Vad händer med Kalle?

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag kring mina andra hästar. Anledningen till det är att vi slitit med skador, och de har stått på vila i perioder. Igår fick vi äntligen positiva nyheter. Ida från Distriktsveterinärerna var här och gav klartecken för att sätta igång Kalle igen!

Kalle fick i somras en något diffus inflammation på djupa böjsenan, så han har stått på vila några månader. Sedan september har vi skrittar korta turer, och nu får vi börja öka på turerna och lägga in travsträckor. Igångsättning kommer sträcka sig över några månader, och jag räknar med att i februari kommer vi vara i full gång igen.

Det känns otroligt roligt. Som jag saknat att rida denna positiva och samarbetsvilliga häst 🌟

Mellos igångsättning

Idag blev det en riktigt bra dag för mig och Mello! Vi har haft det lite tradigt ett tag – hon har svarat ok på hjälperna, men hela tiden haft handbromsen i. Men efter några dagars grundarbete och laborerande med ett bra upplägg för henne, var hon idag riktigt pigg och peppad! Jag och stalltjejerna konstaterade att Mello, om hon var människa, nog helst skulle legat på divanen och blivit matad med vindruvor och fläktad med palmblad. Eftersom hon ju nu är häst, befinner hon sig på sin lediga tid antingen i ligghallen där hon äter halm, eller ”på solsidan”. När man ska träna en häst med denna softa inställning till livet, som efter skada har absolut ingen kondition eller styrka, känns det viktigt att den mentala biten får stor plats. Det är inte bara ork och kondition som ska tränas upp, utan lika mycket inställningen, viljan och peppen!

Mitt mål är att träningen alltid ska utgå ifrån att Mello tycker det känns roligt att komma ut och röra på sig. Vi rider just nu ca 30 min långa pass, där vi successivt ökar intensiteten. Några travintervaller per pass, där det viktiga är att hon jobbar relativt rakriktad (söker jämnt stöd på bägge tyglarna) i ett jämnt tempo. Jag vill kunna rida henne framåt utan att tempot för den skull ökar. Hur långa travintervaller jag rider har hennes ork fått bestämma. Hon ska få upp lite flås och puls, sedan skrittas hon tills andningen gått tillbaka, sedan en ny travintervall. Känns hon väldigt trött och tung, sitter jag av och skrittar henne avsuttet. På detta sätt har jag märkt när hennes kondition förbättrats och vi rider successivt längre och längre travsträckor, och hon blir inte lika trött längre.

I skritten lägger jag stor vikt vid att hon ska skritta på och bjuda framåt, samt söka jämnt fram till båda tyglar. Trots att vi uteslutande rider rakt fram i skogen, har denna träning gjort henne både mjukare, jämnare i sidorna och lättare i handen. Nu när detta börjar falla på plats, har vi börjat träna på precisionen i övergångar till halt, skritt och trav. En rakriktad häst har bättre möjligheter att balansera upp sin kropp i övergångar/tempoförändringar, och får därför lättare att svara på små, mjuka signaler.

Ser så mycket fram emot den fortsatta träningen tillsammans med Mello! I sommar hoppas jag vi ska dansa fram igen! <3