igen så hade jag och min stall-Camilla lite pannlampsträning med Mello och Óskan igår. Insåg att jag behöver införskaffa en ny pannlampa för att kunna få lite kvalitet på kvällsridningen ute – min sken som typ en avlägsen fyr medans Camillas var en sökstrålkastare… I övrigt blir det lite ridhusridning på Stall Pekas fantastiska töltunderlag denna vecka!!! Får jag nån gång en massa pengar ska jag investera i ett ridhus med det underlaget. Nån speciell sorts gummimatta underst och ett lager fin fin sand och fiber ovanpå. Underbart att rida på är det hursomhelst! Ska försöka bli lite duktigare att uppdatera om hästarnas träning här. Kalle vilar just nu då han lyckats typ stuka bakhoven i helgen. Kunde inte stödja på benet första dagarna men nu belastar han alla benen och skrittar ganska jämnt. Hoppas kunna ha honom igång snart igen.

Nu ska jag fortsätta plugga till tenta i nationalekonomi imorrn 😀