Motivation på topp denna hösten

Jag har haft en riktigt bra höst såhär långt, och hästarna går som aldrig förr! I september var Sabina Swärd här och höll kurs. Jag gillade verkligen hennes tänk – ridningen ska vara enkel och rolig, för både häst och ryttare. Vi fick rida fram och använda sitsen mycket till att balansera hästarna. Jag fick hjälp att lägga upp träningsplaneringar för både Huggan och Kalle, och allt detta gav mig en riktig skjuts i motivation!

mina hästar

Huggan har utvecklats mycket senaste månaderna, framför allt i tölten och galoppen. Detta har varit ett mål under lång tid, och av Sabina fick jag väldigt konkreta verktyg för att träna galoppen. Detta hjälper henne att bli starkare i sin långa rygg, och ju mer stark, ju bättre galopp..

Kalle och jag har mest fokuserat på att rida ut och stärka honom i trav och galopp. Jag har växlat sittben i trav ofta och ridit båda galopperna lika mycket, för att han ska bli mer jämnstark (han är svagare i höger bak).

min sitsträning

Jag har också lagt ner en del energi på att träna för att förbättra min sits (detta skulle kunna bli ett helt eget inlägg, känner jag…). Detta har lett till att jag nu sitter både stabilare och följsammare, och har till stor del lyckats jobba bort min tendens att ”tippa framåt”. Men det har också lett till att jag snabbt märker på min sits om jag slarvat med träningen några dagar…… Mitt motto är därför nu att jag ska träna lite varje dag, och göra det till en vardaglig rutin!

nya träningshästar

Just nu har jag också tre unghästar här på träning, vilket är det roligaste jag vet! Det bidrar också till att hålla min motivation uppe nu när det är mörkt och bitvis trist underlag ute.

Det var en kort uppdatering över hösten det! 🙂

6

Mina tankar kring att träna framåtbjudning

Nu har det varit mycket ett tag, och jag har inte hunnit skriva på bloggen. Jag har just nu fem hästar som jag tränar. De lär mig nya saker varje dag, om vad som (för mig) är viktiga delar i träningen. Idag tänkte jag skriva om mina tankar kring att träna framåtbjudning.

vad är viktigt att fokusera på i ridningen?

Att träna flera hästar samtidigt är för mig väldigt lärorikt. Jag har märkt att de perioder jag har många hästar i träning, är då jag utvecklas mest. Hästarna hjälper mig få en tydlig målbild av hur jag vill att en häst med bra ridbarhet ska kännas, och hur jag ska lägga upp träningen för att guida dem dit.

De saker jag fokuserar på i träningen är

  • kommunikation
  • motivation
  • rakriktning/lösgjordhet
  • framåtbjudning

Alla hästar behöver i stort sett träna på samma saker, men ibland i olika ordning och ibland på olika sätt. Det är otroligt viktigt att se till varje individ, vad den behöver i sin träning och hur jag ska kunna motivera den till samarbete.

framåtbjudning islandshäst

träna framåtbjudningen på springiga hästar

Vissa hästar är ofokuserade eller har lätt att bli spända/pipa iväg/hitta på bus. De kan upplevas som att de är villiga eller har bra framåtbjudning, men om ryttaren inte kan ”rikta” farten dit man vill, så bjuder hästen inte riktigt ärligt framåt.

Enligt min erfarenhet så behöver ofta dessa hästar hjälp att hitta balans och lösgjordhet. Jag börjar att lära in att röra sig liksidigt över ryggen (dvs ena rygghalvan ska inte vara lägre än den andra) och att svänga i balans. När hästen klarar att bära ryttaren i balans på det här sättet, så brukar den komma till ro, hitta fokus och bromsa upp sig själv.

Ofta märker man då om hästen bjuder ärligt fram för skänkeln, eller inte. Min erfarenhet är att hästar som haft en ”falsk” framåtbjudning, aldrig riktigt lärt sig att svara fram för skänkeln. Eftersom det inte är så lockande att sitta och driva på en häst som redan springer 😉

framåtbjudning trav

För äldre hästar som blivit ridna i många år, kan det ta ett tag att förstå att det faktiskt är ok att gå fram. Men här kan det vara klurigt att lära dem bjuda fram ”på rätt sätt”, att de inte ska springa fram i spänning för skänkeln. Yngre hästar hittar oftast detta snabbare, att de får ett bra ”sug” framåt. Det är alltid viktigt att berömma mycket, när hästarna börjar tänka mer framåt (även fast det bara är lite).

what about formen?

I det här stadiet låter jag hästarna gå i en ganska fri form, och fokuserar istället på att ”sätta igång motorn”, dvs att bakbenen ska börja skapa kraft framåt. Samtidigt hjälpa hästarna att röra sig rakt, så kommer så småningom formen ”av sig själv”, när de blir mer lösgjorda. Fokuserar man på formen för tidigt, alltså innan de blivit raka i kroppen, så blir ofta bogarna mer låsta och spända.

Framåtbjudningen behöver hela tiden gå hand i hand med liksidighetsträningen, eftersom det behövs kraft och energi bakifrån för att ha någonting att ”rikta” liksidigt.

12

Ny vecka och nya tag

Äntligen är det måndag igen! Ni som följt mig sedan början av 2018 vet att jag gillar måndagar. Det är min lugna dag på veckan, där jag utvärderar veckan som varit och laddar om energi inför den nya veckan.

I förra veckan var jag verkligen inte på topp. Det var otroligt kallt hela veckan och jag kände mig konstant trött av att rida hästar och hålla lektioner i temperaturer mellan -20 och -30.

Huggans träning

Jag kände mig också otroligt besviken på min egen ridning. Jag hade ett veckomål med Huggan, att vi skulle nå i mål med att få henne mer alert för innerskänkeln i tölt, och åka iväg till ridhuset och träna galoppfattningar min 1 ggr.

Istället spenderade vi hela veckan med att rida igenom henne i skritt. Lösgöra sidorna, länga ut steget, lösgöra bogar och nacke. Bara få hela hästen mjuk från nacke till svans, så att rörelsen började gå genom hela kroppen.

Jag kände mig så sjukt frustrerad och deppad. Det är svårt att sänka kraven och acceptera läget, när man haft en riktig skjuts uppåt ett tag.

rida islandshäst

melllos träning

Jag och Mello hade också en liten nedtur. Hon har blivit väldigt stabil på böjda och raka spår nu, och känns mer ”vågrät” i kroppen. Det är som att hon verkligen börjat hitta kroppen nu. Jag kan be henne skritta på lite mer, utan att hon blir tung på bogarna. Jag red henne också lite i trav och även där kändes hon grym – använder kroppen rätt, bärig i steget och lättare i framdelen.

Men, nu har hon istället tappat framåtbjudningen, och det kändes som att jag satt på ett pansarkryssare. Hon blir lätt uttråkad med en övning och då tappar hon all framåtbjudning. Därför slutade vi veckan med lite lek på ridbanan. Hon är väldigt lekfull av sig, och därför tänkte jag använda mig lite av hennes lekfullhet och äventyrlust för att hitta lite mer framåtbjudning  🙂

kyljas träning

Kyljas träning gick däremot toppen förra veckan! Vi satte vårt veckomål redan på torsdagen. Då fixade hon att trava både på spåret, på volter och att byta om volter utan att tappa formen eller öka tempot.

Hennes ägare var ute och hälsade på i tisdags och var väldigt nöjd med de framsteg hon gjort. Det kändes verkligen kul!

veckan som kommer…

Kalle hann jag inte alls med i förra veckan pga allt extrajobb som blir när det är så kallt. Dock har hans mun behövt vila sedan tandläkarbesöket, så jag tänker att denna vecka ska vi komma igång med lite ridning.

Igår kom också Helmer tillbaka. Jag red in honom för något år sedan, och nu ska han vara här på träning framöver.

Så, med lärdomarna från förra veckan – så går jag in i denna vecka med lite mer tolerans mot mig själv. Lite lägre krav på allt som ska hinnas med. Lite mer tid till att stanna upp, andas och njuta av att det här, som jag kämpat för i så många år, faktiskt har blivit min vardag <3

Hoppas att ni alla får en fantastisk vecka!
9

Mellos igångsättning

Idag blev det en riktigt bra dag för mig och Mello! Vi har haft det lite tradigt ett tag – hon har svarat ok på hjälperna, men hela tiden haft handbromsen i. Men efter några dagars grundarbete och laborerande med ett bra upplägg för henne, var hon idag riktigt pigg och peppad! Jag och stalltjejerna konstaterade att Mello, om hon var människa, nog helst skulle legat på divanen och blivit matad med vindruvor och fläktad med palmblad. Eftersom hon ju nu är häst, befinner hon sig på sin lediga tid antingen i ligghallen där hon äter halm, eller ”på solsidan”. När man ska träna en häst med denna softa inställning till livet, som efter skada har absolut ingen kondition eller styrka, känns det viktigt att den mentala biten får stor plats. Det är inte bara ork och kondition som ska tränas upp, utan lika mycket inställningen, viljan och peppen!

Mitt mål är att träningen alltid ska utgå ifrån att Mello tycker det känns roligt att komma ut och röra på sig. Vi rider just nu ca 30 min långa pass, där vi successivt ökar intensiteten. Några travintervaller per pass, där det viktiga är att hon jobbar relativt rakriktad (söker jämnt stöd på bägge tyglarna) i ett jämnt tempo. Jag vill kunna rida henne framåt utan att tempot för den skull ökar. Hur långa travintervaller jag rider har hennes ork fått bestämma. Hon ska få upp lite flås och puls, sedan skrittas hon tills andningen gått tillbaka, sedan en ny travintervall. Känns hon väldigt trött och tung, sitter jag av och skrittar henne avsuttet. På detta sätt har jag märkt när hennes kondition förbättrats och vi rider successivt längre och längre travsträckor, och hon blir inte lika trött längre.

I skritten lägger jag stor vikt vid att hon ska skritta på och bjuda framåt, samt söka jämnt fram till båda tyglar. Trots att vi uteslutande rider rakt fram i skogen, har denna träning gjort henne både mjukare, jämnare i sidorna och lättare i handen. Nu när detta börjar falla på plats, har vi börjat träna på precisionen i övergångar till halt, skritt och trav. En rakriktad häst har bättre möjligheter att balansera upp sin kropp i övergångar/tempoförändringar, och får därför lättare att svara på små, mjuka signaler.

Ser så mycket fram emot den fortsatta träningen tillsammans med Mello! I sommar hoppas jag vi ska dansa fram igen! <3

Tankar kring framåtbjudning/vilja

Då jag red Atli idag bjöd han mig på en sån go känsla. Vi har tränat mycket på mjukhet och uppmärksamhet under hans inridning. Att han skall svara mer och mer alert för signaler och bli ”kvickare i fötterna”. Bli mer och mer flyttbar, och mjukare i kroppen. Idag när jag tränade honom blev jag uppmärksam på hur han ändrats under den här tiden, på alla de här punkterna. Förändringen har såklart kommit gradvis, men det har blivit lite och lite bättre för varje pass och idag kände jag att han har börjat hitta en ärlig framåtbjudning!

Läste en så bra artikel i senaste Islandshästen, att alla hästar har en bra vilja, men de har olika typer av vilja och det gäller att anpassa träningen efter individen för att förvalta den vilja hästen har. Funderade på det efter Atlis träning idag, hur felaktig träning kan hämma viljan/framåtbjudningen och det stämmer verkligen när det gäller unghästar. Framåtbjudning/vilja är ju beroende av så många saker, bl a
* balans
* styrka
* mjukhet
* koordination
* mod/självförtroende

I min träning försöker jag hitta vilka punkter hästen behöver utveckla för att hitta en ärlig framåtbjudning. Unghästars framåtbjudning stärks av att rida fram, ut i skogen med kompisar och ha roligt, men det gäller att veta var/hur/när den träningen ska tillämpas. Att jaga fram en unghäst med dålig balans/självförtroende på framdelen ute i skogen kan i vissa fall hämma viljan mer än det utvecklar. Då kan det behövas en annan typ av träning först, för att hästen sedan skall tycka att det är roligt och stärkas av skogsridningen.

För mig så betyder vilja och framåtbjudning att hästen är samarbetsvillig och gärna gör det ryttaren ber den om. En samarbetsvillig häst är redo för nya uppgifter och bjuder därför framåt. En samarbetsvillig häst som bjuder framåt gör det för att den mår bra i sin kropp och känner sig väl till mods/i balans under ryttare! 🙂

En häst som jag verkligen minns angående detta med framåtbjudning är Vinda. Här är hon i mars -09, riden ett fåtal gånger. Hon var lite obalanserad och framtung och gick i början knappt fram, men utvecklade en mycket bättre framåtbjudning med mer träning och styrka! Blev en supertrevlig ridhäst med lätt för alla gångarter.

vindatölt3

Vinda töltsatt (juni).

Lätthet i dubbel bemärkelse

Vissa dagar känns allt så lätt, man har all tid i världen och solen skiner. Som idag! Borstade igenom alla hästar ordentligt före ridning så de blänkte som pengar. Har varit närvarande i allt jag gjort. Edvin får vara ute i stugan med sin högt älskade mormor, och jag får nu lite tid att vila och träna på att döma hästar 😃

När jag rider söker jag efter en lätthet. Att hästen lätt och alert ska svara på mina hjälper; flytta sig undan för skänklarna, gå fram, vara lätta och snabba att svänga och vända. Börjar oftast med detta med nya hästar. I början lägger jag inte så stort fokus på formen, de får ha huvudet lite där de vill och behöver, utan fokuserar bara på att ”benen ska svara snabbare”. När detta faller på plats så kommer också lättheten i handen av sig själv. Jag upplever att jag i det här arbetet lär känna hästarna väldigt bra. Vad händer när jag på ett enkelt sätt ökar kraven (dvs svara snabbare)? Vad har hästen lätt för, vad har hästen svårare för? Reagerar hästen glatt och villigt, lite spänt, med protester, eller inte alls? På vilken nivå kan jag lägga kraven på just denna hästen? Har så olika personligheter i stallet just nu vilket gör ridningen otroligt stimulerande, lär mig mycket av dessa hästar! ❤️

När lättheten i benen kommer, så kommer också framåtbjudningen. Viljan att springa, viljan att jobba. Och först då kommer lätthet i handen. Lättheten i bogarna. Jag och hästen kan börja dansa tillsammans!

Glad

Hade en så rolig lektion igår kväll där jag verkligen fick nörda in på sitsdetaljer… Det bästa var att se vilken effekt det hade på hästen, som gick från att vara lite ”på-av” i traven till att hitta en jämn framåtbjudning i takt med att ryttarens balans förbättrades. Detta förstärkte ytterligare min uppfattning om att hästar som saknar framåtbjudning gör detta pga bristande balans. Ska utveckla detta resonemanget nån dag… Nu ska jag dyka ner i förväntningars påverkan på aktiemarknaden, konsumtion och investeringar. Känner mig motiverad då det innebär att när det är gjort så kan jag gå ut och rida! Och det regnar inte ens idag! Hoppas ni alla har en fin dag så här långt 🙂

Tankar kring inridning och träning – seminariereferat del 2

Lördagens andra höjdpunkt var Karin Engström, som till vardags driver egna företaget Equitrain, och har jobbat som lärare på unghästutbildarprogrammet och hippologprogrammet på Flyinge i 14 år (om jag minns rätt). Hon är dessutom C-tränare i dressyr, utbildad stallchef, har haft en egen artikelserie i Ridsport om inridning och tömkörning, projektlett boken Flyingemodellen – från föl till final, med mycket mera – kort sagt en väldigt kunnig och inspirerande dam. Som dessutom brinner för det hon gör!

PictureKarin började med att dela upp unghästens utbildning i tre stadier: INLÄRNING/GRUNDFAS under åldern 3-4 år, PÅSKJUT/DRIVKRAFT under åldern 4-5 år, och BÄRKRAFT/SAMLING under åldern 6-7 år. Under grundfasen sker själva inridningen, men Karin var noggrann med att poängtera att inridningens fokus inte är själva uppsittningen, utan uppträningen av hästen inför detta. Denna uppträning börjar med att hästen lär sig ledas på rätt sätt, och placeras mha röstkommandon och kroppspråk (dvs. gå fram, svänga, öka/minska tempot, och stanna). Vi ska inte behöva dra eller hålla hästen på plats – detta skapar olydiga hästar, och att lära en häst att bli ledd på riktigt sätt är i allra högsta grad en fråga om ledarskap! Karin menade att den häst som har lärt sig ledas korrekt inte är några bekymmer med att lasta, få att följa genom trånga utrymmen etc.


En annan viktig del i inridningen är att lära hästen böja på halsen. Det som vi islandshästmänniskor kallar one-rein stop kallade Karin för ”lilla volten”, men principen var densamma – hästen ska lära sig att mjukna och följa grimskaft/tygel, och inte reagera med spänning mot detta. Detta ger kontakt med och kontroll över hästen, och är ett viktigt redskap att ha i stessade situationer. Genom böjningen skapar vi en komfortzon för hästen, där vi lär den att känna sig trygg och avslappnad. Från denna övning fortsätter vi med longering på inhägnad volt, där samma principer gäller –  hästen ska inte dra utåt i linan, utan mjukt följa den.

Under hela markarbetesfasen arbetar vi med hästens balans och framåtbjudning. Hästen ska ha lärt sig att bjuda framåt från marken innan vi sitter upp på den! Dessutom ska hästen ha lärt sig att balansera sig under sig själv, den ska ha lärt sig de grundläggande hjälperna från marken, och den ska ha byggt kondition och styrka genom varierad träning med löshoppning, löslongering, tömkörning och promenader i skog och mark. Trots att Karin själv inte rider med handhäst vill jag här flika in att handhästridning är ett jättebra komplement för att bygga styrka och kondition under denna fas! Dessa tre kontrollstationer, tillsammans med en successiv invänjning till sadel och träns, ska finnas på plats innan hästen är 100% färdig att sitta upp på. Karin vill dessutom att hästarna ska kunna trava i longering med en ryttare hängande över ryggen innan det är dags för uppsittning!

Allt som allt menar Karin att den nödvändiga uppträningen inför själva insittningen bör ta 8-10 veckor med varierad träning. Därefter får hästen vila ungeför lika lång tid, innan den andra fasen i inridningen inleds. Kanske kan SIFs utformning av unghästprovet ha något att lära av detta…? Här kräver man t ex att unghästen i underkant av denna tid (8 veckor) ska ha hunnit såpass långt under ryttare att den förstår de grundläggande hjälperna från ryggen och helst ska ha börjat öppnas för tölten…

Under den uppsatta delen av inridningen fortsätter man jobba varierat med ridning på bana/teknik, löshoppning, longering och uteritter. Här ligger fokus på framåtbjudning i taktmässiga gångarter – dvs att hästen både uppsuttet och avsuttet ska bjuda framåt utan spänningar. Teknikträningen fokuserar på de enkla, stora ridvägarna (fyrkantsspåret, diagonalerna, stora volter och serpentiner) samt övergångar mellan skritt, trav och halt, och tempoväxlingar i trav. Hästen ska kunna länga sig och öka tempot något, men det får inte gå så fort att hästen tappar balansen och blir spänd! I longeringen kan man, när hästen har bra bjudning, balans och förståelse för hjälperna, börja jobba med inspänning i form av gummisnodd. Här menar Karin att fokus ska ligga på övergångarna mellan skritt och trav, att där få hästen att vilja länga sig och söka en mjuk kontakt med hjälptygeln. Hjälptygeln ska på inget sätt tvinga hästen i en form, utan formen ska komma sig av längning och kontakt!

Karin sammanfattade grundfasen i inridningen i termer av utbildningsskalan: TAKT (dvs taktmässiga gångarter utan spänning), LÖSGJORDHET (hästen ska vara mjuk i kroppen och jobba i god balans) och STÖD (hästen ska ha börjat söka en kontakt).

Kort sagt en mycket inspirerande föreläsning som vittnade om en lång erfarenhet av unga hästar och framför allt en stor ödmjukhet inför dessa. Vill ni veta mer om Karins filosofi kring utbildning och träning rekommenderar jag starkt att ni försöker närvara på någon av hennes föreläsningar, eller beställer boken Flyingemodellen – från föl till final. En fantastisk upplevelse att lyssna på denna dam, som gav många insikter om att en häst är en häst – oavsett mankhöjd och antal gångarter…