Webinar #2: Om sambandet mellan hästens rörlighet och stabilitet

Att träna islandshästar på ett hållbart sätt är något jag verkligen brinner för. Både att lära mig mer om, och förmedla kunskap kring. Fokus ligger på att träna hästens rörlighet och stabilitet – de två grundpelarna för att kunna lösgöra och rida hästen mellan hjälperna på ett riktigt sätt.

Välkommen till del 2 i en serie webinarier kring grundträning av islandshästar.

träna stabilitet – hur och varför?

I del 1 så pratade jag om att träna hästens hållning och stabilitet. Vilka muskler behöver vi komma åt för att kunna träna en flott (och funktionell!) hållning, och hur gör vi det?

I detta webinar så pratar jag om VARFÖR det är viktigt att träna hållning och stabilitet. Något som är speciellt viktigt när vi ska träna islandshästar, pga deras framavlade rörlighet. Jag pratar också om sambandet mellan hästens rörlighet och stabilitet, och vad vi behöver tänka på för att förebygga skador, när vi ska träna upp en häst med stora rörelser (dvs mycket rörlighet).

Vill du veta mer?

Har ni frågor, funderingar eller önskemål om något ni vill veta mer om? Kontakta mig gärna genom att skriva en kommentar eller skicka ett mail 🙂

islandshästblogg

8

Webinar #1: Om att träna islandshästar

Att träna islandshästar på ett hållbart sätt är något jag verkligen brinner för. Både att lära mig mer om, och förmedla kunskap kring. Fokus ligger på att träna hästens rörlighet och stabilitet – de två grundpelarna för att kunna lösgöra och rida hästen mellan hjälperna på ett riktigt sätt.

Välkommen till del 1 i en serie webinarier kring grundträning av islandshästar.
(Du hittar nu samtliga webinarier på min vimeo-kanal.)

Här kommer det första webinariet i fullängd! Det dröjde några dagar innan jag insåg att ni bara kunnat se 1 min av klippet på instagram… Så hädanefter kommer alla webinarier att läggas upp på bloggen. Jag kommer också att lägga upp en push på instagram, så att ni inte missar något.

träna islandshästar – rörlighet och stabilitet

I detta första webinariet, ger jag en kort introduktion till begreppen rörlighet och stabilitet. När vi ska träna islandshästar till att jobba i en bra form och kunna ta ut sina rörelse, så är dessa två faktorer de absolut viktigaste att ta hänsyn till i träningen.

Jag pratar också om vilka muskler som styr hästens hållning, och varför vi inte kommer åt att träna dessa genom teknikträning… Ni får också tips på hur vi kan komma åt att träna dessa muskler mest effektivt.

Vill du veta mer?

Har ni frågor, funderingar eller önskemål om något ni vill veta mer om? Kontakta mig gärna genom att skriva en kommentar eller skicka ett mail 🙂

träna islandshästar

10

Grundträning av islandshästar tar tid

Idag tänkte jag dela med mig av lite tankar kring grundträning av islandshästar. För mig är syftet med träningen alltid att bygga upp en stark och positiv häst, som ska hålla i år efter år. Genom åren har jag dragit många erfarenheter (både positiva och negativa), som får mig att förstå vilken process det faktiskt är att träna fram en stark och hållbar häst. Ingen kan allt från början – men är man intresserad, så lär man sig eftersom!

noggrann grundträning av islandshästar bygger en stark överlinje

Muskelsättning på ovansida hals är ett tecken på att träningen är på rätt väg.

låt grundträning av islandshästar ta tid

Alla hästar har en naturlig snedhet. När man börjar rakrikta en islandshäst i träningen och lära den arbeta liksidigt, så blir svaga punkter mer utsatta. Det är lätt att vissa områden blir överansträngda, eller att små skador kommer fram som hästen tidigare kunnat avlasta och kompensera för genom att röra sig snett/skevt. Därför är det är viktigt att låta träningen ta tid, att låta hästen successivt vänja sig vid sitt nya sätt att arbeta, och att vara observant på små förändringar i hästens rörelser (rörelsestörningar). Dessa kan vara ett tecken på överansträngning.

börja med stabilitet

Syftet med att rakrikta hästen är såklart att en islandshäst som arbetar jämnt med båda bakbenen kan bära upp en ryttare på ett mer ergonomiskt sätt. När en häst blir mer rakriktad, så behöver den inte längre kompensera för obalanser utan kan använda sin kropp på ett bra sätt. Då kan man också börja träna upp hästens bålstabilitet (hållning). Jämför detta med om du skulle bära runt en tung ryggsäck på ena axeln, eller ha vikten fördelad på båda axlarna – hur skulle din hållning påverkas i de två olika situationerna, tror du?

