20170224

Ibland har det under en lång period gått framåt i träningen, och då kan det vara svårt att upptäcka när det är läge att backa tillbaka och finslipa grunderna lite. Så var det för mig och Óskan idag. Det tog en ganska lång stund av att testa olika saker, innan jag insåg att jag behövde backa tillbaka och träna på svaret för skänkeln. Jag vill att hon ska komma mer upp i bogarna, och kunna trycka ifrån med mer kraft i tölten. Och för att kunna det måste svaret för skänkelhjälpen bli ännu mer nyanserat, och jag behöver kunna placera hennes bakben exakt på rätt ställe. Det är inte alltid det blir rätt och man kan vara pedagogisk med hästen, när det känns som man själv trevar efter en nål i höstacken. Men så glad att jag kom på det till slut. Oftast är det de träningspass som mest känns som skit, som man i slutändan lär sig mest av.

On another note, så har det varit ett stort intresse för Sara Ljung-kursen i maj. Jätteroligt att det finns fler som är intresserade av att testa rida för henne! I dagsläget finns det två platser kvar, så skynda och hör av er till mig om ni vill vara med.

Idag har jag också ridit barbacka, jag minns faktiskt inte ens när jag gjorde det sist. Fram och tillbaka från hagen kanske? Att rida utan sadel gav verkligen en ögonöppnare för hur stabil och ”rakriktad” jag måste vara i min sits. När jag efteråt red Huggan med sadel, så kändes det så mycket lättare och jag kunde rida henne bättre än vanligt. Vissa hästar kräver mer av ryttaren, att vara stabil, rak och centrerad/i hästen då man rider. Huggan är verkligen en utmaning för mig att kunna få fram den känslan som jag vill ha hos hästarna, men nu har jag fått en viktig ledtråd att fortsätta träna på!

Glad igen

Helgen har just svischat förbi. Igår var jag i Hössjö och höll lektioner och det var som vanligt trevligt. Jag fick nöjet att se en fin häst som gått från att (förra lektionen) vara stressad, springig och obekväm med bettet till att nu jobba i balans med vila i steget och vänta på ryttarens hjälper! Efter att först ha skapat ett verktyg för att lösgöra henne kan man nu gå vidare till att utbilda henne för bettet och de andra hjälperna. Så fort hästen reagerar ”fel”, med spänning, för en hjälp kan man då använda sig av det här verktyget för att berätta för hästen att den ska svara på hjälpen och samtidigt bli lösgjord. Blir så glad varje gång jag ser en häst som går från att vara spänd och inte förstå till att slappna av och hitta sin balans. Bär så många såna hästar med mig i hjärtat <3
Picture

En av dessa hästar. Saknar dig min vän <3

Alla hästar behöver få lära sig att bli lösgjorda, avslappnade för hjälperna. En grymt viktig del av hästens utbildning som jag nog tjatat om flera ggr vid det här laget – inte bara svara på hjälpen, utan svara RÄTT (dvs utan spänningar)!

Nåväl. Idag är det 1 december och jag tänkte starta en liten inspirations-julkalender här på bloggen! Tänker att det kan behövas lite inspiration den här tiden på året. Skicka gärna tips på vad ni skulle vilja läsa om som inspirerar er! Tips på övningar, tankar kring nåt speciellt område inom träning/hästhållning eller ja… vad som helst! 🙂

Lätthet och mjukhet

PictureHade en bra och tänkvärd tur med den här donnan i skogen igår. Fantastisk temperatur till att börja med – älskar att rida i några minusgrader, hästarna känns pigga och fräscha! Vi fortsätter träna på svaret på de grundläggande hjälperna (drivande – förhållande – sidförande), vill att hon ska svara alert på lätta hjälper i alla övningar och gångarter. Hon svarar lätt på drivning med att länga steget men – har då en tendens att hamna lite på framdelen och vilja hålla balansen i tygeln.. Mot slutet hade vi dock fått bättre koll på bakbenen och bättre respekt för tygeln och hon kändes riktigt fin! Red några övergångar till tölt där hon jobbade bra genom ryggen och var lätt i framdelen. Tror vi båda kände oss nöjda och glada! 😀

