Vad händer med Kalle?

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag kring mina andra hästar. Anledningen till det är att vi slitit med skador, och de har stått på vila i perioder. Igår fick vi äntligen positiva nyheter. Ida från Distriktsveterinärerna var här och gav klartecken för att sätta igång Kalle igen!

Kalle fick i somras en något diffus inflammation på djupa böjsenan, så han har stått på vila några månader. Sedan september har vi skrittar korta turer, och nu får vi börja öka på turerna och lägga in travsträckor. Igångsättning kommer sträcka sig över några månader, och jag räknar med att i februari kommer vi vara i full gång igen.

Det känns otroligt roligt. Som jag saknat att rida denna positiva och samarbetsvilliga häst ?

Idag var vi grymma!

Idag var jag så nyfiken på att känna hur gårdagens pass landade hos Huggan, så jag var tvungen att trotsa både huvudvärk och trist väder.

Det har känts som att vi stått stilla under nån vecka, och jag har känt att hon behöver bli lite kvickare för mina hjälper för att vi ska komma vidare. Så igår red jag ett pass på banan och experimenterade med hur jag skulle få henne att kännas lättare och snabbare i benen. Hon glimtade till lite i tölten, och jag kände att vi var på rätt väg. Och idag kändes hon helt grym!! Jag kunde verkligen rida fram bakbenen till handen i traven, och hon svarade på skänkeln med spänst. Det kändes så otroligt kul, eftersom jag verkligen har jobbat med att hitta fram till den här känslan hos henne.

Nu får hon en välförtjänt vilodag imorgon, sen tränar vi vidare. Älskade häst, jag börjar tro på att vi kan bli nåt bra tillsammans ?

 

Hittade en häst under all päls!

Idag har Huggan fått en klippning. Hon har snabbt börjat bli så svettig och trött under ridpassen, pga att hon redan hunnit sätta en hel del päls. Det var några vintrar sedan jag klippte någon av mina hästar, men har alltid använt mig av denna typ av halvklippning då jag klippt. Eftersom mina hästar går på lösdrift passar det också bra att klippa innan de hunnit sätta all vinterpälsen, så att en del päls hinner växa ut igen innan det blir kallt.

Att sänka kraven och upptäcka den ÄRLIGA lägsta-nivån..

Nu är vi igång med vardagsträningen igen efter helgens kurs. I måndags red jag Huggan ett pass på banan, för att känna hur sista passet landat och för att få repetera medan allt ännu fanns färskt i minnet hos mig. Så fick hon vila i tisdags, och igår tog vi en lugn joggtur i skogen. Vi red vår off-roadbana med olika underlag, lite klättring, och så några längre travsträckor på gamla landsvägen, där hon fick jogga lång och låg.

I min planering för hästarna försöker jag komma ihåg att lägga in pass med låga krav emellanåt. Jag tror att det ibland är viktigt att BARA träna på saker som hästen tycker är lätta, så den får känna sig riktigt nöjd med sig själv. Jag brukar se sådana pass som att investera i hästens inställning. Att skapa en positiv inställning till ridningen, och motivera hästens samarbetsvilja är en nog så viktig aspekt av att träningen ska vara uppbyggande.

En annan positiv bieffekt av de här passen, är att när man sänker kraven och låter hästen röra sig lite ”som den vill”, så märker man också den ärliga lägsta-nivån. Dvs hur hästen rör sig under sig själv, utan att vi ryttare hela tiden inverkar och ”rider fram” hästens prestation. Igår hade jag en sån go känsla på Huggan hela passet. Hon tar verkligen ut bakbenssteget bättre, länger ut halsen och skrittar fram till handen ”av sig själv” nu, utan att jag behöver hjälpa henne dit hela tiden. Och det har varit ett stort mål för oss.

20170816_104512

Jag behöver hjälp att kämpa vidare ibland

Det är svårt att hänga med på en utveckling över tid, när man själv är en del av den. Ofta känner jag att det ”går så långsamt” eller ”inte händer något”. När man är där och man känner att ens insats kanske inte gör så stor skillnad, är det lätt att tappa sugen lite och kanske börja fuska med träningen.

För att hålla mig själv motiverad så försöker jag att fotografera hästarna med jämna mellanrum. På en månad kan det verkligen börja hända saker med muskelsättningen, om man lägger upp träningen rätt. På samma sätt kan man märka om träningen går åt fel håll, ifall hästen faller ur muskelmässigt på vissa ställen. Dessa foton blir då ett bra kvitto på träningen, och om man bör fortsätta på samma spår eller prova något annat. (Mitt tips är att inte ge upp för snabbt och ”testa nya grejer” utan alltid ge ett träningssätt lite tid, och utvärdera vilket resultat det ger på hästens muskelsättning.)