Vår avel har under senaste decennierna påverkat islandshästarnas rörelsemekanik. Rörelserna har blivit större och mer elastiska, vilket också kan medföra konsekvenser. En erfarenhet jag fått lära mig den hårda vägen, är att islandshästar med elastiska rörelser och stort steg behöver extra mycket tid att träna upp sin bålstabilitet. Om hästen inte har en grundläggande bålstabilitet så kommer den inte att orka ”hålla ihop” sina stora rörelser, utan de kommer istället att fresta på lederna.

Rider man dessutom i högre tempon, blir belastningen ännu högre. Hästen kan hålla i ett, några år med denna typ av ridning, men allt eftersom kommer det att visa sig i form av frambenshältor, hovledsinflammationer, inflammation i bakknän etc. Därför är det extra viktigt att träna upp en bra grundstabilitet och styrka hos dessa islandshästar, innan man börjar låta dem ta ut sina rörelser i högre tempo. Här kan du läsa mer om hur en kan träna sin häst för att förebygga hältrelaterade problem.

hur vet jag om min islandshäst är bra grundtränad?

Hur kan man då veta om ens häst har tillräcklig bålstabilitet för att t. ex. orka tölta på ett bra sätt? Jag tycker ett bra kvitto är att hästen klarar av att hålla ett jämnt tempo på ett jämnt spår, i en stabil grundform, utan att kännas tung i handen eller ojämn i tyglarna.  Om hästen klarar detta i skritt och trav, så har den oftast byggt upp en tillräcklig grundstyrka för att en ska kunna börja träna tölten på ett bra sätt. En häst som enbart känns ”sladdrig” i tölten, och liksom aldrig hittar nåt flyt, behöver oftast träna upp mer grundstyrka i skritt och trav först. Lägger man lite tid på det, upptäcker man ofta att dessa problem ”löst sig själv” när man återvänder till töltträningen.

grundträning av islandshästar i trav

Grundträning i trav.

grundlägg en bra bålstabilitet – bygg på med tempo

För att få ett bra resultat av grundträningen, är det viktigt att hitta det tempo där hästen har en chans att orka göra det vi begär, utan behöva stödja sig mot tygeln. Detta är väldigt individuellt, och därför får en prova sig fram för att hitta just det tempo som din häst behöver. Är tempot för högt, blir också krafterna som inverkar på ekipaget större, vilket gör det tyngre och svårare för hästen att kunna koordinera sig för att jobba på ”rätt sätt”. När hästen hittat stabilitet och flyt i ett lägre tempo, är det dags att börja tänja på gränserna, och träna hästen att behålla stabiliteten även när tempot ökar.

Jag tänker att det ofta är fokus på tempo inom islandshästvärlden, och att det nästan är lite skämmigt att rida långsamt? Men jag har alltmer börjat landa i att vi inte behöver vara rädda för att ta ner tempot och utveckla styrkan successivt. Det är ju styrkan som skapar rörelserna och skapar lätthet och elasticitet hos hästen. Att rida fram en ”leg mover” kan gå på ett ridpass, men att rida fram en ”back mover” som håller och bara blir bättre år efter år – det tar tid.

 

———–
Gillade du det här inlägget? Tryck gärna på hjärtat, så vet jag vad du vill läsa mer om10

Dagens Atli :)

20150919_143801

Nu är Atli riden totalt ca 3 veckor (4 veckor inkluderat den ofrivilla tappsko-pausen). Önskar jag hade en bättre bild, men det får bli när Marielle kan fota. Han har iaf fått en snyggare buklinje på denna korta tid, och även halsen är mer ”vältränad”. (Kan halsar bli vältränade? Den blir iaf snyggare pga han börjat använda och muskla överlinje och bogparti)

Tränade på banan idag och ägnade ganska mycket tid åt att arbeta med bakdelen i longering. Bakdel-ut på volten i skritt, att han skall bli ännu mer lyhörd i den övningen. Låtsas gärna vara lite döv då han tycker det är jobbigt. Men den övningen har verkligen gett resultat på hans skritt, han har nu under längre stunder ett kraftfullt steg – ”schwung” i skritten! Sedan tränade vi tempoväxlingar i trav också, att kunna ta i lite till i traven istället för att rolla när det känns tungt. Det märks att han blivit starkare, och fått mer tro på sig själv att han klarar av saker som känns tungt 🙂 Just det, och varvbytena funkade mycket bättre idag vilket också betyder att bakdelen jobbade på 🙂

Uppsuttet tränade vi på framdelsvändningar med fokus att ha bättre koll på bogarna. Han förstår vad jag vill med övningen så nu kan vi gå in och peta lite mer på detaljer. Och så lite trav/galopp på fyrkanten (utan att gena i kurvorna).

En hel massa tankar om de där knapparna

Ofta pratar man inom hästvärlden om att ”hitta knapparna” på sin/andras hästar. Jag tycker det förmedlar att man har en ödmjuk inställning och är öppen för att lära sig hur man ska rida just denna häst (och inte bara anta att man redan kan det), och det är bra! Men jag tror också det är viktigt att reflektera över de här knapparna. Knappar är nämligen inte nånting som finns där bara helt av sig själva, utan något som måste installeras.

För mig är hästens knappar det svar vi får på de hjälper vi ger. När jag får en unghäst i inridning, eller för den sakens skull en äldre häst på träning, finns det några knappar som jag vill börja installera (alt stämma av om de redan finns där) eftersom resterande träning kommer att bygga på dessa. Här är några exempel:

1. Hästen ska vänta på tränarens signaler. Detta är en väldigt vitt omfattande knapp, som sträcker sig från att jag vill kunna ha hästen stående lös på stallgången när jag gör iordning den, till att jag vill att den ska stå stilla när jag sitter upp, till att den inte ska hitta på egna påfund i ridningen, t ex öka farten/stanna/svänga utan att jag bett den.
2. Hästen ska lära sig följa tygeln (dvs inte gå emot den). Detta börjar jag lära in i böjning, där första nivån är att hästen ska kunna följa tygeln i one-rein-stop istället för att dra emot (bland det första unghästar får lära sig). Detta förfinas successivt genom hästens utbildning till att enbart med en liten ställning kunna få hästen att slappna av i nacke och överlinje. När hästen förstår kan detta är det ett verktyg som jag kan fortsätta använda genom hela utbildningen för att lära hästen använda överlinjen och arbeta genom kroppen.
3. Hästen ska lära sig att skänkelhjälper betyder att den ska länga ut steget och därigenom också länga ut överlinjen (dvs inte korta steget och höja formen=spänna överlinjen). Detta gäller den drivande skänkelhjälpen såväl som den vändande, sidförande, böjande och ”samlande”.

Picture

Píla i trav under sin inridning. Hon har lärt sig svara på drivande skänkel med att länga bakbenssteget och därigenom överlinjen. Hon har också lärt sig att svara på tygeln genom att bli mjuk, istället för att gå emot och hamna på framdelen. Hon söker sig FRAM och ner, och trots att hon är i en fas där hon just håller på att föra fram inner bak ser man att hon jobbar genom ryggen eftersom hon har god bogfrihet (dvs är inte på framdelen).

När man börjar rida en häst som redan är inriden/grundutbildad tycker jag det är viktigt att inte förutsätta att knapparna redan finns där. Börja istället utforska och stämma av hur hästen svarar på hjälperna, se om alla knappar finns på plats eller om det är några som behöver avinstalleras (felaktiga svar på hjälperna) och några som behöver nyinstalleras. En häst som inte kan stå stilla och vänta på signal att gå fram tycker jag t ex aldrig är ok. Det svåra med en häst som redan blivit riden ett längre tag är att av- och ominstallation kan TA TID… Hästen kan t ex ha etablerat en hel del djupgående spänningar, både fysiskt och mentalt, som det kan ta tid att arbeta sig igenom. Därför är det bästa om det blir rätt från början, dvs att hästen redan under sin inridning kan få rätt knappar på plats!

Genom att reflektera över vad man själv tycker är en bra ridhäst, hur man vill att hästen ska bete sig i både ridning och hantering, så börjar man bygga upp en filosofi i sin träning. Att ha en filosofi och ett tänk kring hur man vill rida bygger i sin tur självförtroende. Man vet vad man vill ha och vad man inte vill ha, och då blir det lättare att också se vilka knappar man behöver träna på som ekipage.

Kurs för Camilla Hed 8 – 9/11

Haft en så SJUKT BRA helg på kurs för Camilla! Vi var åtta ekipage som fick jobba med allt från att ösa fram i jihaa-galopp (vilket genererade ett och annat glädje-bocksprång), totalt sitsfokus, att med rätt typ av förhållande tygeltag få hästen att länga sig FRAM och ner i halten, skänkelvikningar på diagonalen till tempoväxlingar i tölt till… ja, you name it! Camilla är väldigt öppen som instruktör, har fingertoppskänsla för vad varje ekipage behöver träna på och anpassar lektionerna individuellt efter detta. Samt är en sitsnörd med mycket erfarenhet av att arbeta med sitsen hos ryttare, vilket vi nog alla fick märka av. Själv fick jag en riktig ögonöppnare i vilken betydelse några millimeter hade för skänkelns inverkan… genom att flytta skänkeln några mm längre fram svarade Ósk med att börja höja manke och bogar mer och jag började driva henne mer ”framför mig”!

Kursen avslutades med en clinic där Camilla & Hjalti pratade om och demonstrerade hur de tränar hästar. Camilla började att prata om sits, balans och följsamhet eftersom detta är centralt för att kunna träna en häst och få kvalitet på träningen (dvs kunna ge hästen rätt hjälper och belöning med bra timing och kunna utveckla ett signalsystem som hästen förstår). Hjalti fortsatte att demonstrera hur de tränar för att få hästen att arbeta rätt med sin kropp – tygeln kan inte få hästen att länga överlinjen och arbeta med den på ett korrekt sätt, utan överlinjen börjar från bakbenen! Detta var en av många viktiga poänger som Camilla & Hjalti tryckte på – rid inte med tygeln, tänk inte på att allt ska se ”perfekt” ut, utan rid fram bakbenen och låt hästen ta sin tid! Då kommer den själv att börja arbeta korrekt genom kroppen. Andra viktiga poänger under clinicen var att hästen behöver en bra grundutbildning – eftersom vi vill rida på den är vi också skyldiga att utbilda oss själva som ryttare. Hitta en linje och en filosofi, en röd tråd i din ridning, mha en duktig instruktör. Målet med träning av hästen är detsamma oavsett om du har en topptävlingshäst eller en familjehäst som du bara rider ut i skogen på – vi vill hela tiden öka hästens ridbarhet och hållbarhet!

Lånar lite bilder av några kursdeltagare. Måste börja komma ihåg kameran alltså…

Fick verkligen lite välbehövlig pepp av denna helg! Mycket också tack vare alla goa och glada människor som hjälpte sprida en positiv stämning!!! Fortsättning följer snart… hoppas på att få se er alla igen samt även nytt folk! Håll utkik efter nytt kursdatum som kommer inom kort! 😀

Tillbaka till gården igen så hade jag och min stall-Camilla lite pannlampsträning med Mello och Óskan igår. Insåg att jag behöver införskaffa en ny pannlampa för att kunna få lite kvalitet på kvällsridningen ute – min sken som typ en avlägsen fyr medans Camillas var en sökstrålkastare… I övrigt blir det lite ridhusridning på Stall Pekas fantastiska töltunderlag denna vecka!!! Får jag nån gång en massa pengar ska jag investera i ett ridhus med det underlaget. Nån speciell sorts gummimatta underst och ett lager fin fin sand och fiber ovanpå. Underbart att rida på är det hursomhelst! Ska försöka bli lite duktigare att uppdatera om hästarnas träning här. Kalle vilar just nu då han lyckats typ stuka bakhoven i helgen. Kunde inte stödja på benet första dagarna men nu belastar han alla benen och skrittar ganska jämnt. Hoppas kunna ha honom igång snart igen.

Nu ska jag fortsätta plugga till tenta i nationalekonomi imorrn 😀

Tankar kring inridning och träning – seminariereferat del 2

Lördagens andra höjdpunkt var Karin Engström, som till vardags driver egna företaget Equitrain, och har jobbat som lärare på unghästutbildarprogrammet och hippologprogrammet på Flyinge i 14 år (om jag minns rätt). Hon är dessutom C-tränare i dressyr, utbildad stallchef, har haft en egen artikelserie i Ridsport om inridning och tömkörning, projektlett boken Flyingemodellen – från föl till final, med mycket mera – kort sagt en väldigt kunnig och inspirerande dam. Som dessutom brinner för det hon gör!

