Lucka 9: Gör nåt annat!

Ärligt talat, hur lätt är det i november/december – alla vägar är stenhårda, det är alltid mörkt och jag är dessutom mammaledig på heltid med en omväxlande uppmärksamhetstörstande/rasande baby som håller på att lära sig krypa OCH får sina första tänder, samtidigt! Det är dessutom huggtänderna som kommer först – ni fattar väl vad det betyder!? 😉

Skämt åsido så brukar denna period vara den där jag känner mig minst inspirerad och mest sämst när jag tränar med hästarna. Blir ofta samma, fastnar i nåt spår istället för att bredda horisonten och se alternativa vägar att träna samma sak! Därför har jag bestämt mig för att göra denna tråkperiod till en lekperiod istället! Åtminstone hälften av passen ska vara nåt annat än uppsutten träning, och det behöver heller inte nödvändigtvis syfta till nåt seriöst. Här ovan kan ni t ex se hur kul mina hästar tycker det är att löshoppa tillsammans (eller för den sakens skull bara löslongeras på banan två och två). Som en liten bonus, förutom att hästarna blir glada och busiga och helt plötsligt glömmer bort vad stanna-signalen betyder, så är ju löshoppning lösgörande och hjälper hästarna att länga ut överlinjen och komma upp med ryggen. Hästarna utvecklar sin förmåga till avståndsbedömning och tränar sig på att placera benen.

Markarbete kan ju varieras i det oändliga! Arbeta hästen vid hand i repgrimma, kapson eller träns. Lära den att flytta undan tryck och förfina detta till att kunna placera hästens ben hur man vill – i en öppna, sluta, skänkelvikning längs diagonalen, i en mer tvåtaktig, diagonaliserad skritt för att förbättra travövergångarna… etc. Träna på och förfina vissa enskilda signaler, t ex ställning och böjning i stillastående, och sedan ta med det vidare in i andra gångarter (samtidig kondisträning för en själv!). Träna på att få hästen mer uppmärksam på ditt kroppsspråk. Träna att leda hästen ur olika positioner, i olika gångarter. Själv tränade jag en unghäst jag red in och vidareutbildade under två år att springa framför mig i galopp och tvärnita när jag lutade mig lite bakåt. Sjukt roligt, om än kanske inte till så himla stor nytta!

Longera i repgrimma eller kapson, dubbellongera, variera mellan att tömköra och ta in hästen i dubbellongering på böjda spår. Tömköra på banan, ute i naturen. Rida med handhäst – måste ju vara världens bästa styrke- och kondisträning för alla hästar! Ibland behöver det inte ens vara regelrätt träning utan bara nåt kul som vi gör tillsammans och som stärker vår känsla av gemenskap. T ex off-road-promenad med häst och baby på jakt efter nya ridvägar.

Några grejer jag själv är sugen på att börja öva är handhästridning med två hästar (dvs rida med en mellanhäst med gjord) och att träna hästarna att springa bredvid fyrhjulingen. Vi har flera mil långa otrafikerade skogsbilvägar här omkring, och målet är att kunna konditionsträna hästarna med pulsklocka bredvid fyrhjulingen. Vi har tränat i sommar på att springa bredvid när jag cyklar och det har funkat bra! Också sugen på klättring i grustaget som ligger typ 3 km härifrån. Och göra en off-road-stig i skogen med olika hinder att ta sig runt/över/under/förbi (typ trec-bana). Och, och, och osv!

Dela gärna med er vad ni och era hästar hittar på som omväxling till den uppsuttna träningen!