Efteråt började jag fundera kring det här med svar på hjälperna… Det svåra i ridning är ju att det inte är svart-vitt. Det finns såklart tydliga ”rätt” och ”fel” i hur en häst svarar på hjälperna, men däremellan finns en till synes oändlig gråzon… När jag med en drivande skänkel ber henne gå fram – hur mycket av den energin vill jag ska gå ut framåt (längning och tempo) och hur mycket vill jag ska gå uppåt (självbärighet och lätthet)? Och hur mycket kontakt är ok – när övergår stödet på tygeln till ett stödjande!? Svåra frågor som jag tror alltid måste avgöras i stunden, med hänsyn till hur långt hästen kommit i sin träning, hur uppvärmd hästen hunnit bli, hur väl man fått hästen att svara på grundläggande hjälper. Det viktiga att komma ihåg tycker jag är att lätthet är något man måste arbeta fram under träningspasset. Lätthet kräver mjukhet, lösgjordhet, att hästen är framme för hjälperna. Vi kan därför inte stänga in hästen i en form för att uppnå lätthet – då berövar vi hästen möjligheten att få tillgång till sin kropp och kunna använda den på rätt sätt. Lättheten kommer när hästen börjar jobba genom kroppen och därför är det viktigt att låta det ta sin tid, låta hästen hitta igen sin kropp, svara bättre och bättre på hjälperna och bli mer och mer redo. Vi måste bygga upp hästen till lätthet, både under det enskilda träningspasset och på sikt! Då öppnar vi för möjligheten att få riktigt fina ridupplevelser tillsammans med vår häst!

En hel massa tankar om de där knapparna

Ofta pratar man inom hästvärlden om att ”hitta knapparna” på sin/andras hästar. Jag tycker det förmedlar att man har en ödmjuk inställning och är öppen för att lära sig hur man ska rida just denna häst (och inte bara anta att man redan kan det), och det är bra! Men jag tror också det är viktigt att reflektera över de här knapparna. Knappar är nämligen inte nånting som finns där bara helt av sig själva, utan något som måste installeras.

För mig är hästens knappar det svar vi får på de hjälper vi ger. När jag får en unghäst i inridning, eller för den sakens skull en äldre häst på träning, finns det några knappar som jag vill börja installera (alt stämma av om de redan finns där) eftersom resterande träning kommer att bygga på dessa. Här är några exempel:

1. Hästen ska vänta på tränarens signaler. Detta är en väldigt vitt omfattande knapp, som sträcker sig från att jag vill kunna ha hästen stående lös på stallgången när jag gör iordning den, till att jag vill att den ska stå stilla när jag sitter upp, till att den inte ska hitta på egna påfund i ridningen, t ex öka farten/stanna/svänga utan att jag bett den.
2. Hästen ska lära sig följa tygeln (dvs inte gå emot den). Detta börjar jag lära in i böjning, där första nivån är att hästen ska kunna följa tygeln i one-rein-stop istället för att dra emot (bland det första unghästar får lära sig). Detta förfinas successivt genom hästens utbildning till att enbart med en liten ställning kunna få hästen att slappna av i nacke och överlinje. När hästen förstår kan detta är det ett verktyg som jag kan fortsätta använda genom hela utbildningen för att lära hästen använda överlinjen och arbeta genom kroppen.
3. Hästen ska lära sig att skänkelhjälper betyder att den ska länga ut steget och därigenom också länga ut överlinjen (dvs inte korta steget och höja formen=spänna överlinjen). Detta gäller den drivande skänkelhjälpen såväl som den vändande, sidförande, böjande och ”samlande”.

Picture

Píla i trav under sin inridning. Hon har lärt sig svara på drivande skänkel med att länga bakbenssteget och därigenom överlinjen. Hon har också lärt sig att svara på tygeln genom att bli mjuk, istället för att gå emot och hamna på framdelen. Hon söker sig FRAM och ner, och trots att hon är i en fas där hon just håller på att föra fram inner bak ser man att hon jobbar genom ryggen eftersom hon har god bogfrihet (dvs är inte på framdelen).

När man börjar rida en häst som redan är inriden/grundutbildad tycker jag det är viktigt att inte förutsätta att knapparna redan finns där. Börja istället utforska och stämma av hur hästen svarar på hjälperna, se om alla knappar finns på plats eller om det är några som behöver avinstalleras (felaktiga svar på hjälperna) och några som behöver nyinstalleras. En häst som inte kan stå stilla och vänta på signal att gå fram tycker jag t ex aldrig är ok. Det svåra med en häst som redan blivit riden ett längre tag är att av- och ominstallation kan TA TID… Hästen kan t ex ha etablerat en hel del djupgående spänningar, både fysiskt och mentalt, som det kan ta tid att arbeta sig igenom. Därför är det bästa om det blir rätt från början, dvs att hästen redan under sin inridning kan få rätt knappar på plats!

Genom att reflektera över vad man själv tycker är en bra ridhäst, hur man vill att hästen ska bete sig i både ridning och hantering, så börjar man bygga upp en filosofi i sin träning. Att ha en filosofi och ett tänk kring hur man vill rida bygger i sin tur självförtroende. Man vet vad man vill ha och vad man inte vill ha, och då blir det lättare att också se vilka knappar man behöver träna på som ekipage.

Torsdag

Hade en plan om att åka och rida i ridhus ikväll men… dagen blev sen med dugga i makroekonomi, babybad och annat. Så det fick bli ridbanan istället!

Med Ósk har jag jättemycket inspiration att få nån ordning på de där bakbenen nu efter kursen! Blev ytterligare inspirerad av att se Camilla rida henne på clinicen så ikväll hade jag verkligen en plan! Vi alternerade mellan alla övningar i vårt register för att få en bättre kontakt. Att vända rätt upp och rida skänkelvikningar mellan mittlinjen – kvartslinjerna – strax innanför fyrkantsspåret kan verkligen alterneras i oändlighet… Skänkelvikning på diagonalen. Halv-öppna strax innanför fyrkantsspåret – när jag får kontakt med bakbenen flyttar jag ut bogarna så hon blir rakriktad – ställer om henne utåt – halv-öppna utåt (förvänd heter det på fint språk – var tvungen att kolla upp att det stämde). Mycket bra övning! Anledningen att jag kallar det halv-öppna – går ju självklart att rida en korrekt öppna i denna övning, men poängen är inte själva öppnan, utan att få kontakt med bakbenen. Går därför att variera tvärningen lite efter behag… Ja det var några övningar vi jobbade med. Skillnaden idag var att jag var snabbare än vanligt att ta itu med de situationer där hon försöker maska sig undan hjälperna. Stannade upp henne och flyttade för skänkel (framdelsvändning) tills hon längde sig och mjuknade för skänkeln. När jag var noggrann med att rida igenom motståndet så fick jag mycket snabbare rätt svar på skänkeln och mot slutet var hon riktigt lös och fin i sidorna!

