Världens bästa ridlärare

Idag hann jag rida båda hästarna i dagsljus. Så skönt! Jag har anlagt en provisorisk ridbana nere på stubbåkern, då underlaget är väldigt dåligt på vår bana just nu.

Jag red Huggan på åkern, och kände mest igenom henne i skritt och trav. Mitt mål vid varje ridpass är att hitta till den där ridbarheten även i trav och tölt. Nyckeln är lösgjordhet. Vissa dagar når vi inte ända fram, och jag tror det har att göra med

  • Att hon behöver vara peppad, bjuda fram och vilja ta i lite extra.
  • Att jag kan få henne alert på hjälperna, genom en bra timing.
  • Att jag är stabil i min sits, och hjälper henne att jobba liksidigt.

Det är mycket som ska stämma, men även de dagarna det inte går riktigt som jag önskar, så är hon fortfarande så otroligt rolig att rida! Hon är verkligen mjuk i sidorna och så ridbar, jämfört med för bara några månader sedan.

Nu tränar jag mest på att få full koll på min egen sits, för att hon ska gå sådär riktigt bra i traven och tölten. Jag har märkt att hon är otroligt känslig för obalanser, och jag känner direkt på henne om jag råkar tippa fram lite i sitsen, eller inte sitter rakt över henne.

Den här damen är världens bästa ridlärare, och jag känner mig ödmjukt tacksam.

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *