Nya tips för att stärka överlinjen: Sara-kurs 3-4/2

Sara Ljung islandshäst

Äntligen kursdags för Sara Ljung igen! Förra gången vi red kurs för Sara var i november, och jag var fullt inställd på att lägga massa tid på att stärka överlinjen och träna galoppfattningar. Men livet kom emellan med sjuk familj, lång ledighet och mycket att styra upp på ”det andra jobbet”.  Så i slutet av januari kände jag att det inte ”hände” så mycket i ridningen. Som att jag och Huggan hade tappat riktningen lite. Med andra ord; perfekt tillfälle för att gå kurs!

Förra kursen diskuterade jag och Sara kring foder och proteinkomplement för Huggan. Hon får nu en giva på 3,5 dl Protein Special, 1 dl mineraler och 1 msk salt. Hon skulle behöva komma upp ännu lite mer i protein. Då jag inte vill ge henne mer koncentrat, så funderar jag på att komplementera med lusernhack istället. Med den ökade proteingivan tycker jag att jag snabbare sett resultaten av träningen, både i muskelsättningen och att hon börjat strama upp magen allt mer.

Denna gången så diskuterade vi kring bett, då jag försöker hitta några olika bett som Huggan trivs bra med. Jag red utan nosgrimma så att vi skulle kunna se tydligt hur hon reagerade. Av de tre olika jag testade, gillade hon bäst det tredelade bettet med D-ringar. Hon blev stadigare på kontakten, och mjuknade utan att ”försvinna” från kontakten eller bli ”plockig” med bettet. (Har massor mer att skriva om betten, men det får bli ett eget inlägg.)

min sits

Då jag bara ridit i min nya Ergo-sadel några veckor, så handlade mycket under denna helg om att jag skulle hitta min sits. I Ergosadeln placeras bäckenet i en neutral position, vilket gör det lättare att lossa knän och lår från sadeln, och få en bättre rörlighet i höfter och överskänklar. Dock gör det att jag känner obalanser mycket tydligare, och behöver komma i bättre kontakt med min bålmuskulatur för att kunna inverka snabbt. Första passet kändes som sladdrigt kaos, men då jag hittat sitsen bättre så kände jag en helt ny stabilitet och balans. Och jag kunde då jobba mer effektivt med att räta upp ryggen och hitta en helt lodrät sits.

skritt

Huggan har blivit väldigt jämn i sidorna, så nu tränade vi på mindre justeringar för att öka liksidigheten. Som alla hästar, vill hon gärna falla in med innerbogen i ena varvet, och skjuta ut ytterbogen i det andra. Det här hänger ju ihop med att ena sidans muskulatur är kortare och lite stummare än den andra sidan. Fokus låg därför på att i båda varven länga ut den kortare vänstersidan. Sedan kunna be henne söka stödet längre fram (dvs sträcka ut nosen fram till bettet), och jobba där för att stärka överlinjen. Tidigare har hon inte riktigt orkat länga ut hela överlinjen på det här sättet. Hon har istället ”knäppt av” och gått med nosen bakom lod. Men nu kändes det som att hon klarade detta bättre, och orkade skritta ganska stabil där.

trav

Sedan sist har hennes trav utvecklats till att bli mer stabil, dvs att hon kan trava på i jämn takt, jämnt tempo och jämn form. Vi kan behålla den här stabiliteten genom varvbyten (väldigt bra) och upp i lite högre energi (helt ok). I helgen fokuserade vi mest på min sits i traven, eftersom vissa förbättringar där kommer att göra mycket för kvaliteten på traven. När jag släpper låren och tar lika mycket vikt i båda stigbyglarna, blir det lättare att räta upp ryggen. Och då får jag den här känslan av att vara liksom stabil och orubblig i min ridning, och att jag kan rida henne framför skänkeln. Jag verkar också ha blivit bättre på att instinktivt rida lätt på rätt sittben (trots att jag inte övat mycket på just detta), men behöver fortsätta träna på att medvetet kunna känna skillnaden mellan rätt och fel sittben.