Andra bra taktiker är att jämföra med minnet av hur hästen rörde sig i gångarterna för 2-3 månader sedan. Om man rider kurs med jämna mellanrum, kan det vara en bra idé att bli filmad vid varje kurstillfälle. På så sätt kan man tydligt jämföra träningsframstegen. Igår  påbörjade jag och Huggan grundträningen i tölt, efter att ha lagt otroligt mycket tid senaste månaderna i skritt och trav. Jag blev så överraskad och glad över hur stark hon kändes. Hon kunde utan problem tölta 2-3 varv på stora volten, och orkade fortsätta hålla gångarten då jag började hjälpa henne att röra sig bättre genom  kroppen, med hjälp av sits och att lösgöra henne mer i sidorna. Det hade hon aldrig orkat i somras. Men jag märker att hennes obalanser blir mycket tydligare i tölt. Jag måste hjälpa henne mycket mer med sitsen i höger varv för att hon inte ska förböja sig och sticka iväg helt med ytterbogen. Jag längtar tills vi byggt upp samma styrka i tölt som den hon har i traven nu. Jag har is i magen, och vet att den kommer…

Jag tog denna bilden på hennes hals igår. Halsen som i våras såg insjunken ut i överlinjen, har nu tydligt börjat fyllas ut med muskler. Det ger mig tro på att vi är på rätt väg, och motivation att fortsätta rida oss igenom de mest tråkiga och grå perioder.

En plan för höstens träning!

I helgen har jag och Huggan äntligen ridit kurs för Sara igen! Det var ungefär fyra månader sedan sist, vilket känns som alltför länge mellan gångerna. Jag behöver mer kontinuerlig instruktion för att min sits och ridning ska hålla sig på den nivån jag vill. Men trots detta hade träningen gett resultat sen sist, och Sara tyckte hon kändes mycket mjukare, starkare och mer ridbar än i våras. Det var så roligt att kunna fortsätta på ett helt annat ställe än vi slutade på förra kursen, och ta träningen vidare!

Under helgen fick vi fortsätta med att träna större precision i grundarbetet. Sara hjälpte mig med små förändringar i min sits som gjorde att hon fick bogar på plats, tog min innerskänkel bättre och började ta ut frambensstegen mer! Huggan var också redo att börja träna samma grundarbete i tölt, och jag kände tydligt i tölten att hon byggt upp mer styrka under hösten. Sara tyckte att vi kan börja smyga in alla gångarter i ridningen nu, och träna med lite högre intensitet 1-2 pass i veckan. Rida längre sträckor i trav, byta om volter och börja träna på successiva tempoväxlingar för att träna upp hennes styrka och temporegister i traven. Själv har jag fått tips på hur jag skall lära mig känna när jag rider lätt på rätt sittben, och det ska jag träna vidare på nu i höst!

En anledning till att jag verkligen uppskattar Sara som instruktör, är att hon har ett tydligt system för att bygga upp hästens fysiska styrka och balans, men även bygga upp hästens tillit till ryttaren. Jag upplever att kommunikationen är viktigare än hur snabbt man når ett slutresultat, när man rider för Sara. Hästen ska vara trygg och lita på ryttarens hjälper innan ribban höjs. Träningen går aldrig på bekostnad av hästen. Ett sätt och tänk som verkligen passar mig och min ridning.

Nu känner jag mig full av energi och motivation, efter att fått rida för och diskutera olika saker med Sara. Jag ser verkligen fram emot höstens fortsatta träning med Huggan!

IMG_3670

Höstträning för Mello

Sommaren gick fort – nu är hösten är här och hästarna har börjat sätta päls… De blir fort svettiga och trötta under de varma dagarna, så träningsintensiteten är lite lägre just nu.

Mellos fysik blir bara bättre. Hon har hittat koordinationen bättre på böjda spår, och med det lossnade en massa kring lösgjordhet, överlinje och bärighet. Nu tränar vi vidare med detta, och har kunnat börja lägga in mer styrketräning också. För att styrketräningen ska bygga upp hästen och inte slita på den, måste hästen först lära sig att använda kroppen på rätt sätt vilket handlar om muskelkoordination. I den fasen vill man inte rida med för mycket tempo, utan låta hästen få tid på sig att hitta kroppen.

Min plan för hösten är att få henne ”stabil” på rakt och böjda spår i skritt och trav, och därefter kunna finslipa på galoppfattningarna. Vill bygga en starkare överlinje innan vi tar itu med tölten. Ser fram emot hösten med Mello, hon känns så positiv och bjuder på mycket i ridningen just nu!

20170901_101004

Fem veckor senare (Huggan)

Huggan april-maj

Det är både roligt och viktigt att dokumentera träningens effekt på hästens muskelsättning och liksidighet. Detta för att kunna utvärdera om träningen är på rätt väg, eller om man behöver omvärdera och göra något lite annorlunda.

Bilderna ovan är tagna med fem veckors mellanrum. Fem veckor av sitsmedveten träning, där fokus hela tiden har varit på att Huggan ska använda kroppen rätt och arbeta så liksidigt som möjligt. Det är spännande att både känna och se hur snabbt träningen ger effekt!

Att våga ifrågasätta något jag trodde att jag kunde…

 

På senaste tiden har jag upptäckt att när jag fokuserar på att träna hästens liksidighet, får jag en del andra välkomna bieffekter. När hästen kommer upp med båda rygghalvorna lika mycket, så börjar den också använda båda bakbenen lika mycket. Att hästen blir ”jämn” i kroppen på det här sättet, gör att manke/bogparti kan komma upp och hästen blir lättare i handen. Hästen kan svara på förhållningar och halvhalter snabbt och lätt. Ridningen blir enklare och hästen blir mer ”kvadratisk” (viktfördelningen mellan fram och bakdel ändras om).

Bilderna på Mello är tagna med ca 14 dagars mellanrum. Jag har inte ställt upp henne på något sätt, utan hon väljer själv hur hon vill ställa sig. Under dessa 14 dagar har jag fokuserat på hennes liksidighet, och att hon skall komma upp jämnt med båda rygghalvorna. Jag har inte bett henne göra något särskilt med bakben eller jobbat med halvhalter, utan primärt tränat detta genom min sits. Det andra har vi liksom fått ”på köpet”. När hästen har lärt sig hitta balans såhär under ryttaren, så kan jag rida halvhalter, sidföringar, tempoväxlingar, övergångar som bygger upp och stärker, istället för att de förstärker hästens snedhet och sliter på den.

Det är utmanande och svårt att ifrågasätta saker man tidigare lärt sig. Men när man nått till vägs ände med de metoderna, finns det på något sätt inte något annat val. Jag är glad att jag vågade påbörja denna resa. Det är läskigt att prova nya saker, men belöningen kommer i form av nya svar och nya resultat <3  Fortsättning följer!

Det här med att lära sig nya saker

17857410_1546687252022479_1210421930_nUnder veckan som gått har jag lärt mig massor av nytt, vilket också gjort att jag börjat fundera över det här med inlärning. ”Sluta försöka så mycket, sluta vilja så mycket, sluta tänk! Bara liksom, gör det!” sa min körskollärare Ingemar i veckan. Och ja, det var så klockrent.

Jag går alltid in i nya saker med en järnhård vilja att göra mitt bästa och lära mig allt så snabbt som möjligt. Baksidan med det är att jag tränar på allt samtidigt, och glömmer bort att prioritera. För att det vi tränar på och vill bli bättre på ska kunna automatiseras (t ex att vi reflexmässigt och utan att tänka på det kan slappna av i benen, ge snabbare eftergifter eller titta upp istället för ner på våra händer), måste vi fokusera på några få viktiga saker. När dessa sedan sitter bättre på plats, kan vi ta för oss några nya saker att förbättra.

Så, då jag beslutat mig för att detta skulle bli min nya inställning började det gå mycket lättare att köra den där lastbilen. Och helgens kurs för Camilla blev som vanligt givande, men på ett helt annat plan än tidigare. Istället för att försöka få till allt på en gång, har jag nu istället sparat en del olika känslor jag fick med Huggan i helgen, och 2-3 viktiga förändringar i min hjälpgivning/sits som gjorde att vi kom dit. Fokuserar jag på att träna och automatisera dessa förändringar, innebär det alltså att de här goa känslorna kommer att bli vår lägstanivå. De ytterligare ca 5-6 st förbättringar, som får ligga på väntlistan så länge, vet jag sedan kommer att kunna höja oss vidare.

Istället för att fokusera på allt du inte kan, så fokusera på 2-3 viktiga förändringar du kan göra för att höja din och din hästs lägsta-nivå! En sak i taget, steg för steg. ”Sluta vilja så mycket, bara liksom, gör det”. Som Ingemar sa.