Mello och jag renodlade hjälperna. Var ett tag sen jag red henne och nu när vi ska ta upp vår träning igen känns det viktigt att hon svarar på hjälperna som jag vill… Tränade på fram – stopp, hur hon ska använda kroppen. Fick bli några rivstarter innan hon verkligen började sträcka ut bakbenen och skritta med den power hon har. Hon har en helt fantastiskt skritt den här damen men tycker ibland det känns onödigt att behöva använda bakbenen så då struttar hon hellre iväg i nåt tölt eller travtaktigt när man ber henne ta i. I halten ville jag att hon skulle bli lätt i handen och ”väga” lite bakåt, dvs lägga vikten på bakdelen och vinkla bakbenen lite mer. Hon har lätt att bli lite framtung så istället för att försöka lösa detta med tygeln vill jag att hon ska lyssna på min vikt och lägga lite mer vikt bakåt i förhållningen. För att få bort (mitt eget) fokus från tygeln red jag med tum-och-pekfinger-fattningen och gav henne stoora eftergifter. Det funkade jättebra! När hon började ”sätta sig” lite i halterna fick hon också mycket finare övergångar till skritt igen i o m att hon då hade tillgång till sina bakben och kunde skjuta ifrån ordentligt.

Kliar i fingrarna att fortsätta träna, de borde ha ätit upp sin middag vid det här laget… 😉 Skämt åsido, spännande att se var vi tar vid imorgon!

Picture

Bästaste Mello i somras.

Kurs för Camilla Hed 8 – 9/11

Haft en så SJUKT BRA helg på kurs för Camilla! Vi var åtta ekipage som fick jobba med allt från att ösa fram i jihaa-galopp (vilket genererade ett och annat glädje-bocksprång), totalt sitsfokus, att med rätt typ av förhållande tygeltag få hästen att länga sig FRAM och ner i halten, skänkelvikningar på diagonalen till tempoväxlingar i tölt till… ja, you name it! Camilla är väldigt öppen som instruktör, har fingertoppskänsla för vad varje ekipage behöver träna på och anpassar lektionerna individuellt efter detta. Samt är en sitsnörd med mycket erfarenhet av att arbeta med sitsen hos ryttare, vilket vi nog alla fick märka av. Själv fick jag en riktig ögonöppnare i vilken betydelse några millimeter hade för skänkelns inverkan… genom att flytta skänkeln några mm längre fram svarade Ósk med att börja höja manke och bogar mer och jag började driva henne mer ”framför mig”!

Kursen avslutades med en clinic där Camilla & Hjalti pratade om och demonstrerade hur de tränar hästar. Camilla började att prata om sits, balans och följsamhet eftersom detta är centralt för att kunna träna en häst och få kvalitet på träningen (dvs kunna ge hästen rätt hjälper och belöning med bra timing och kunna utveckla ett signalsystem som hästen förstår). Hjalti fortsatte att demonstrera hur de tränar för att få hästen att arbeta rätt med sin kropp – tygeln kan inte få hästen att länga överlinjen och arbeta med den på ett korrekt sätt, utan överlinjen börjar från bakbenen! Detta var en av många viktiga poänger som Camilla & Hjalti tryckte på – rid inte med tygeln, tänk inte på att allt ska se ”perfekt” ut, utan rid fram bakbenen och låt hästen ta sin tid! Då kommer den själv att börja arbeta korrekt genom kroppen. Andra viktiga poänger under clinicen var att hästen behöver en bra grundutbildning – eftersom vi vill rida på den är vi också skyldiga att utbilda oss själva som ryttare. Hitta en linje och en filosofi, en röd tråd i din ridning, mha en duktig instruktör. Målet med träning av hästen är detsamma oavsett om du har en topptävlingshäst eller en familjehäst som du bara rider ut i skogen på – vi vill hela tiden öka hästens ridbarhet och hållbarhet!

Lånar lite bilder av några kursdeltagare. Måste börja komma ihåg kameran alltså…

Fick verkligen lite välbehövlig pepp av denna helg! Mycket också tack vare alla goa och glada människor som hjälpte sprida en positiv stämning!!! Fortsättning följer snart… hoppas på att få se er alla igen samt även nytt folk! Håll utkik efter nytt kursdatum som kommer inom kort! 😀

Tillbaka till gården igen så hade jag och min stall-Camilla lite pannlampsträning med Mello och Óskan igår. Insåg att jag behöver införskaffa en ny pannlampa för att kunna få lite kvalitet på kvällsridningen ute – min sken som typ en avlägsen fyr medans Camillas var en sökstrålkastare… I övrigt blir det lite ridhusridning på Stall Pekas fantastiska töltunderlag denna vecka!!! Får jag nån gång en massa pengar ska jag investera i ett ridhus med det underlaget. Nån speciell sorts gummimatta underst och ett lager fin fin sand och fiber ovanpå. Underbart att rida på är det hursomhelst! Ska försöka bli lite duktigare att uppdatera om hästarnas träning här. Kalle vilar just nu då han lyckats typ stuka bakhoven i helgen. Kunde inte stödja på benet första dagarna men nu belastar han alla benen och skrittar ganska jämnt. Hoppas kunna ha honom igång snart igen.

Nu ska jag fortsätta plugga till tenta i nationalekonomi imorrn 😀

Back in business!

Picture– efter att världens finaste lille sett dagens ljus! Han har såklart redan introducerats till hästlivet och tar det hela med ro, dvs sover överallt, så jag har ÄNTLIGEN kommit igång med lite seriös träning igen!

Veckan har ägnats åt att rida igenom lite hästar och stämma av att saker och ting sitter på plats. Var tvungen att påminna några om önskvärd reaktionshastighet för framåtdrivande, förhållande och vändande hjälper men ganska snabbt var alla på banan igen! Gårdagen ägnades åt att rida igenom grundgångarterna på banan och ute i skogen, stämma av rätt svar för skänkeln (länga sig och slappna av – inte spänna sig och korta steget), övergångar och galoppfattningar. Och så roligt vi hade det! Älskar mina hästar!! <3Förmiddagen har ägnats åt bokföring och kursplanering – 30-31 augusti kommer Anne Fornstedt och håller ovalbanekurs, med fokus på tävlingsridning och träning inför tävling! Är superpeppad på detta! Skulle ni vara intresserade av en plats kan ni anmäla er till mig (sofie@islandshestar.se)! Nu väntar några hästar på träning.

Tankar kring inridning och träning – seminariereferat del 2

Lördagens andra höjdpunkt var Karin Engström, som till vardags driver egna företaget Equitrain, och har jobbat som lärare på unghästutbildarprogrammet och hippologprogrammet på Flyinge i 14 år (om jag minns rätt). Hon är dessutom C-tränare i dressyr, utbildad stallchef, har haft en egen artikelserie i Ridsport om inridning och tömkörning, projektlett boken Flyingemodellen – från föl till final, med mycket mera – kort sagt en väldigt kunnig och inspirerande dam. Som dessutom brinner för det hon gör!

PictureKarin började med att dela upp unghästens utbildning i tre stadier: INLÄRNING/GRUNDFAS under åldern 3-4 år, PÅSKJUT/DRIVKRAFT under åldern 4-5 år, och BÄRKRAFT/SAMLING under åldern 6-7 år. Under grundfasen sker själva inridningen, men Karin var noggrann med att poängtera att inridningens fokus inte är själva uppsittningen, utan uppträningen av hästen inför detta. Denna uppträning börjar med att hästen lär sig ledas på rätt sätt, och placeras mha röstkommandon och kroppspråk (dvs. gå fram, svänga, öka/minska tempot, och stanna). Vi ska inte behöva dra eller hålla hästen på plats – detta skapar olydiga hästar, och att lära en häst att bli ledd på riktigt sätt är i allra högsta grad en fråga om ledarskap! Karin menade att den häst som har lärt sig ledas korrekt inte är några bekymmer med att lasta, få att följa genom trånga utrymmen etc.


