Kolla tänderna på häst: såhär påverkas ridbarheten

Häromdagen var det dags att kolla tänderna på häst. Kalle och Kylja blev kollade i munnen. Själv fick jag tillfälle att diskutera hur olika bett inverkar i hästens mun, och hur tänder och bett kan påverka lösgjordheten i hästarnas nacke.

Tandhakar och vassa tänder gör ont i munnen, och gör att hästen går och spänner käkarna för att avlasta. Detta gör det svårt för hästen att ställa sig i nacken eller mjukna för bettet.

Nacken är ju ett otroligt känsligt område på hästarna, och ett viktigt ”rörelsecentrum”. Från nacken fortsätter muskelkedjor genom hela hästens kropp, som påverkar både överlinjen och underlinjen. Blir käken och nacken spänd, blir det också svårare för hästen att böja sig i sidorna och länga ut överlinjen. Ofta kan man märka en försämrad ridbarhet när hästen har ont i munnen.

Därför är det viktigt att kolla upp tänderna med jämna mellanrum. Ca 1 ggr/år brukar vara lagom om hästen har ”normala” tänder.

kolla tänderna på häst

kylja

Kylja har känts väldigt stum i munnen när jag rider. Hon har inte velat mjukna när jag tar i bettet, och känts stum i nacke och hals. Det var därför spännande att se om hästtandläkaren kunde hitta något i munnen som behövde åtgärdas. Hon slipade ner lite tandhakar längst bak i överkäken, vilket tydligen är en vanlig orsak till spänningar i nacken. Märkte jag nåt resultat i ridningen? Ja, ganska mycket. Hon fick lättare att ställa och ge efter i nacken, och blev också ”mjukare” i munnen!

kalle

Kalle fick också slipat ner tandhakar, som orsakats av ett litet överbett. Han hade även en rest av en vargtand i överkäken (höger sida) som togs bort. Så skönt att bli av med den!

Men, utöver det hade han också en konstig böld i kinden på vänster sida. Tandläkaren öppnade och tömde ut en del var, men det blev kvar en hård kant som förmodligen är ärrvävnad. Han verkar inte besvärad av den, som tur är. Nu får jag hålla koll framöver för att se om den förändrar sig på något sätt.

12

Nya tips för att stärka överlinjen: Sara-kurs 3-4/2

Sara Ljung islandshäst

Äntligen kursdags för Sara Ljung igen! Förra gången vi red kurs för Sara var i november, och jag var fullt inställd på att lägga massa tid på att stärka överlinjen och träna galoppfattningar. Men livet kom emellan med sjuk familj, lång ledighet och mycket att styra upp på ”det andra jobbet”.  Så i slutet av januari kände jag att det inte ”hände” så mycket i ridningen. Som att jag och Huggan hade tappat riktningen lite. Med andra ord; perfekt tillfälle för att gå kurs!

Förra kursen diskuterade jag och Sara kring foder och proteinkomplement för Huggan. Hon får nu en giva på 3,5 dl Protein Special, 1 dl mineraler och 1 msk salt. Hon skulle behöva komma upp ännu lite mer i protein. Då jag inte vill ge henne mer koncentrat, så funderar jag på att komplementera med lusernhack istället. Med den ökade proteingivan tycker jag att jag snabbare sett resultaten av träningen, både i muskelsättningen och att hon börjat strama upp magen allt mer.

Denna gången så diskuterade vi kring bett, då jag försöker hitta några olika bett som Huggan trivs bra med. Jag red utan nosgrimma så att vi skulle kunna se tydligt hur hon reagerade. Av de tre olika jag testade, gillade hon bäst det tredelade bettet med D-ringar. Hon blev stadigare på kontakten, och mjuknade utan att ”försvinna” från kontakten eller bli ”plockig” med bettet. (Har massor mer att skriva om betten, men det får bli ett eget inlägg.)

min sits

Då jag bara ridit i min nya Ergo-sadel några veckor, så handlade mycket under denna helg om att jag skulle hitta min sits. I Ergosadeln placeras bäckenet i en neutral position, vilket gör det lättare att lossa knän och lår från sadeln, och få en bättre rörlighet i höfter och överskänklar. Dock gör det att jag känner obalanser mycket tydligare, och behöver komma i bättre kontakt med min bålmuskulatur för att kunna inverka snabbt. Första passet kändes som sladdrigt kaos, men då jag hittat sitsen bättre så kände jag en helt ny stabilitet och balans. Och jag kunde då jobba mer effektivt med att räta upp ryggen och hitta en helt lodrät sits.