tölt

Japp, även här tränade vi på min sits. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag under andra passet hittade exakt hur jag ska sitta! Styrka i ryggen (utan att bli stum i axlar och armar), och rörlighet i höfter och överskänklar. Huggan har blivit starkare sen sist, och vi kan rida mer på böjda spår utan att hon blir sladdrig eller faller isär. Men i huvudsak tränade vi på rakt spår, att hon skall länga ut vänster sidan och söka stödet lite längre fram, utan att bli för djup. Ja, samma arbete med att stärka överlinjen som i de andra gångarterna, alltså. Vi tränade också att hon ska bli snabbare för skänkeln och kunna tölta lite mer mellan hjälperna, utan att dyka för djupt i formen.

galopp

Vi började träna galoppfattningar på volten. Hon har lättare att fatta galopp i hö varv, men vi har haft allmänt problem med galoppfattningarna. Detta sitter i MIG, och att jag behöver rida fattningarna med större självklarhet. Jag tror att jag har ridit för mycket femgångargalopp… När jag ska fatta galopp så har jag liksom redan känslan av en flack, fyrtaktig galopp i kroppen. Vilket såklart inte ger en bra kvalitet på galoppfattningen! När jag väl började rida ordentligt, så galopperade hon snällt på volten. Nu skall vi träna fattningarna ordentligt närmaste tiden. Min sits och kvaliteten på gångarten blir nästa sak att jobba med.

våra mål närmaste 2 månaderna

Som ni märker har vi ett generellt mål i alla gångarter just nu. Att få henne stabil i takt , tempo och mjukhet, och kunna sträcka ut nosen till ett stöd lite längre fram. Detta kommer stärka överlinjen och jag kommer då kunna rida henne med mer energi, utan att hon faller isär. Det känns som att vi är på god väg mot det målet i skritt och trav. I tölten pendlar hon fortfarande mellan lite för hög i formen och att dyka lite djupare, men när hon blev kvickare för skänkeln kunde jag placera henne bättre i formen. Jag tror också det kommer att göra mycket för grundstyrkan när vi kan börja använda galoppen i träningen. Så det är ett viktigt mål för oss närmaste månaderna.

Nu tränar vi vidare till nästa kurstillfälle, som blir i början av april!

islandshäst

 
3

Att våga ifrågasätta något jag trodde att jag kunde…

 

På senaste tiden har jag upptäckt att när jag fokuserar på att träna hästens liksidighet, får jag en del andra välkomna bieffekter. När hästen kommer upp med båda rygghalvorna lika mycket, så börjar den också använda båda bakbenen lika mycket. Att hästen blir ”jämn” i kroppen på det här sättet, gör att manke/bogparti kan komma upp och hästen blir lättare i handen. Hästen kan svara på förhållningar och halvhalter snabbt och lätt. Ridningen blir enklare och hästen blir mer ”kvadratisk” (viktfördelningen mellan fram och bakdel ändras om).

Bilderna på Mello är tagna med ca 14 dagars mellanrum. Jag har inte ställt upp henne på något sätt, utan hon väljer själv hur hon vill ställa sig. Under dessa 14 dagar har jag fokuserat på hennes liksidighet, och att hon skall komma upp jämnt med båda rygghalvorna. Jag har inte bett henne göra något särskilt med bakben eller jobbat med halvhalter, utan primärt tränat detta genom min sits. Det andra har vi liksom fått ”på köpet”. När hästen har lärt sig hitta balans såhär under ryttaren, så kan jag rida halvhalter, sidföringar, tempoväxlingar, övergångar som bygger upp och stärker, istället för att de förstärker hästens snedhet och sliter på den.

Det är utmanande och svårt att ifrågasätta saker man tidigare lärt sig. Men när man nått till vägs ände med de metoderna, finns det på något sätt inte något annat val. Jag är glad att jag vågade påbörja denna resa. Det är läskigt att prova nya saker, men belöningen kommer i form av nya svar och nya resultat <3  Fortsättning följer!

Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt

18136053_1477987118898617_1232485243_nMin telefon svämmar över med den här typen av bilder just nu… Om ni undrar vad de föreställer, så är det hästryggar som alla är oliksidiga. Kan ni se med blotta ögat vem/vilka som är höger- resp vänsterroterade? 🙂

I lördags hade jag förmånen att få samla ännu mer erfarenhet av olika ekipage, genom att hålla kurs i sitsoptimering här hemma. Vi pratade om hur man kan se/testa sin hästs oliksidighet genom att se på den ur olika synkvinklar, samt göra en enkel ”funktionstest” på ridbanan. Det är intressant att fota hästarna, både i starten och så med jämna mellanrum – medveten träning ger nämligen ganska fort synliga resultat! Sedan gick vi igenom ryttarna individuellt och gjorde en grundlig sitsanalys på sadelbock. Vi testade på olika sätt hur liksidig ryttaren är, och vilka svaga punkter som finns.

Att ha kunskap om sina egna svagheter , och hästens rotation, gör att man kan rida sin häst mer medvetet. Man kan nämligen -genom sitsen- lyckas träna hästen att bli ännu mer skev och oliksidig. Men man kan också -genom sitsen- träna hästen att lyfta upp sin låga rygghalva och bli mer liksidig. Att ha med sig denna medvetenhet i den vardagliga träningen, gör att man bygger en stark, liksidig och mer rakriktad häst! Som inte går på bogarna!

Under lektionerna på banan sedan fick ryttarna känna på vilka effekter medveten ridning med sitsen ger. Problem som man kämpat med över lång tid, ex bogar som faller ut/in på volter, och bakben som inte vill komma in under hästen, ”löser sig” ofta när hästen börjar jobba mer rakriktat.

Det känns roligt att det börjat vakna ett intresse för detta. Sitsen är ett otroligt kraftfullt hjälpmedel i ridningen, som både kan stjälpa och hjälpa hästen om den används medvetet! Att rida sin häst liksidig är egentligen inte svårt –  bara man vet hur man ska göra det 😉

Mellos igångsättning

Idag blev det en riktigt bra dag för mig och Mello! Vi har haft det lite tradigt ett tag – hon har svarat ok på hjälperna, men hela tiden haft handbromsen i. Men efter några dagars grundarbete och laborerande med ett bra upplägg för henne, var hon idag riktigt pigg och peppad! Jag och stalltjejerna konstaterade att Mello, om hon var människa, nog helst skulle legat på divanen och blivit matad med vindruvor och fläktad med palmblad. Eftersom hon ju nu är häst, befinner hon sig på sin lediga tid antingen i ligghallen där hon äter halm, eller ”på solsidan”. När man ska träna en häst med denna softa inställning till livet, som efter skada har absolut ingen kondition eller styrka, känns det viktigt att den mentala biten får stor plats. Det är inte bara ork och kondition som ska tränas upp, utan lika mycket inställningen, viljan och peppen!

Mitt mål är att träningen alltid ska utgå ifrån att Mello tycker det känns roligt att komma ut och röra på sig. Vi rider just nu ca 30 min långa pass, där vi successivt ökar intensiteten. Några travintervaller per pass, där det viktiga är att hon jobbar relativt rakriktad (söker jämnt stöd på bägge tyglarna) i ett jämnt tempo. Jag vill kunna rida henne framåt utan att tempot för den skull ökar. Hur långa travintervaller jag rider har hennes ork fått bestämma. Hon ska få upp lite flås och puls, sedan skrittas hon tills andningen gått tillbaka, sedan en ny travintervall. Känns hon väldigt trött och tung, sitter jag av och skrittar henne avsuttet. På detta sätt har jag märkt när hennes kondition förbättrats och vi rider successivt längre och längre travsträckor, och hon blir inte lika trött längre.

I skritten lägger jag stor vikt vid att hon ska skritta på och bjuda framåt, samt söka jämnt fram till båda tyglar. Trots att vi uteslutande rider rakt fram i skogen, har denna träning gjort henne både mjukare, jämnare i sidorna och lättare i handen. Nu när detta börjar falla på plats, har vi börjat träna på precisionen i övergångar till halt, skritt och trav. En rakriktad häst har bättre möjligheter att balansera upp sin kropp i övergångar/tempoförändringar, och får därför lättare att svara på små, mjuka signaler.

Ser så mycket fram emot den fortsatta träningen tillsammans med Mello! I sommar hoppas jag vi ska dansa fram igen! <3