Att ha en plan

Picture

Att ha en plan är oftast bra – oavsett om det handlar om ett ridpass eller ett långsiktigt mål man vill uppnå. Men ofta upplever jag att planer också kan hämma ens kreativitet. Om man blir väldigt insnöad på att följa en plan/att-göra-lista till punkt och pricka så finns helt plötsligt begränsat utrymme att följa med flödet och saker som händer längs vägen. Efter många år har jag slutligen bestämt mig för att sluta skriva att göra-listor eller göra upp alltför detaljerade planer, och livet har blivit mycket roligare! När man på så sätt öppnar ögonen för livet som pågår runt omkring en och möten med olika människor kan man också se potentiella idéer överallt och hitta nya banor i livet. Tack vare detta kommer 2015 att bli ett jättespännande år! Vi har många saker på gång på många plan i livet, jag vet ännu inte riktigt vad jag ”vill bli när jag blir stor” men jag gör en massa saker som är roligt och ger mig energi och kreativitet! Har samma övergripande plan som jag haft senaste sju åren av mitt liv men har hittat nya och lite annorlunda vägar dit! Saker som man inte tror är möjliga blir helt plötsligt det och man kommer lite närmare himlen, självförtroendemässigt.
Med hästarna försöker jag däremot ha lite mer konkreta planer. Ósk ska snart gå på vila och jag ska ägna mig lite mer åt unghästutbildning. Så innan dess känns det som att jag vill ha vissa saker mer på plats. Vi har nu hittat igen bakbenen – hon svarar på skänkeln med att länga steget och har även fått henne bättre inramad mha övningen att flytta bogarna. Detta har även medfört att jag kommit till en ny nivå av insikt om vad det innebär att verkligen ha en häst MELLAN HJÄLPERNA. Kul! Tänker nu att vi ska befästa detta i alla gångarter innan Ósk får gå på vintervila några veckor.
me
Lyfting och jag tränar mycket på att länga ut överlinjen och jobba genom ryggen. Masserar ryggen varje dag och hon har blivit väldigt mjuk och släppt sina spänningar! Arbetar mycket från marken och har tänkt låta henne gå med lite som handhäst igen. Löshoppar en del för att hon ska komma upp med ryggen, och hon har riktigt bra teknik! Mello tränar mest på att snäppa upp nivån lite på allt hon redan kan i grundgångarterna. Vill ha henne mer alert och framme för hjälperna! Rider henne mest ute just nu. Har även börjat sätta igång Dís med lite skrittpromenader och markarbete igen, hon har ju stått några veckor efter sin frambensskada som nu är helt återställd. Känner att det kliar i fingrarna att börja träna Kalle och Lillan (Aradís) igen men det får vänta tills Óskans vila. Tror det är viktigt att inse sina begränsningar om man ska orka i längden!

Hästar hästar…

Helt galet vad det blåser idag!! Red igenom Mýsla och höll sedan lektion för Marielle och henne, stundtals lite svårt att kommunicera men det gick! De fick arbeta med kontakt och skrittkvalitet – vila i steget eller överilad = lösgöra hästen för skänkeln. Övergångar in i tölt och hålla Mýslas överlinje lösgjord å lång mha innerskänkeln. Hon e så fin min häst! Sedan löshoppade vi två taggade damer för första gången – Mello och Dís! Funderade först lite på hur vi skulle få dom att inte springa innanför hindret vi ställt upp på fyrkantsspåret men – visade sig att detta var minsta problemet, då de istället tävlade om vem som skulle hinna först till hindret, och låg genom kurvorna i galopp! Tror jag å Marielle tyckte det var minst lika kul som hästarna… Hann träna Eddie lite från marken också innan lunchen. Jobbar med att få honom alert för signalerna följa – svänga – stanna i skritt och högre tempon, samt jobbar med hans förhållningssätt till tygeln. Har lätt för att spänna sig och gå emot tygeln, men blir allt mjukare och lägre i formen, samt lär sig att följa tygeln istället för att gå emot!

Så kul att ha kommit igång med träningen av pållarna igen! De flesta verkar ha mått bara bra av några månaders vila och känns jättepositiva och uppmärksamma! Typiskt nog har både Eddie och Óskan trampat av sig en framsko men imorrn kommer Lennart och styr upp det så vi kan fortsätta med ridningen!

Fick en ingivelse då jag skrev i min träningsdagbok att leta upp mina gamla! Så himla rolig läsning!! De hästar man tränade, funderingar man hade, människor man träffade och kurser man gick… Det här tänkte jag uppenbarligen för ganska exakt 3 år sedan:
”Fick en blixt av insikt då jag red tempoväxlingar i tölt med Vaka på vägen, hur jag skulle sitta emot bevegelsen – ”med pondus”! – och därigenom inte bli för sen i nedtagningen (dvs så hon hann bli passaktig och lång). Mýsla är hektisk igen men skitfin i tölt. Ska jag sälja henne innan hon blir för gammal? Övar galoppfattningar med Framtíd, börjat leka med tölten på Djörfung, rider ut + på ovalbana med de minsta. Det enda jag gör om dagarna är rider (11 träningshästar + Hátíd på bete), så himla gött! Vars tar tiden vägen?”

Mýsla blev med facit i hand inte såld, tur det nu när hon och Marielle har hittat varandra! Minns alla dessa hästar med värme och kärlek, tacksamhet för allt de lärt mig och hur fantastiskt härligt de gjorde mitt liv! De gav mig många erfarenheter som hjälper mig i träningen idag. Einar Öder lärde mig att göra en halvhalt med sätet – ”med pondus!” – men ju längre jag rider kommer jag hela tiden till nya nivåer av insikt. Älskar detta härliga liv med hästarna och alla trevliga bekantskaper de för med sig!

Så nu medans jag känner mig såhär peppad och positiv är det väl läge att ta itu med bokföringen en stund innan lillen vaknar! Hoppas ni alla har en fin dag!

Picture

Jag och Framtíd 2010