skritt

Huggan har blivit väldigt jämn i sidorna, så nu tränade vi på mindre justeringar för att öka liksidigheten. Som alla hästar, vill hon gärna falla in med innerbogen i ena varvet, och skjuta ut ytterbogen i det andra. Det här hänger ju ihop med att ena sidans muskulatur är kortare och lite stummare än den andra sidan. Fokus låg därför på att i båda varven länga ut den kortare vänstersidan. Sedan kunna be henne söka stödet längre fram (dvs sträcka ut nosen fram till bettet), och jobba där för att stärka överlinjen. Tidigare har hon inte riktigt orkat länga ut hela överlinjen på det här sättet. Hon har istället ”knäppt av” och gått med nosen bakom lod. Men nu kändes det som att hon klarade detta bättre, och orkade skritta ganska stabil där.

trav

Sedan sist har hennes trav utvecklats till att bli mer stabil, dvs att hon kan trava på i jämn takt, jämnt tempo och jämn form. Vi kan behålla den här stabiliteten genom varvbyten (väldigt bra) och upp i lite högre energi (helt ok). I helgen fokuserade vi mest på min sits i traven, eftersom vissa förbättringar där kommer att göra mycket för kvaliteten på traven. När jag släpper låren och tar lika mycket vikt i båda stigbyglarna, blir det lättare att räta upp ryggen. Och då får jag den här känslan av att vara liksom stabil och orubblig i min ridning, och att jag kan rida henne framför skänkeln. Jag verkar också ha blivit bättre på att instinktivt rida lätt på rätt sittben (trots att jag inte övat mycket på just detta), men behöver fortsätta träna på att medvetet kunna känna skillnaden mellan rätt och fel sittben.

tölt

Japp, även här tränade vi på min sits. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag under andra passet hittade exakt hur jag ska sitta! Styrka i ryggen (utan att bli stum i axlar och armar), och rörlighet i höfter och överskänklar. Huggan har blivit starkare sen sist, och vi kan rida mer på böjda spår utan att hon blir sladdrig eller faller isär. Men i huvudsak tränade vi på rakt spår, att hon skall länga ut vänster sidan och söka stödet lite längre fram, utan att bli för djup. Ja, samma arbete med att stärka överlinjen som i de andra gångarterna, alltså. Vi tränade också att hon ska bli snabbare för skänkeln och kunna tölta lite mer mellan hjälperna, utan att dyka för djupt i formen.

galopp

Vi började träna galoppfattningar på volten. Hon har lättare att fatta galopp i hö varv, men vi har haft allmänt problem med galoppfattningarna. Detta sitter i MIG, och att jag behöver rida fattningarna med större självklarhet. Jag tror att jag har ridit för mycket femgångargalopp… När jag ska fatta galopp så har jag liksom redan känslan av en flack, fyrtaktig galopp i kroppen. Vilket såklart inte ger en bra kvalitet på galoppfattningen! När jag väl började rida ordentligt, så galopperade hon snällt på volten. Nu skall vi träna fattningarna ordentligt närmaste tiden. Min sits och kvaliteten på gångarten blir nästa sak att jobba med.

våra mål närmaste 2 månaderna

Som ni märker har vi ett generellt mål i alla gångarter just nu. Att få henne stabil i takt , tempo och mjukhet, och kunna sträcka ut nosen till ett stöd lite längre fram. Detta kommer stärka överlinjen och jag kommer då kunna rida henne med mer energi, utan att hon faller isär. Det känns som att vi är på god väg mot det målet i skritt och trav. I tölten pendlar hon fortfarande mellan lite för hög i formen och att dyka lite djupare, men när hon blev kvickare för skänkeln kunde jag placera henne bättre i formen. Jag tror också det kommer att göra mycket för grundstyrkan när vi kan börja använda galoppen i träningen. Så det är ett viktigt mål för oss närmaste månaderna.

Nu tränar vi vidare till nästa kurstillfälle, som blir i början av april!

islandshäst

 
3

En hel massa tankar om de där knapparna

Ofta pratar man inom hästvärlden om att ”hitta knapparna” på sin/andras hästar. Jag tycker det förmedlar att man har en ödmjuk inställning och är öppen för att lära sig hur man ska rida just denna häst (och inte bara anta att man redan kan det), och det är bra! Men jag tror också det är viktigt att reflektera över de här knapparna. Knappar är nämligen inte nånting som finns där bara helt av sig själva, utan något som måste installeras.

För mig är hästens knappar det svar vi får på de hjälper vi ger. När jag får en unghäst i inridning, eller för den sakens skull en äldre häst på träning, finns det några knappar som jag vill börja installera (alt stämma av om de redan finns där) eftersom resterande träning kommer att bygga på dessa. Här är några exempel:

1. Hästen ska vänta på tränarens signaler. Detta är en väldigt vitt omfattande knapp, som sträcker sig från att jag vill kunna ha hästen stående lös på stallgången när jag gör iordning den, till att jag vill att den ska stå stilla när jag sitter upp, till att den inte ska hitta på egna påfund i ridningen, t ex öka farten/stanna/svänga utan att jag bett den.
2. Hästen ska lära sig följa tygeln (dvs inte gå emot den). Detta börjar jag lära in i böjning, där första nivån är att hästen ska kunna följa tygeln i one-rein-stop istället för att dra emot (bland det första unghästar får lära sig). Detta förfinas successivt genom hästens utbildning till att enbart med en liten ställning kunna få hästen att slappna av i nacke och överlinje. När hästen förstår kan detta är det ett verktyg som jag kan fortsätta använda genom hela utbildningen för att lära hästen använda överlinjen och arbeta genom kroppen.
3. Hästen ska lära sig att skänkelhjälper betyder att den ska länga ut steget och därigenom också länga ut överlinjen (dvs inte korta steget och höja formen=spänna överlinjen). Detta gäller den drivande skänkelhjälpen såväl som den vändande, sidförande, böjande och ”samlande”.

Picture

Píla i trav under sin inridning. Hon har lärt sig svara på drivande skänkel med att länga bakbenssteget och därigenom överlinjen. Hon har också lärt sig att svara på tygeln genom att bli mjuk, istället för att gå emot och hamna på framdelen. Hon söker sig FRAM och ner, och trots att hon är i en fas där hon just håller på att föra fram inner bak ser man att hon jobbar genom ryggen eftersom hon har god bogfrihet (dvs är inte på framdelen).

När man börjar rida en häst som redan är inriden/grundutbildad tycker jag det är viktigt att inte förutsätta att knapparna redan finns där. Börja istället utforska och stämma av hur hästen svarar på hjälperna, se om alla knappar finns på plats eller om det är några som behöver avinstalleras (felaktiga svar på hjälperna) och några som behöver nyinstalleras. En häst som inte kan stå stilla och vänta på signal att gå fram tycker jag t ex aldrig är ok. Det svåra med en häst som redan blivit riden ett längre tag är att av- och ominstallation kan TA TID… Hästen kan t ex ha etablerat en hel del djupgående spänningar, både fysiskt och mentalt, som det kan ta tid att arbeta sig igenom. Därför är det bästa om det blir rätt från början, dvs att hästen redan under sin inridning kan få rätt knappar på plats!

Genom att reflektera över vad man själv tycker är en bra ridhäst, hur man vill att hästen ska bete sig i både ridning och hantering, så börjar man bygga upp en filosofi i sin träning. Att ha en filosofi och ett tänk kring hur man vill rida bygger i sin tur självförtroende. Man vet vad man vill ha och vad man inte vill ha, och då blir det lättare att också se vilka knappar man behöver träna på som ekipage.

Skrittarbete och träningsdagbok

Just kommit in från stallet. Camilla var här ikväll så vi red tillsammans på banan, så himla kul med sällskap i stallet! Ósk skötte sig snyggt idag, vi tränade först en del från marken på att hon ska ställa sig korrekt i nacken, både i stillastående och i skritt. När hon ställer sig i nacken söker hon automatiskt fram och ner. När hästen får en korrekt ställning i nacken kommer även böjningen att gå igenom hela kroppen, vilket man ser på att inner höft förs fram en aning. Mitt mål är att först lära henne detta mha nosgrimman och en hand bakom ganaschen (här är vi nu) och sedan lära henne detta dels i kapson – för att kunna ha en signal för ”ställ dig i nacken och böj dig i kroppen” i longering – och dels med bettet – för att kunna ha samma signal uppsuttet. Från ryggen tränade vi på skänkel = längning. Detta fattar hon nu och har gått från att svara oftast rätt till att svara alltid rätt. Så idag gick vi vidare och började träna på att placera bogarna bättre. Vill ju på sikt inte bara att hon ska länga sig för skänkeln utan att hon ska svinga bakbenen in mot sin tyngpunkt, ta mer vikt på dem och lyfta upp bogarna bättre… och för att detta ska funka bra måste jag just nu få ännu bättre kontroll över bogarna (kunna rama in bogarna ännu bättre). Jobbade med att alternera mellan ställa inåt – rakt fram – ställa utåt. Red henne också inåtställd på långsidorna – utåtställd på kortsidorna och red kurvorna som bakdelsvändningssteg, om ni förstår. Att vända fokus till bogarna nu var verkligen en pusselbit som föll på plats – hon blev så stabil i kroppen och upplevde att jag fick ännu bättre kontakt med bakbenen av detta! 😀

Blev en del detaljarbete i skritt idag av anledningen att equiterapeuten var här igår och kollade igenom och behandlade både Ósk och Lyfting. Ósk fick en genomgång av vänster bak – höger bog vilket är hennes svaga och därför även något stela diagonal. Lyfting har fått vila ett tag eftersom jag känt på mig att nåt inte var helt ok. Upplevde att hon blev så himla emot för skänkeln och ville inte länga ut steget och lyfta upp ryggen, men trodde att det berodde på hennes gamla muskelskada som tidigare gjort att hon har varit lite stel bak. Men istället visade det sig att hon hade en hel del spänningar i ryggen som Anna fick masserat loss. Skönt att ha fått klarhet i detta, men undrar hur det kan ha uppstått!? Har iaf införskaffat en ny gelpad att ha mellan sadeln och den lilla ryggen hädanefter 🙂

Passade på att fota lite då vi var två i stallet ikväll, har nämligen fått en idé om att utöka träningsdagboken med lite bilder. Har tänkt fota hästarna som är i träning ca en gång i månaden, som en liten fotodagbok för att (förhoppningsvis, hehe) se hur de sätter muskler över tid! Så nu är första stadiet av höstmagar dokumenterade!

Tankar kring inridning och träning – seminariereferat del 2

Lördagens andra höjdpunkt var Karin Engström, som till vardags driver egna företaget Equitrain, och har jobbat som lärare på unghästutbildarprogrammet och hippologprogrammet på Flyinge i 14 år (om jag minns rätt). Hon är dessutom C-tränare i dressyr, utbildad stallchef, har haft en egen artikelserie i Ridsport om inridning och tömkörning, projektlett boken Flyingemodellen – från föl till final, med mycket mera – kort sagt en väldigt kunnig och inspirerande dam. Som dessutom brinner för det hon gör!

PictureKarin började med att dela upp unghästens utbildning i tre stadier: INLÄRNING/GRUNDFAS under åldern 3-4 år, PÅSKJUT/DRIVKRAFT under åldern 4-5 år, och BÄRKRAFT/SAMLING under åldern 6-7 år. Under grundfasen sker själva inridningen, men Karin var noggrann med att poängtera att inridningens fokus inte är själva uppsittningen, utan uppträningen av hästen inför detta. Denna uppträning börjar med att hästen lär sig ledas på rätt sätt, och placeras mha röstkommandon och kroppspråk (dvs. gå fram, svänga, öka/minska tempot, och stanna). Vi ska inte behöva dra eller hålla hästen på plats – detta skapar olydiga hästar, och att lära en häst att bli ledd på riktigt sätt är i allra högsta grad en fråga om ledarskap! Karin menade att den häst som har lärt sig ledas korrekt inte är några bekymmer med att lasta, få att följa genom trånga utrymmen etc.


En annan viktig del i inridningen är att lära hästen böja på halsen. Det som vi islandshästmänniskor kallar one-rein stop kallade Karin för ”lilla volten”, men principen var densamma – hästen ska lära sig att mjukna och följa grimskaft/tygel, och inte reagera med spänning mot detta. Detta ger kontakt med och kontroll över hästen, och är ett viktigt redskap att ha i stessade situationer. Genom böjningen skapar vi en komfortzon för hästen, där vi lär den att känna sig trygg och avslappnad. Från denna övning fortsätter vi med longering på inhägnad volt, där samma principer gäller –  hästen ska inte dra utåt i linan, utan mjukt följa den.

Under hela markarbetesfasen arbetar vi med hästens balans och framåtbjudning. Hästen ska ha lärt sig att bjuda framåt från marken innan vi sitter upp på den! Dessutom ska hästen ha lärt sig att balansera sig under sig själv, den ska ha lärt sig de grundläggande hjälperna från marken, och den ska ha byggt kondition och styrka genom varierad träning med löshoppning, löslongering, tömkörning och promenader i skog och mark. Trots att Karin själv inte rider med handhäst vill jag här flika in att handhästridning är ett jättebra komplement för att bygga styrka och kondition under denna fas! Dessa tre kontrollstationer, tillsammans med en successiv invänjning till sadel och träns, ska finnas på plats innan hästen är 100% färdig att sitta upp på. Karin vill dessutom att hästarna ska kunna trava i longering med en ryttare hängande över ryggen innan det är dags för uppsittning!

Allt som allt menar Karin att den nödvändiga uppträningen inför själva insittningen bör ta 8-10 veckor med varierad träning. Därefter får hästen vila ungeför lika lång tid, innan den andra fasen i inridningen inleds. Kanske kan SIFs utformning av unghästprovet ha något att lära av detta…? Här kräver man t ex att unghästen i underkant av denna tid (8 veckor) ska ha hunnit såpass långt under ryttare att den förstår de grundläggande hjälperna från ryggen och helst ska ha börjat öppnas för tölten…

Under den uppsatta delen av inridningen fortsätter man jobba varierat med ridning på bana/teknik, löshoppning, longering och uteritter. Här ligger fokus på framåtbjudning i taktmässiga gångarter – dvs att hästen både uppsuttet och avsuttet ska bjuda framåt utan spänningar. Teknikträningen fokuserar på de enkla, stora ridvägarna (fyrkantsspåret, diagonalerna, stora volter och serpentiner) samt övergångar mellan skritt, trav och halt, och tempoväxlingar i trav. Hästen ska kunna länga sig och öka tempot något, men det får inte gå så fort att hästen tappar balansen och blir spänd! I longeringen kan man, när hästen har bra bjudning, balans och förståelse för hjälperna, börja jobba med inspänning i form av gummisnodd. Här menar Karin att fokus ska ligga på övergångarna mellan skritt och trav, att där få hästen att vilja länga sig och söka en mjuk kontakt med hjälptygeln. Hjälptygeln ska på inget sätt tvinga hästen i en form, utan formen ska komma sig av längning och kontakt!

Karin sammanfattade grundfasen i inridningen i termer av utbildningsskalan: TAKT (dvs taktmässiga gångarter utan spänning), LÖSGJORDHET (hästen ska vara mjuk i kroppen och jobba i god balans) och STÖD (hästen ska ha börjat söka en kontakt).

Kort sagt en mycket inspirerande föreläsning som vittnade om en lång erfarenhet av unga hästar och framför allt en stor ödmjukhet inför dessa. Vill ni veta mer om Karins filosofi kring utbildning och träning rekommenderar jag starkt att ni försöker närvara på någon av hennes föreläsningar, eller beställer boken Flyingemodellen – från föl till final. En fantastisk upplevelse att lyssna på denna dam, som gav många insikter om att en häst är en häst – oavsett mankhöjd och antal gångarter…

Hemma!

Hemma igen efter en intensiv midsommarhelg! På fyra dagar har jag fått en djupare insikt i hur midsommar firas i Rättvik, en sprillans ny dalahäst (”gruvhästen”), en ny trotjänare till mig och pållarna (Mondeo kombi), sömnbrist samt såklart sett en massa hästar! Mycket idéer och inspiration för framtiden, samt ridtips från bästa Tess som verkligen var rätt ord vid rätt tidpunkt! Nu är jag om möjligt ännu mer taggad på träning!!

Som vanligt när jag är borta saknar jag mina fina pållar så det var allt skönt att komma hem idag. Har hunnit träna en del, med helgens hjälp i åtanke fick jag ridit igenom några gråzoner! Yes!! Målet är nu att rida för instruktör oftare! Sedan dags för kvällens lektioner, som fokuserade på böjning med utgångspunkt i one-rein stop – vilka effekter får böjning på hästen, hur känner vi om hästen böjer sig på rätt sätt, och hur kan vi sedan använda böjningen för att förbättra tölten/traven? Duktiga elever och arbetsvilliga hästar som vilat sig i form under fyra dagar – kul!! Sista punkten för dagen är att få i mig nå mat och fixa lysena på transporten som ska besiktas i veckan, sedan ÄNTLIGEN SOVA…..

Hoppas ni alla haft en härlig midsommar!!