En väldigt speciell islandshäst

En islandshäst som betytt mycket för mig (både som ryttare och som människa) är Ósk. Hon kom till mig i juni 2013. Då var hon blockerad och allmänt förbannad på människor som hade tänkt rida på henne. Under 3,5 år tränade vi och utvecklades tillsammans.

Hon utvecklades till en avslappnad häst, som var väldigt ”mjuk” i själen. Ibland fick hon besök av sina gamla demoner – vissa dagar var hon tokspänd och det kunde ta en vecka att få henne att landa i vårt system igen – men de dagarna kom mer sällan med åren. (Här och här kan du läsa mer om vår resa, och hur Óskan utvecklades som ridhäst under de år jag ägde och tränade henne.)

Tyvärr var jag tvungen att låta avliva henne i mars 2017, efter flera allvarliga kolikanfall.

Hon var en speciell islandshäst, som lärde mig mycket om ridning på hästens villkor. Hon har verkligen format mig som ryttare. Jag tänker på henne ofta, och hade önskat att jag fått ha kvar henne, med all den kunskap jag har nu. Hon hade nog flera psykiska och fysiska låsningar som jag kunnat låsa upp bättre med den kunskap jag har idag.

”Some horses will test you, some will teach you, and some will bring out the best in you.”
För mig gjorde Óskan allt detta.

7

Mina tankar om bett: en guide

Under senaste kursen för Sara, så diskuterade vi kring olika bett till Huggan. Det är bra att kunna alternera mellan 2-3 olika bett, eftersom samma bett innebär samma tryckpunkter i hästens mun. Jag vill därför hitta några olika bett som hon trivs med, som vi kan variera mellan.

islandshäst bett

Några saker som är viktiga för mig när jag väljer bett:

  • Jag väljer hellre tunnare bett än tjocka, så att bettet inte tar upp för stor plats i hästens mun.
  • Bettets storlek ska passa hästen, för att undvika nyp i mungiporna och på lanerna. Jag väljer stl 10,5 cm på mina bett. Det passar de allra flesta islandshästar. Har några standardbett i stl 11 och 11,5 cm, för de med större mun.
  • Altid bett med fasta ringar (eller lösa ringar med nån sorts ”skydd”) för att undvika risken för klämskador i mungiporna.
  • Tvådelade bett viker sig på mitten vid inverkan, och kan trycka upp i gommen på hästen. Jag rider bara på tvådelade bett som har lock-up-effekt (alltså att bettet låser sig och blir rakt då man tar i tygeln).
  • Betten ska vara mjukt svängda, så att trycket fördelas jämnt över tungan och lanerna.

rakt, ledat bett (horsepower)

Detta bett är rakt, men ledat på tre ställen. Vid varje led kan bettet rotera, vilket gör att när man tar i en tygel, så rör sig bara den delen av bettet. Bettet är också utformat så, att när ena halvan av bettet roterar, så förändras inte bettets vinkel och anläggningsyta i hästens mun.

Alla hästar jag testat detta bett på verkar trivas med det. Dock innebär de stora ringarna och att bettet roterar när man tar i tygeln, att det blir en viss hävstångsverkan.

Huggan kändes lugn i munnen på detta bett. Hon svarade ”normalt” snabbt på inverkan, men vek in nosen och drog sig undan bettet istället för att ligga kvar på kontakten. Det kändes därför som att detta bett är lite för skarpt i nuläget, när vi jobbar med att hon ska länga ut hela överlinjen och söka stöd längre fram.

tredelat bett med d-ringar

Det här är mitt standardbett som jag rider de flesta hästar på. Det är ganska tunt och tar inte stor plats i munnen på dem. Dessutom är det rörligt, men eftersom D-ringarna är fasta så blir eftergiften från handen lite ”segare”. Jag tycker därför att det är bra på hästar som är snabba att ge efter och försvinner bakom hand.

Detta var också det bett som Huggan gillade bäst, av de tre vi provade. Hon mjuknade i munnen utan att dra sig undan bettets inverkan, utan låg kvar på kontakten.

Bombers tvådelade bett med lock-up

Bombers tvådelade bett med lock-up

Detta är ett tunt bett som är tillverkat av blått sötjärn, som hästarna ska uppleva som ”gott” och behagligt. Lock-up-effekten gör att bettet till viss del är rörligt, men låser sig och blir rakt när man inverkar med tygeln. När man sen ger eftergift på tygeln, så blir bettet rörligt igen. När bettet låser sig så blir det lite böjt, så att trycket fördelas jämnt över tungan och lanerna.

Huggan svarade ”normalt” på inverkan från det här bettet också, men jag kände en tydlig skillnad i eftergiften. När bettet gick från att vara rakt till att bli rörligt igen, så blev hon väldigt ”plockig” med bettet. Hon knäppte inte av i nacken lika tydligt som hon gjorde med det raka, ledade bettet, men hon låg inte kvar på kontakten utan vi ”tappade kommunikationen”.

 

Sammanfattningsvis så kände jag ingen skillnad på kontakten mellan de här tre betten. Hon var lugn och mjuk i munnen, men reagerade olika på inverkan och eftergift på de olika betten. Eftersom jag vill att hon ligger kvar på kontakten även fast hon ger efter, så lägger vi undan bett 1 och 3 för tillfället… Sökandet efter bett fortsätter alltså!

Vilket/vilka bett trivs din häst med? Har du tips på något bra bett som jag och Huggan kan testa? 🙂

34

Nya tips för att stärka överlinjen: Sara-kurs 3-4/2

Sara Ljung islandshäst

Äntligen kursdags för Sara Ljung igen! Förra gången vi red kurs för Sara var i november, och jag var fullt inställd på att lägga massa tid på att stärka överlinjen och träna galoppfattningar. Men livet kom emellan med sjuk familj, lång ledighet och mycket att styra upp på ”det andra jobbet”.  Så i slutet av januari kände jag att det inte ”hände” så mycket i ridningen. Som att jag och Huggan hade tappat riktningen lite. Med andra ord; perfekt tillfälle för att gå kurs!

Förra kursen diskuterade jag och Sara kring foder och proteinkomplement för Huggan. Hon får nu en giva på 3,5 dl Protein Special, 1 dl mineraler och 1 msk salt. Hon skulle behöva komma upp ännu lite mer i protein. Då jag inte vill ge henne mer koncentrat, så funderar jag på att komplementera med lusernhack istället. Med den ökade proteingivan tycker jag att jag snabbare sett resultaten av träningen, både i muskelsättningen och att hon börjat strama upp magen allt mer.

Denna gången så diskuterade vi kring bett, då jag försöker hitta några olika bett som Huggan trivs bra med. Jag red utan nosgrimma så att vi skulle kunna se tydligt hur hon reagerade. Av de tre olika jag testade, gillade hon bäst det tredelade bettet med D-ringar. Hon blev stadigare på kontakten, och mjuknade utan att ”försvinna” från kontakten eller bli ”plockig” med bettet. (Har massor mer att skriva om betten, men det får bli ett eget inlägg.)

min sits

Då jag bara ridit i min nya Ergo-sadel några veckor, så handlade mycket under denna helg om att jag skulle hitta min sits. I Ergosadeln placeras bäckenet i en neutral position, vilket gör det lättare att lossa knän och lår från sadeln, och få en bättre rörlighet i höfter och överskänklar. Dock gör det att jag känner obalanser mycket tydligare, och behöver komma i bättre kontakt med min bålmuskulatur för att kunna inverka snabbt. Första passet kändes som sladdrigt kaos, men då jag hittat sitsen bättre så kände jag en helt ny stabilitet och balans. Och jag kunde då jobba mer effektivt med att räta upp ryggen och hitta en helt lodrät sits.

skritt

Huggan har blivit väldigt jämn i sidorna, så nu tränade vi på mindre justeringar för att öka liksidigheten. Som alla hästar, vill hon gärna falla in med innerbogen i ena varvet, och skjuta ut ytterbogen i det andra. Det här hänger ju ihop med att ena sidans muskulatur är kortare och lite stummare än den andra sidan. Fokus låg därför på att i båda varven länga ut den kortare vänstersidan. Sedan kunna be henne söka stödet längre fram (dvs sträcka ut nosen fram till bettet), och jobba där för att stärka överlinjen. Tidigare har hon inte riktigt orkat länga ut hela överlinjen på det här sättet. Hon har istället ”knäppt av” och gått med nosen bakom lod. Men nu kändes det som att hon klarade detta bättre, och orkade skritta ganska stabil där.

trav

Sedan sist har hennes trav utvecklats till att bli mer stabil, dvs att hon kan trava på i jämn takt, jämnt tempo och jämn form. Vi kan behålla den här stabiliteten genom varvbyten (väldigt bra) och upp i lite högre energi (helt ok). I helgen fokuserade vi mest på min sits i traven, eftersom vissa förbättringar där kommer att göra mycket för kvaliteten på traven. När jag släpper låren och tar lika mycket vikt i båda stigbyglarna, blir det lättare att räta upp ryggen. Och då får jag den här känslan av att vara liksom stabil och orubblig i min ridning, och att jag kan rida henne framför skänkeln. Jag verkar också ha blivit bättre på att instinktivt rida lätt på rätt sittben (trots att jag inte övat mycket på just detta), men behöver fortsätta träna på att medvetet kunna känna skillnaden mellan rätt och fel sittben.

tölt

Japp, även här tränade vi på min sits. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag under andra passet hittade exakt hur jag ska sitta! Styrka i ryggen (utan att bli stum i axlar och armar), och rörlighet i höfter och överskänklar. Huggan har blivit starkare sen sist, och vi kan rida mer på böjda spår utan att hon blir sladdrig eller faller isär. Men i huvudsak tränade vi på rakt spår, att hon skall länga ut vänster sidan och söka stödet lite längre fram, utan att bli för djup. Ja, samma arbete med att stärka överlinjen som i de andra gångarterna, alltså. Vi tränade också att hon ska bli snabbare för skänkeln och kunna tölta lite mer mellan hjälperna, utan att dyka för djupt i formen.

galopp

Vi började träna galoppfattningar på volten. Hon har lättare att fatta galopp i hö varv, men vi har haft allmänt problem med galoppfattningarna. Detta sitter i MIG, och att jag behöver rida fattningarna med större självklarhet. Jag tror att jag har ridit för mycket femgångargalopp… När jag ska fatta galopp så har jag liksom redan känslan av en flack, fyrtaktig galopp i kroppen. Vilket såklart inte ger en bra kvalitet på galoppfattningen! När jag väl började rida ordentligt, så galopperade hon snällt på volten. Nu skall vi träna fattningarna ordentligt närmaste tiden. Min sits och kvaliteten på gångarten blir nästa sak att jobba med.

våra mål närmaste 2 månaderna

Som ni märker har vi ett generellt mål i alla gångarter just nu. Att få henne stabil i takt , tempo och mjukhet, och kunna sträcka ut nosen till ett stöd lite längre fram. Detta kommer stärka överlinjen och jag kommer då kunna rida henne med mer energi, utan att hon faller isär. Det känns som att vi är på god väg mot det målet i skritt och trav. I tölten pendlar hon fortfarande mellan lite för hög i formen och att dyka lite djupare, men när hon blev kvickare för skänkeln kunde jag placera henne bättre i formen. Jag tror också det kommer att göra mycket för grundstyrkan när vi kan börja använda galoppen i träningen. Så det är ett viktigt mål för oss närmaste månaderna.

Nu tränar vi vidare till nästa kurstillfälle, som blir i början av april!

islandshäst

 
4

Nya träningshästar

Nu har det kommit två nya islandshästar till gården. Båda är ston (jag älskar ston), men i övrigt är det inte mycket likheter mellan dem!

Lykka

Lykka är 6 år gammal och ska vara här på grundträning i 1 månad. Jag har bara hunnit träna henne några gånger ännu, men har fått intrycket av att hon är en smart häst. Hon är kontaktsökande och lär sig saker grymt snabbt – men har samtidigt svårt att behålla fokus längre än 5 sekunder i taget. Jag har börjat ana att det här också är något hon använder sig av för att slippa lyssna på mig… Så första passet var mitt mål att få henne fokuserad på mig, och träna på att hålla fokus längre stunder. Vi jobbade med ett fåtal enkla uppgifter från marken, och jag berömde henne massor då hon gjorde rätt.

Nästa pass kunde fortsätta där vi slutade igår. Hon utförde alla uppgifter vi gjorde förra gången prickfritt, och jag kunde snabbt få henne fokuserad igen de gånger hon ”försvann mentalt”. Vi gick vidare till att börja träna longering med övergångar och varvbyten, vilket hon tog till sig väldigt snabbt.

kylja

Kylja är 16 år gammal och ska vara här på träning i 2 månader. Hon är en väldigt vänlig men också lågmäld själ. Det finns så mycket godhet i de ögonen… Hon kom tisdags, så i onsdags blev första passet. När jag höll på att göra iordning henne så kunde jag notera att hon har instabila bakknän, så vi började med några övningar för att koppla på muskulaturen som stabiliserar bakknäna. Jag lossade också på en del kompensatoriska spänningar som hästar oftast får pga. instabila bakknän. Jag kommer att fortsätta lägga vikt vid det ett tag, så att det finns bra förutsättningar för att ridträningen hjälper henne att stärka musklerna där.

Sedan longerade jag henne på banan och tittade på hur hon rörde sig i båda varven, samt tränade övergångar och varvbyten. Hon känns väldigt kontaktsökande och positiv. Vill göra rätt – men behöver också tydliga direktiv för vad vi ska göra, annars testar hon att inte lyssna. 😉

träna islandshäst

Det ska bli roligt att få lära känna dem båda, och roligt att de är så olika personligheter. Eller jo, jag kom på en till likhet mellan dem, och det är att de båda är väldigt positiva hästar. Det ger bra förutsättningar för att de ska ta till sig träningen snabbt 🙂

8

Mellos rehabträning: nya vägar till bättre resultat

rehabträning islandshäst

Nu var det ett tag sedan jag skrev något om Mello. Anledningen till det har varit att vi kämpat med att få ordning på hennes ben, och det har varit en väldigt jobbig period som jag helt enkelt inte har orkat skriva om. Nu är vi igång med rehabträning, och det är dags att dela med mig av allt som hänt.

The long story:

Mello har tidigare haft problem med frambenshälta, som behandlats med bra resultat. Under hösten 2016 skadade hon ligamenten kring höger bak under en ridtur, och fick en inflammation i hovleden. Efter en lång vinter med rehabträning kändes hon riktigt fin och på gång i slutet av sommaren. Tyvärr blev inte lyckan speciellt långvarig, för under hösten upptäcktes hälta återigen i höger bak. I september blev hon behandlad i båda bakknäna, men detta lyckades inte släcka hältan. I samband med detta blev hon också förändrad i sättet. Min glada, positiva häst kändes helt enkelt inte glad och positiv längre, och detta skar verkligen i hjärtat på mig.

Innan jul blev hon så behandlad i både höger has och SI-led. Vi åkte hem och satte igång med rehabträning (igen). Tyvärr kändes hon fortfarande väldigt negativ till att bli riden. Hon älgade på med stora steg och enorm rörlighet, och gick inte alls att ”rida ihop” på det sätt jag ridit henne tidigare. Det var som att alla hjälper som ”funkat” förut, helt plötsligt inte funkade längre.

Efter konsultation med bästa veterinär Linda, kom vi överens om att ge det några månader till och se om hon kunde bli bättre med rehabträning. Men jag kände som att jag nått vägs ände. Jag hade verkligen gjort allt jag kunnat, och det hade inte gett de resultat som behövdes. Hur skulle jag gå vidare? Det var dags att gå in i tänkar-boxen, och lära mig så mycket som möjligt om rörelsemönster och rehabträning.

Rehabträning islandshäst

 

nya vägar för rehabträning

Nu i efterhand förstår jag att behandlingen tagit bort smärtor och olika kompensationsmekanismer som hon burit på under lång tid. Därför blev det också tydligare att hon saknar verktyg för att röra sig på ett funktionellt sätt. Hon behöver hitta ett nytt sätt att använda sin kropp för att få tillgång till hela sin rörlighet, och träna upp bättre stabilitet och balans.

Dessa tre parametrar är otroligt viktiga för att kunna bygga upp en hållbar häst. Mello har alltid haft en stor rörlighet, och mitt fokus har varit att försöka få henne mer stabil och ”ihop”. Nu har jag lärt mig att detta inte kan tränas genom teknikträning, om hästens kropp svarar ”fel” på hjälperna. När Mello kändes tung i handen tänkte jag att ”det är pga att hon inte är tillräckligt stark, det kommer att bli bättre med träning”. Och ja – hon behöver bli starkare, men först – behöver hon lära sig exakt hur hon ska använda sin kropp för att INTE bli tung i handen. Vi måste sätta hästen i olika situationer som triggar koordination, proprioception och den muskulatur som behövs för att hästen ska bära upp sig (och ryttaren) med en bra hållning.

I onsdags var vi på Evidensia igen, och Mello gick igenom böjprovet med u.a. på alla fyra benen! ÄNTLIGEN känns det som att vi lyckats hitta och behandla utgångspunkten för Mellos problem. Nu har vi börjat våran spännande resa mot bättre hållning & rörelsemönster. Nya sätt att träna, som ger nya, spännande resultat!

”Either you win or you learn”. Jag hoppas att Mello får hålla nu, och att detta bara är början på någonting riktigt bra.

rehabträning islandshäst

6

Träna för att stärka överlinjen: Huggans träning okt – dec

Ibland känns det lite läskigt att dela med sig av filmer här på bloggen, eftersom jag sällan känner mig riktigt nöjd då jag ser mig själv på film. Jag ser mest allt som INTE är på plats, och då är det lätt att känna sig dålig. Men det är viktigt att tänka att allt det där som vi INTE klarar av just nu, är ju under utveckling. Att jämföra filmer är enligt mig det bästa sättet att kunna se träningsframstegen över tid, och kunna utvärdera den träning man lagt in. Vad har jag gjort bra, vad behöver jag göra bättre? Hur kan vi gå vidare härifrån?

Jag tänkte därför börja göra sammanfattningar av Huggans träning under 2-månadersperioder, för att kunna se tilbaka på var vi var i början av perioden, hur vi tränat, samt vilka resultat det gett. Och framför allt, hur vi ska utveckla träningen under nästa period!

Utgångspunkt

När vi påbörjade Huggans träning ”på allvar”, var hon väldigt oliksidig. Hon skrittade med korta steg och kändes liksom ”hackig” i tempot. Hon var kortare i muskulaturen i vänster sida, vilket gjorde att hon gick utåtställd i höger varv. Därför fick hon också svårt att länga ut överlinjen och arbeta i en bra grundform. I andra gångarter än skritt så sprang hon iväg i högt tempo för att hålla balansen, och klarade inte att jobba långsammare. Tyvärr har jag inga filmer från detta, pga jag tyckte det kändes helt bedrövligt dåligt! 😉

träning för att bygga stark överlinje

Rygghalvornas storlek visar tydligt på Huggans oliksidighet i början, och efter en periods träning.

Hur vi tränat

Jag har under dessa månader fokuserat på skritt- och travarbete, att mjuka upp henne i sidorna och träna henne i att länga ut steget. Jag beslutade mig för att lägga bort tölten helt, eftersom hon bara föll isär och sprang iväg, och inte klarade att arbeta på ett bra sätt i tölten. Jag har varvat denna träning med lugna uteritter, där jag mest känt på hennes lägstanivå och låtit henne skritta och jogga i trav (när traven blev såpass ridbar att hon kunde jogga på ett bra sätt).

I all denna träning har mitt största fokus inte legat på hennes framåtbjudning eller hur kvick/alert hon varit för hjälperna, utan på att lära henne använda kroppen rätt (t ex sänka innersidan på böjda spår, och inte sätta mig på ytter sittben). När hon började förstå hur hon skulle hitta balansen med kroppen, kom också mer framåtbjudning och hon blev kvickare för hjälperna.

skritt

trav

Resultat av träningen

  • Hon orkar jobba i en stabil grundform, vilket hon inte gjorde tidigare (då gick hon mer in och ut ur formen).
  • Hon orkar jobba med ryggen uppe och en ganska stadig kontakt på bettet.
  • Hon har blivit mjukare i sidorna och är inte lika tvekande längre, utan bjuder mer framåt.
  • Hon orkar hålla ihop sig i tölten, och fortsätta jobba över ryggen även i mer samling.

Inför nästa träningsperiod

Under nästa träningsperiod behöver vi träna mer på tekniken i gångarterna, men ska också börja lägga in pass som tränar kondition & uthållighet. För att kunna träna detta systematiskt, behöver jag bli bättre på att planera vår träning än jag varit tidigare, och åka iväg för att kunna träna på bra underlag.

Sammanfattningsvis känner jag mig nöjd med träningen denna period. Jag har tagit det lugnt för att motverka skador/överansträngning när hon fått lägga om sitt rörelsemönster, och hon har utvecklats jämnt framåt. Nu fortsätter vi mot nya mål!

Muskelsättning på ovansidan halsen är ett tydligt tecken på att hästen börjat stärka överlinjen.

Mer muskler på ovansidan halsen. Vi är på väg att bygga en stark överlinje!

 

———–
Gillade du det här inlägget? Tryck gärna på hjärtat, så vet jag vad du vill läsa mer om17

Träna traven med longering

Longering är en bra introduktion till att träna traven genom markarbete. Här har du möjlighet att se hur hästen rör sig i båda varven, och var du behöver göra en punktinsats för att förbättra hur hästen använder sin kropp.

lär in små signaler som förbättrar rörelsemönstret

Behöver du lära den att sänka halsen, vända in ytterbogen då du tar i linan, eller ta i mer med bakbenen då du driver på? Då har du ett guldläge att minska avståndet mellan dig och hästen, och fokusera på att träna en signal för just den biten. Sedan kan du successivt öka avståndet igen, och se om du får samma svar på signalen när du har hästen lite längre ifrån dig.

Häromdagen lät jag Huggan jogga igång lite i longering. Jag har inte jobbat så mycket med longering tidigare, eftersom hon inte rört sig tillräckligt bra under sig själv. Det har mest känts som att longering hade slitit mer än det byggt upp. Nu känns det däremot som att hon fått tillgång till sin kropp, och kan röra sig på ett annat sätt i longeringen. Hon är mjuk och förvånansvärt liksidig i varven, och länger ut överlinjen fint.

träna låg form och aktiva bakben i traven

Idag tränade vi på att hitta det svåra mellanläget mellan låg form och aktiva bakben. Hon vill gärna dyka väldigt djupt i formen (som ni kan se på bilden), och bara jogga på lite bekvämt med bakbenen. Eftersom vi har lärt in signalerna för att länga ut halsen och aktivera bakbenen, så kunde jag idag koppla ihop dessa två. Jag testade att driva på henne så hon tryckte ifrån mer med bakbenen, och samtidigt hjälpa henne förstå att jag vill att hon ska fortsätta länga ut halsen. Så småningom hittade hon rätt form, där hon kunde söka sig lagom mycket framåt-nedåt utan att tappa sin bakbensaktivitet.

Det var riktigt kul att se hennes trav, och jag tror longeringen kan bli ett bra komplement nu när vi ska träna på att få mjukare bakben och mer ”studs” i steget.

———–
Gillade du det här inlägget? Tryck gärna på hjärtat, så vet jag vad du vill läsa mer om6

Ett steg framåt för mig & Huggan

I helgen red jag kurs för Sara Ljung. Under de ridpassen kände jag verkligen vilket resultat mitt och Huggans arbete gett sedan förra kursen (som du kan läsa mer om här). Sara hjälpte oss nu att öka kraven och jag kände att Huggan var så redo för det. Trots de ökade kraven så släppte hon inte av i ryggen på den där svaga punkten strax bakom sadeln, och det kändes som ett bra kvitto på att hon blivit starkare.

Jag har tänkt att lägga upp gångartsfilmer från varje kurstillfälle, för att på så sätt kunna följa utvecklingen över tid. Bilder i all ära, men på film ser en både de starka och svaga punkterna så tydligt, och det är värdefullt i utvecklingssyfte tycker jag. När jag ser mig själv på film, ser jag också tydligare hur min sits och ridning påverkar hästens rörelser, och det gör mig grymt motiverad att träna vidare på mina svagheter!

Min sits

Jag har lätt för att tippa framåt i sadeln, och jobbar därför hela tiden på att komma till en mer lodrät sits och slappna av i lår och knän. En tydlig förändring sedan sist (tyvärr till det sämre), är att jag börjat svanka mer. Så nu behöver jag stretcha ut höftböjarna för att se om det kan räta ut svanken igen. Om jag tänker för mycket på att räta upp mig innan svanken fyllts ut kommer jag bara att svanka mer, så att ta hand om höftböjarna är nu prio!

Skritt

Huggan har blivit väldigt jämn på volterna nu. I höger varv har hon fortfarande svårare att sänka innerhöften, så där fick vi jobba med att jag skulle böja henne tydligare med sits och skänkel, så att hon längde ut yttersidan. Vi började träna på att samla henne lite mer i skritten, som en förberedelse för tölt. Hon vinklade om bäckenet på helt rätt sätt, och fortsatte arbeta med bra ryggverksamhet även i det här arbetet!


Trav

Traven har vi verkligen fått på plats nu, och hon känns mjuk och ridbar här. Jag fick rida henne med lite mer energi och vara noggrann med att sitta lodrät i sadeln, och då kunde Huggan komma upp mer i framdelen. Nu skall vi även börja jobba mer med uthålligheten och att få mjukare bakben (mer schvung) genom små tempoväxlingar. Samt fortsätta få traven ännu mer ridbar genom att rida olika vägar och så snabbt som möjligt hitta igen balansen och rakriktningen.


Tölt

Vi tränade många övergångar på rakt spår, med fokus på förberedelserna. Jag fick först samla henne med sätet, och sedan arbeta med att få henne att svara snabbare på skänkeln. Jag behöver träna på att rida mer energi i henne, för att sedan bara kunna släppa fram henne i tölt.

Vi tränade bara tölten på rakt spår, och fokuserade på att hitta en bra energi och jobba med hennes rakriktning. Då vi fick bogarna på plats och hon spårade, så släppte hon också igenom rörelserna bättre genom kroppen. Formen behöver vara lite öppen just nu, då hon behöver bli starkare innan hon klarar av en lägre form i tölten. Går hon för djupt i formen nu, så tappar hon bärigheten och blir framtung. När hon blivit stabil på rakt spår, kan vi börja bygga mer styrka genom böjda spår på samma sätt som vi gjort i skritt och trav. Då hon blivit starkare kommer jag också att kunna begära mer samling av henne i tölten.

Galopp

Tanken var att vi skulle börja titta på galoppfattningarna, men vi valde att istället fokusera på tölten. Jag fick med mig lite tips hem för hur jag ska tänka kring galoppen, och nu i början fokusera på att träna fattningarna.

I övrigt diskuterade vi kring utfodring och vilka proteinkomplement som kan hjälpa Huggan med muskelsättningen. Det är många parametrar som spelar in när man ska träna och bygga upp en häst. Summa summarum så är min motivation på topp igen efter denna helg! Nu tränar vi vidare, och ser fram emot en ny uppföljning i februari. Fortsättning följer!

Världens bästa ridlärare

Idag hann jag rida båda hästarna i dagsljus. Så skönt! Jag har anlagt en provisorisk ridbana nere på stubbåkern, då underlaget är väldigt dåligt på vår bana just nu.

Jag red Huggan på åkern, och kände mest igenom henne i skritt och trav. Mitt mål vid varje ridpass är att hitta till den där ridbarheten även i trav och tölt. Nyckeln är lösgjordhet. Vissa dagar når vi inte ända fram, och jag tror det har att göra med

  • Att hon behöver vara peppad, bjuda fram och vilja ta i lite extra.
  • Att jag kan få henne alert på hjälperna, genom en bra timing.
  • Att jag är stabil i min sits, och hjälper henne att jobba liksidigt.

Det är mycket som ska stämma, men även de dagarna det inte går riktigt som jag önskar, så är hon fortfarande så otroligt rolig att rida! Hon är verkligen mjuk i sidorna och så ridbar, jämfört med för bara några månader sedan.

Nu tränar jag mest på att få full koll på min egen sits, för att hon ska gå sådär riktigt bra i traven och tölten. Jag har märkt att hon är otroligt känslig för obalanser, och jag känner direkt på henne om jag råkar tippa fram lite i sitsen, eller inte sitter rakt över henne.

Den här damen är världens bästa ridlärare, och jag känner mig ödmjukt tacksam.

Uppdatering Huggan

Det har blivit dags för en liten uppdatering kring Huggan känner jag!
Igår var Ulrika här och behandlade henne med massage och djupvåg, och provade ut en ny sadel. Ulrika tyckte att hon musklat sig fint sedan hon såg henne sist, och att hon såg välriden ut! Så roligt att höra! Jag hoppas behandling och ny sadel, i kombination med förfiningar i min sits, ska hjälpa henne att bjuda till att arbeta mer över ryggen.

Under oktober – november öppnades det många dörrar för oss, och utvecklingen gick snabbt framåt. Hon blev mjukare i sidorna, och kändes mer lyhörd och lättriden. Gångarterna förbättrades tydligt, och jag kände att jag kunde rida henne mer framåt i alla gångarter, utan att hon svarade med spänning (som tidigare).

Nu känns det som att vi stått och trampat lite senaste två veckorna. Jag vill nu hitta lite mer framåtbjudning hos henne, och att hon plockar ihop bogarna och blir lättare i framdelen. Jag vet att detta har att göra med balansen. Hon är väldigt känslig för obalanser, och jag behöver verkligen jobba mer med min sits för att inte ”förstöra” för henne!

Till helgen är det äntligen dags för Sara-kurs igen, och jag ser fram emot nya tips och hjälp framåt!