PictureKarin började med att dela upp unghästens utbildning i tre stadier: INLÄRNING/GRUNDFAS under åldern 3-4 år, PÅSKJUT/DRIVKRAFT under åldern 4-5 år, och BÄRKRAFT/SAMLING under åldern 6-7 år. Under grundfasen sker själva inridningen, men Karin var noggrann med att poängtera att inridningens fokus inte är själva uppsittningen, utan uppträningen av hästen inför detta. Denna uppträning börjar med att hästen lär sig ledas på rätt sätt, och placeras mha röstkommandon och kroppspråk (dvs. gå fram, svänga, öka/minska tempot, och stanna). Vi ska inte behöva dra eller hålla hästen på plats – detta skapar olydiga hästar, och att lära en häst att bli ledd på riktigt sätt är i allra högsta grad en fråga om ledarskap! Karin menade att den häst som har lärt sig ledas korrekt inte är några bekymmer med att lasta, få att följa genom trånga utrymmen etc.


En annan viktig del i inridningen är att lära hästen böja på halsen. Det som vi islandshästmänniskor kallar one-rein stop kallade Karin för ”lilla volten”, men principen var densamma – hästen ska lära sig att mjukna och följa grimskaft/tygel, och inte reagera med spänning mot detta. Detta ger kontakt med och kontroll över hästen, och är ett viktigt redskap att ha i stessade situationer. Genom böjningen skapar vi en komfortzon för hästen, där vi lär den att känna sig trygg och avslappnad. Från denna övning fortsätter vi med longering på inhägnad volt, där samma principer gäller –  hästen ska inte dra utåt i linan, utan mjukt följa den.

Under hela markarbetesfasen arbetar vi med hästens balans och framåtbjudning. Hästen ska ha lärt sig att bjuda framåt från marken innan vi sitter upp på den! Dessutom ska hästen ha lärt sig att balansera sig under sig själv, den ska ha lärt sig de grundläggande hjälperna från marken, och den ska ha byggt kondition och styrka genom varierad träning med löshoppning, löslongering, tömkörning och promenader i skog och mark. Trots att Karin själv inte rider med handhäst vill jag här flika in att handhästridning är ett jättebra komplement för att bygga styrka och kondition under denna fas! Dessa tre kontrollstationer, tillsammans med en successiv invänjning till sadel och träns, ska finnas på plats innan hästen är 100% färdig att sitta upp på. Karin vill dessutom att hästarna ska kunna trava i longering med en ryttare hängande över ryggen innan det är dags för uppsittning!

Allt som allt menar Karin att den nödvändiga uppträningen inför själva insittningen bör ta 8-10 veckor med varierad träning. Därefter får hästen vila ungeför lika lång tid, innan den andra fasen i inridningen inleds. Kanske kan SIFs utformning av unghästprovet ha något att lära av detta…? Här kräver man t ex att unghästen i underkant av denna tid (8 veckor) ska ha hunnit såpass långt under ryttare att den förstår de grundläggande hjälperna från ryggen och helst ska ha börjat öppnas för tölten…

Under den uppsatta delen av inridningen fortsätter man jobba varierat med ridning på bana/teknik, löshoppning, longering och uteritter. Här ligger fokus på framåtbjudning i taktmässiga gångarter – dvs att hästen både uppsuttet och avsuttet ska bjuda framåt utan spänningar. Teknikträningen fokuserar på de enkla, stora ridvägarna (fyrkantsspåret, diagonalerna, stora volter och serpentiner) samt övergångar mellan skritt, trav och halt, och tempoväxlingar i trav. Hästen ska kunna länga sig och öka tempot något, men det får inte gå så fort att hästen tappar balansen och blir spänd! I longeringen kan man, när hästen har bra bjudning, balans och förståelse för hjälperna, börja jobba med inspänning i form av gummisnodd. Här menar Karin att fokus ska ligga på övergångarna mellan skritt och trav, att där få hästen att vilja länga sig och söka en mjuk kontakt med hjälptygeln. Hjälptygeln ska på inget sätt tvinga hästen i en form, utan formen ska komma sig av längning och kontakt!

Karin sammanfattade grundfasen i inridningen i termer av utbildningsskalan: TAKT (dvs taktmässiga gångarter utan spänning), LÖSGJORDHET (hästen ska vara mjuk i kroppen och jobba i god balans) och STÖD (hästen ska ha börjat söka en kontakt).

Kort sagt en mycket inspirerande föreläsning som vittnade om en lång erfarenhet av unga hästar och framför allt en stor ödmjukhet inför dessa. Vill ni veta mer om Karins filosofi kring utbildning och träning rekommenderar jag starkt att ni försöker närvara på någon av hennes föreläsningar, eller beställer boken Flyingemodellen – från föl till final. En fantastisk upplevelse att lyssna på denna dam, som gav många insikter om att en häst är en häst – oavsett mankhöjd och antal gångarter…