Studie kring prestation hos islandshästar som tävlar i pass

pass islandshäst

SLU har påbörjat en studie kring prestation hos islandshästar som tävlar i pass. Jag och Huggan har blivit tillfrågade att vara med. Huggan är tidigare tävlad i femgång, stilpass och speedpass – både på Island och här i Sverige. Hon blev visad på avelsbedömning på Wången 2016, och fick då 9 för pass.

fysiska och mentala faktorer som påverkar prestation

Studien är en genetisk undersökning, där syftet är att hitta genetiska faktorer som kan påvisa varför vissa hästar blir ”elite racers” i pass. Tre olika gener som styr motorfunktion, hastighet, muskulatur, minne och förmågan att lära, kommer att undersökas. De ställer även frågor kring hästens temperament, vilja och samarbetsvillighet (idel guldstjärnor till Huggan där).

Jag tycker det är intressant att studien även undersöker mentala aspekter, som hästarnas inlärningsförmåga. Tänk om det visar sig att det går att genetiskt undersöka vilka hästar som är lättlärda? Och tänk om det skulle finnas en gen som avgör hästarnas temperament och samarbetsvilja?

Det är spännande med den genetiska forskningen som utförts på islandshästar senaste åren. Jag hoppas det kommer ännu mer forskning kring de faktorer som påverkar hästarnas ridbarhet och hur lätta de är att träna. Ser verkligen fram emot de kommande resultaten av denna studie 🙂

pass islandshäst

11

Ny vecka och nya tag

Äntligen är det måndag igen! Ni som följt mig sedan början av 2018 vet att jag gillar måndagar. Det är min lugna dag på veckan, där jag utvärderar veckan som varit och laddar om energi inför den nya veckan.

I förra veckan var jag verkligen inte på topp. Det var otroligt kallt hela veckan och jag kände mig konstant trött av att rida hästar och hålla lektioner i temperaturer mellan -20 och -30.

Huggans träning

Jag kände mig också otroligt besviken på min egen ridning. Jag hade ett veckomål med Huggan, att vi skulle nå i mål med att få henne mer alert för innerskänkeln i tölt, och åka iväg till ridhuset och träna galoppfattningar min 1 ggr.

Istället spenderade vi hela veckan med att rida igenom henne i skritt. Lösgöra sidorna, länga ut steget, lösgöra bogar och nacke. Bara få hela hästen mjuk från nacke till svans, så att rörelsen började gå genom hela kroppen.

Jag kände mig så sjukt frustrerad och deppad. Det är svårt att sänka kraven och acceptera läget, när man haft en riktig skjuts uppåt ett tag.

rida islandshäst

melllos träning

Jag och Mello hade också en liten nedtur. Hon har blivit väldigt stabil på böjda och raka spår nu, och känns mer ”vågrät” i kroppen. Det är som att hon verkligen börjat hitta kroppen nu. Jag kan be henne skritta på lite mer, utan att hon blir tung på bogarna. Jag red henne också lite i trav och även där kändes hon grym – använder kroppen rätt, bärig i steget och lättare i framdelen.

Men, nu har hon istället tappat framåtbjudningen, och det kändes som att jag satt på ett pansarkryssare. Hon blir lätt uttråkad med en övning och då tappar hon all framåtbjudning. Därför slutade vi veckan med lite lek på ridbanan. Hon är väldigt lekfull av sig, och därför tänkte jag använda mig lite av hennes lekfullhet och äventyrlust för att hitta lite mer framåtbjudning  🙂

kyljas träning

Kyljas träning gick däremot toppen förra veckan! Vi satte vårt veckomål redan på torsdagen. Då fixade hon att trava både på spåret, på volter och att byta om volter utan att tappa formen eller öka tempot.

Hennes ägare var ute och hälsade på i tisdags och var väldigt nöjd med de framsteg hon gjort. Det kändes verkligen kul!

veckan som kommer…

Kalle hann jag inte alls med i förra veckan pga allt extrajobb som blir när det är så kallt. Dock har hans mun behövt vila sedan tandläkarbesöket, så jag tänker att denna vecka ska vi komma igång med lite ridning.

Igår kom också Helmer tillbaka. Jag red in honom för något år sedan, och nu ska han vara här på träning framöver.

Så, med lärdomarna från förra veckan – så går jag in i denna vecka med lite mer tolerans mot mig själv. Lite lägre krav på allt som ska hinnas med. Lite mer tid till att stanna upp, andas och njuta av att det här, som jag kämpat för i så många år, faktiskt har blivit min vardag <3

Hoppas att ni alla får en fantastisk vecka!
9

Kolla tänderna på häst: såhär påverkas ridbarheten

Häromdagen var det dags att kolla tänderna på häst. Kalle och Kylja blev kollade i munnen. Själv fick jag tillfälle att diskutera hur olika bett inverkar i hästens mun, och hur tänder och bett kan påverka lösgjordheten i hästarnas nacke.

Tandhakar och vassa tänder gör ont i munnen, och gör att hästen går och spänner käkarna för att avlasta. Detta gör det svårt för hästen att ställa sig i nacken eller mjukna för bettet.

Nacken är ju ett otroligt känsligt område på hästarna, och ett viktigt ”rörelsecentrum”. Från nacken fortsätter muskelkedjor genom hela hästens kropp, som påverkar både överlinjen och underlinjen. Blir käken och nacken spänd, blir det också svårare för hästen att böja sig i sidorna och länga ut överlinjen. Ofta kan man märka en försämrad ridbarhet när hästen har ont i munnen.

Därför är det viktigt att kolla upp tänderna med jämna mellanrum. Ca 1 ggr/år brukar vara lagom om hästen har ”normala” tänder.

kolla tänderna på häst

kylja

Kylja har känts väldigt stum i munnen när jag rider. Hon har inte velat mjukna när jag tar i bettet, och känts stum i nacke och hals. Det var därför spännande att se om hästtandläkaren kunde hitta något i munnen som behövde åtgärdas. Hon slipade ner lite tandhakar längst bak i överkäken, vilket tydligen är en vanlig orsak till spänningar i nacken. Märkte jag nåt resultat i ridningen? Ja, ganska mycket. Hon fick lättare att ställa och ge efter i nacken, och blev också ”mjukare” i munnen!

kalle

Kalle fick också slipat ner tandhakar, som orsakats av ett litet överbett. Han hade även en rest av en vargtand i överkäken (höger sida) som togs bort. Så skönt att bli av med den!

Men, utöver det hade han också en konstig böld i kinden på vänster sida. Tandläkaren öppnade och tömde ut en del var, men det blev kvar en hård kant som förmodligen är ärrvävnad. Han verkar inte besvärad av den, som tur är. Nu får jag hålla koll framöver för att se om den förändrar sig på något sätt.

12

Min nya träningsbana

Jag har gjort en provisorisk ridbana på gårdsplanen. Det har kommit såna mängder snö och jag vill vänta med att skotta ridbanan för att inte förstöra underlaget (det är nollgradigt nu).

Hursomhelst så är vår nya ridbana ganska liten, typ 15 x 10 m. Det har verkligen varit nyttigt att rida där senaste dagarna, för det ställer större krav på min ridning! På ett litet område kommer hörnpasseringarna oftare, vilket innebär att hästens balans oftare blir störd. Därför behöver jag vara mer fokuserad och skärpt.. Så senaste dagarna upplever jag att min ridning blivit mer effektiv, och jag kommer snabbare ”i mål” med träningspasset.

Jag har märkt speciell skillnad på Mello och Kylja. De är båda väldigt rörliga och har lätt att bli instabila. Därför behöver de mycket stöd från mina hjälper i början av passet, för att de ska hitta kroppen och balansen. Huggan har bättre stabilitet och ridbarhet i gångarterna. Med henne har jag passat på att träna tölt. Där behöver jag verkligen skärpa mig för att få henne ridbar och att länga ut överlinjen.

Slutsats: ett mindre område ger en mer effektiv ridning.
Jag kommer nog att fortsätta lägga in ett pass i veckan på gårdsplan, även när min ridbana är användbar igen! 🙂

7

2018 – utmaningarnas år

Sofie Grenholm Islandshästar

Inför varje nytt år brukar jag välja ett ledord. Min tanke är att ledordet ska sporra och peppa mig genom året, både som ryttare, människa och islandshästföretagare. Det hjälper mig att fokusera framåt och ta mig igenom tyngre perioder, och det hjälper mig att surfa på vågen och njuta när det går bra.

Förra året var ledordet utveckling

Jag gick kurser i VBR (Vertikal Balanserad Ridning), vilket verkligen öppnade mina ögon för sitsens betydelse i ridningen. På Wången träffade jag Sara Ljung, vilket ledde till att jag började rida för henne. Jag började hitta nya vägar i träningen, och kände att det var ok att vara jag. En toppen utgångspunkt för att börja växa som ryttare!

Jag tog också beslutet att sälja flera av mina hästar, för att kunna lägga allt mitt fokus på träningen av några få. Tanken med detta var också att skapa möjligheter för mig själv som islandshästföretagare, att ta min verksamhet dit jag ville. I slutet av året fick jag nya idéer för hur jag vill utveckla min hästträning och ridundervisning. Med hjälp av coacher från andra branscher fick jag hjälp att formulera dessa idéer i något konkret, och börja ladda i startgropen.

årets ledord är utmaningar

Under 2018 vill jag utmana mig själv som ryttare, människa och islandshästföretagare, och göra saker som jag egentligen inte vågar. Att ta plats är en av de läskigaste grejerna jag vet. Rädsla för vad andra ska tycka, rädsla för att det ska bli fel – rädsla för att misslyckas. Så, att filma mig själv när jag pratar om hästträning var min första utmaning i år.

Jag tänker att enda sättet att växa sig större än sina rädslor är att utmana dem. Spränga gränserna lite.

Det tänkte jag göra under 2018.

7

Hästar jag minns #1

Alla dessa hästar jag mött. Dessa hästar som testat mig, lärt mig, format mig som ryttare och hästmänniska. Jag minns dem alla, men några har en speciell plats i hjärtat.

Jag började min resa som islandshästryttare 2007, när jag fick möjligheten att jobba hos Malin Bengtsson/Töltkraft. Malin engagerade sig i mig och min ridning, och mitt tänk kring ridning och träning började formas där. Jag är henne evigt tacksam!

Den häst jag red mest under min tid på IHC Norr/Töltkraft, var ett musblackt sto som hette Dúfa från Solbacken.

Dúfa hade både motor, temperament och en massa tölt – en kombination som gjorde att det inte alltid var så enkelt att hitta traven.. Detta väckte min nyfikenhet för gångartsträning, och med hjälp av Malin och en ridkurs för Toni, lärde jag mig allt mer om hur jag skulle rensa takten i Dúfas tölt och hjälpa henne att hitta traven. Jag började förstå att överlinje och grundform var viktiga saker.

Dúfa lärde mig såklart inte bara mer om gångartsridning, utan också om kommunikation och den mentala aspekten av ridning. Jag minns ett ridpass på banan, där jag hade bestämt mig för att vi verkligen skulle få till en skänkelvikning ut mot fyrkantsspåret. Efter ett tag tröttnade Dúfa på övningen, och jag blev tvungen att acceptera att vi inte skulle få till det perfekt den dagen. Eller nästa.. eller nästa.

Träningen är en resa, som ständigt måste anpassas efter hästens förutsättningar att göra det vi ber den om. Steg för steg blir vi bättre tillsammans, och det är viktigt att låta utvecklingen ta den tid som behövs. Det är också viktigt att vi kan balansera upp hästens energi med vår egen, för att skapa en bra miljö för inlärning. Jag har ofta funkat bäst med lite stressade, spända hästar, just för att min naturliga energi är lugn och jordad.

Jag hoppas att det inte bara var Dúfa som gav till mig, utan att jag också kunde ge något tillbaka till henne.

 

———–
Gillade du det här inlägget? Tryck gärna på hjärtat, så vet jag vad du vill läsa mer om4

En helg i ett ridhus!

Hugljúf 2012

Jag & Huggan rider kurs för Sara i helgen! I ett ridhus!!

Nu ska vi kämpa vidare med tölten. Bilden ovan är från Island, då Huggan var fem år. Vi töltar inte sådär i dagsläget… Men jag har en så grym målbild för vilken känsla vi ska hitta, och hoppas vi kommer något steg på vägen under denna kurs!

Återkommer med uppdateringar efter helgen  🙂

Äntligen blev det vinter

2017-11-21 10.59.07.jpg

Efter att ha ridit i omväxlande spöregn och ishalka senaste tiden, så var jag och Kalle på en helt fantastisk tur idag.

Det är så underbart att rida i snö! Att få färdas genom en sån total tystnad, där det enda ljud som hörs är knarr under hovarna och hästen som frustar. Alla mina tankar tystnar då, och jag får bara så mycket längt i kroppen.

Karl från Håkansgården

Längtar så tills Kalle och jag kan börja ge oss ut på längre turer. Få rida fram i olika gångarter, känns hur han blir mer och mer stabil under ridpasset och ridningen flyter på som aldrig förr. Han blir verkligen bara bättre ju längre man rider.

Vi lägger in timmarna just nu. Trappar successivt upp skrittarbetet. I spöregn och ishalka, och emellanåt pudersnö – dag för dag närmar vi oss målet. Tackar gudarna för dagar som denna <3

Mitt läsprojekt

Nu har det varit tyst på bloggen en liten stund, med anledning av att jag inte mått bra och varit i det närmaste sängliggande under en veckas tid. Men inget ont som inte har nåt gott med sig.. Jag har blivit inspirerad att läsa om en del av mina böcker om ridning/träning, och tänker att göra ett läsprojekt av det.

Min plan är att studera tre olika områden, och kommer att börja med temat ridlära. Böckerna jag valt ut är en blandning av gamla och nya klassiker. Någon som vill hänga på och läsa nån/några böcker, som en studiecirkel, så hör gärna av er 😊 Jag kommer att skriva om böckerna här på bloggen allt eftersom, så ni kan följa med och kanske få några lästips.

Hittade en häst under all päls!

Idag har Huggan fått en klippning. Hon har snabbt börjat bli så svettig och trött under ridpassen, pga att hon redan hunnit sätta en hel del päls. Det var några vintrar sedan jag klippte någon av mina hästar, men har alltid använt mig av denna typ av halvklippning då jag klippt. Eftersom mina hästar går på lösdrift passar det också bra att klippa innan de hunnit sätta all vinterpälsen, så att en del päls hinner växa ut igen innan det blir kallt.