En annan viktig del i inridningen är att lära hästen böja på halsen. Det som vi islandshästmänniskor kallar one-rein stop kallade Karin för ”lilla volten”, men principen var densamma – hästen ska lära sig att mjukna och följa grimskaft/tygel, och inte reagera med spänning mot detta. Detta ger kontakt med och kontroll över hästen, och är ett viktigt redskap att ha i stessade situationer. Genom böjningen skapar vi en komfortzon för hästen, där vi lär den att känna sig trygg och avslappnad. Från denna övning fortsätter vi med longering på inhägnad volt, där samma principer gäller –  hästen ska inte dra utåt i linan, utan mjukt följa den.

Under hela markarbetesfasen arbetar vi med hästens balans och framåtbjudning. Hästen ska ha lärt sig att bjuda framåt från marken innan vi sitter upp på den! Dessutom ska hästen ha lärt sig att balansera sig under sig själv, den ska ha lärt sig de grundläggande hjälperna från marken, och den ska ha byggt kondition och styrka genom varierad träning med löshoppning, löslongering, tömkörning och promenader i skog och mark. Trots att Karin själv inte rider med handhäst vill jag här flika in att handhästridning är ett jättebra komplement för att bygga styrka och kondition under denna fas! Dessa tre kontrollstationer, tillsammans med en successiv invänjning till sadel och träns, ska finnas på plats innan hästen är 100% färdig att sitta upp på. Karin vill dessutom att hästarna ska kunna trava i longering med en ryttare hängande över ryggen innan det är dags för uppsittning!

Allt som allt menar Karin att den nödvändiga uppträningen inför själva insittningen bör ta 8-10 veckor med varierad träning. Därefter får hästen vila ungeför lika lång tid, innan den andra fasen i inridningen inleds. Kanske kan SIFs utformning av unghästprovet ha något att lära av detta…? Här kräver man t ex att unghästen i underkant av denna tid (8 veckor) ska ha hunnit såpass långt under ryttare att den förstår de grundläggande hjälperna från ryggen och helst ska ha börjat öppnas för tölten…

Under den uppsatta delen av inridningen fortsätter man jobba varierat med ridning på bana/teknik, löshoppning, longering och uteritter. Här ligger fokus på framåtbjudning i taktmässiga gångarter – dvs att hästen både uppsuttet och avsuttet ska bjuda framåt utan spänningar. Teknikträningen fokuserar på de enkla, stora ridvägarna (fyrkantsspåret, diagonalerna, stora volter och serpentiner) samt övergångar mellan skritt, trav och halt, och tempoväxlingar i trav. Hästen ska kunna länga sig och öka tempot något, men det får inte gå så fort att hästen tappar balansen och blir spänd! I longeringen kan man, när hästen har bra bjudning, balans och förståelse för hjälperna, börja jobba med inspänning i form av gummisnodd. Här menar Karin att fokus ska ligga på övergångarna mellan skritt och trav, att där få hästen att vilja länga sig och söka en mjuk kontakt med hjälptygeln. Hjälptygeln ska på inget sätt tvinga hästen i en form, utan formen ska komma sig av längning och kontakt!

Karin sammanfattade grundfasen i inridningen i termer av utbildningsskalan: TAKT (dvs taktmässiga gångarter utan spänning), LÖSGJORDHET (hästen ska vara mjuk i kroppen och jobba i god balans) och STÖD (hästen ska ha börjat söka en kontakt).

Kort sagt en mycket inspirerande föreläsning som vittnade om en lång erfarenhet av unga hästar och framför allt en stor ödmjukhet inför dessa. Vill ni veta mer om Karins filosofi kring utbildning och träning rekommenderar jag starkt att ni försöker närvara på någon av hennes föreläsningar, eller beställer boken Flyingemodellen – från föl till final. En fantastisk upplevelse att lyssna på denna dam, som gav många insikter om att en häst är en häst – oavsett mankhöjd och antal gångarter…

Äntligen vinter

PictureÄr dålig på uppdateringar… ledsen för det! Lovar att bättra mig efter tenta och bokföring är fixad! Känns som att all min ”inne-tid” går åt till detta just nu.

I veckan har ridskolan startat igen!! Så himla kul att träffa alla elever igen, det blir som mer liv i stallet på kvällarna! Det har repeterats vändande skänkelhjälper och rakriktande skänkelhjälper i skritt och trav, måste säga att alla börjar få bra kläm på detta nu och det är så roligt att se skillnaden på hästarna! Mer inramade – utan tygeltvång – mindre vingliga och med energin riktad FRAMÅT! I helgen blir det förhoppningsvis lektioner i Trehörningen igen (om väder och bana tillåter), känns som sagt kul att va igång igen!På fredag kommer hovslagare Lennart och det ska bli lite nya vinterdojjor på hästarna – med snösula, hurra!!! Så kommer förhoppningsvis bästa Ida och Bokki hit också! Ser så mycket fram emot det!!

Som ni kanske sett på hemsidan så kommer Vallholt att anordna SIFs domarsekreterarkurs samt takt- och gångartskurs under våren – missa inte detta! Ypperligt tillfälle att lära sig mer om gångarterna och/eller att tävla med islandshäst. Dessa kurser är dessutom numera obligatoriska för instruktörsutbildningen, så även ett bra tillfälle för er som siktar mot att utbilda er till instruktörer! Mer info och officiell inbjudan kommer snart!

Mitt i ett positivt flöde!

PictureÄntligen torsdag, vilket innebär mer tid för ridning och annat runt hästarna! Måndag-onsdag har jag alltid föreläsningar och studier under dagarna och lektioner hela kvällarna, vilket gör att det inte hinns med så mycket som jag skulle vilja.

I veckan har eleverna på olika sätt fått arbeta vidare med vändande hjälper, och att lära sig använda vikt och ytterskänkel istället för innertygel. Har provat lite olika upplägg och övningar för att kunna ge folk aha-upplevelser. Det är svårt att ”skola om” sig själv från att rida med tygeln till att istället börja använda sits/vikt och skänklar, men alla har varit väldigt duktiga! Marielle har också börjat vara med och hjälpa till under lektionerna, med siktet inställt på att hon ska kunna undervisa lite självständigt under vårterminen.

Igår kom Lýsingur tillbaka för en ny träningsperiod. Vi började med att plocka isär hjälperna och repetera grunderna; böjning = avslappning, svara på framåtdrivande hjälper utan handbroms, svara på tygelhjälper utan spänning. En förhållande hjälp ska inte bara betyda sakta farten, utan även mjukna och slappna av!

Övar ungefär samma saker med Ósk. Med henne ligger fokus på att hon avslappnat ska kunna vänta på hjälperna, och inte själv välja vilja signaler som ska betyda öka tempot. Vidare jobbar vi med rätt förhållningssätt till tygeln, dvs att förhållningen inte ska betyda att hon ska ladda upp, utan snarare slappna av. Hon är mycket duktig i detta!! Har blivit mer fokuserad och uppmärksam, och framför allt känns hon mycket mer lugn och tillfreds.

Kalle och jag jobbar vidare med skänkelhjälperna, att lära sig länga sig/slappna av för vändande, böjande och sidförande skänkel. Speciellt sidförande skänkel har han gärna velat svara på med att spänna rumpan, och korta steget och överlinjen, men nu börjar han förstå att även denna skänkel betyder längning. Han är dock fortfarande lite konfunderad över alla dessa nya skänkelbetydelser, så är noga med att vara tydlig i min hjälpgivning och ge honom tid att förstå alla olika komponenter i hjälpgivningen. Blir ständigt och jämt förundrad och glad över den fantastiska lilla häst, hur ambitiös han är. Vill ALLTID göra sitt bästa för mig! Tror aldrig jag fått förmånen att lära känna en sån här häst tidigare. Så glad att han är min <3