Jag tar mod till mig & berättar det här nu

Det här inlägget har suttit långt inne för mig att skriva. Men jag har ändå velat prata om det, just för att det spelat så stor roll i mitt liv, och för min självkänsla. Kanske är det fler som känner som jag?

Jag har nog aldrig tidigare känt mig som en bra ryttare. Vad ordet ”bra” egentligen innebär finns det såklart flera tolkningar av, och en stor del av problemet har legat hos mig själv. Att jag har låtit andra bestämma vad som är tillräckligt bra. Olika instruktörer jag ridit för genom åren. Mina förebilder.

Jag har alltid varit en försiktig ryttare som har haft svårt att ”sätta press” på hästar. Dels för att det inte riktigt ligger i min natur, och dels för att det inte känns rätt i hjärtat. På kurser så har jag alltid fått kritik för just detta – att jag behöver bli mer bestämd i min ridning, ställa högre krav. Kanske hade jag haft en snabbare utveckling som ryttare om jag kunnat rida så. Kanske har det hämmat mig i min utveckling, att jag är en försiktig person. Men jag tror att det som hämmat mig mest är känslan av att det inte är ok att vara som jag är.

Detta har självklart färgat av sig på mig genom åren. Jag har känt mig liten, dålig och stressad – stressad att snabbt ”få till det”, stressad när det blir fel. Så till den grad att ridningen och umgänget med hästar slutade kännas roligt. Att vara i stallet gav mig ångest. Att tänka på att rida gav mig puls och hjärtklappning, för att jag visste redan på förhand att min prestation inte skulle bli tillräckligt bra. Vissa perioder klarade jag bara av att rida kanske 3-4 ggr på en månad! Och mellan de gångerna gick det veckor av ångest, som var rätt så nattsvart. Tänk vilka murar jag hade skapat åt mig själv, kring det som är det bästa jag vet i hela världen.

Det har tagit lång tid, det har varit en krokig och tuff och bitvis mörk resa. Men jag har kommit hit till att jag har bestämt mig nu – för att min ridning ska vara rolig för mig. För att jag bestämmer vilka resultat jag vill nå, och på vilket sätt jag vill nå dem. Jag har bestämt mig för vilken typ av ryttare jag vill att jag ska vara. Jag tar gärna åt mig av konstruktiv kritik kring hur min ridning ska utvecklas – men jag har samtidigt en tydlig bild av vem jag i grunden är som ryttare, och på vilket sätt jag vill rida.

Och det är helt ok att vara som en är – det finns till och med fördelar! Ta dig tid att lyssna och känna efter. Ge plats för en tvåvägskommunikation. Du kommer att växa inifrån och ut, tillsammans med din häst och er relation.

Och det är trots allt den relationen, som allting handlar om.

Framtid och jag

2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *