Mitt läsprojekt

Nu har det varit tyst på bloggen en liten stund, med anledning av att jag inte mått bra och varit i det närmaste sängliggande under en veckas tid. Men inget ont som inte har nåt gott med sig.. Jag har blivit inspirerad att läsa om en del av mina böcker om ridning/träning, och tänker att göra ett läsprojekt av det.

Min plan är att studera tre olika områden, och kommer att börja med temat ridlära. Böckerna jag valt ut är en blandning av gamla och nya klassiker. Någon som vill hänga på och läsa nån/några böcker, som en studiecirkel, så hör gärna av er 😊 Jag kommer att skriva om böckerna här på bloggen allt eftersom, så ni kan följa med och kanske få några lästips.

Min nya träningskompis Equilab

 

Jag har under hösten börjat experimentera med Equilab – en app som loggar dina träningstillfällen. Som en Runkeeper för hästar! Hur långt du ridit, hur fördelningen mellan gångarterna ser ut, fördelningen mellan böjning/svängar åt vänster resp höger, hästens energiförbrukning, steglängd och en massa andra data. Ett väldigt bra verktyg för att hålla koll på variation och intensitet i din träning, och få hjälp att se var det finns förbättringsområden. Med Equilab får man det svart på vitt – tränar jag i vårt svåra varv minst lika mycket, eller sitter jag mest och glider runt i det lättare varvet? 😉

Jag hade initialt lite problem med att få appen att registrera rätt gångart – den tyckte att jag ridit 35 min i skritt och 0.5 min i trav, då jag i själva verket ridit många travintervaller samt några galopper. Det är viktigt att ha telefon nära inpå kroppen, gärna i en tight ficka, så att den inte ”hoppar omkring” så mycket. Tydligen spelar också typen av telefon in – en äldre modell har inte en tillräckligt känsliga sensorer för att alltid registrera de olika gångarterna riktigt.

Nu har jag blivit betatestare för Equilab, vilket innebär att jag som användare testar och utvärderar en utvecklad version av appen, som ännu inte släppts på marknaden. Denna nya version registrerar lättare de olika gångarterna, och ska i dagarna även kunna registrera gångarten tölt. Det ska bli roligt att få vara med ta del av nya och uppgraderade funktioner, och ge feedback på hur appen kan utvecklas vidare för att bli ett optimalt träningsredskap!

Tack Elin för att du tipsade mig om Equilab genom din blogg 🙂

Tips för att öka motivationen

Hösten är för mig en årstid som ger energi – luften blir klarare och temperaturen kryper nedåt. Samtidigt går naturen ned i varv och förbereder sig för vila, och jag känner att min kropp gör likadant. Jag håller ett lägre tempo under dagen, och blir trött tidigare på kvällarna. Det är en period där det är lätt att tappa både motivation och ork. Därför har jag sammanställt mina bästa tips för att hitta inspiration till sin ridning igen! Dela gärna med er av egna tips i en kommentar. 😊

1. Vidareutbilda dig. Att gå en kurs är ett säkert sätt att fylla på inspirationsförråden med flera nya tips och övningar att träna vidare på. Har du inte möjlighet att gå kurs just nu, går det lika bra att nörda in sig i ett ämne på egen hand. Fördjupa dig och experimentera med t ex tömkörning, din sits, travarbete eller något annat som intresserar dig.

2. Titta på när andra rider. Ett säkert sätt att hitta ridsuget, är att titta på när andra rider, på kurser eller tävlingar. Själv blir jag extra ridsugen av att se hästar som har kommit längre än mina egna, det gör mig sporrad och får mig att tänka ”det är ju dit jag vill!”

3. Skaffa en mentor och gör upp en plan. Det finns nog inget som inspirerar mig mer än riktigt målmedvetna och passionerade människor. Fråga ut någon duktig instruktör/tränare om hur de lägger upp sin träning, och få hjälp och inspiration att göra upp en plan för din träningshöst.

4. Sätt dig upp på en annan häst än din egen. Det är lätt att fastna i en rutinmässig ridning med en häst man känner väl. Att sätta sig upp på en häst man inte är så van att rida, kan vara en ögonöppnare för hur man vill/inte vill att hästen ska kännas, och kan ge en ledtrådar om hur man ska lösa svårigheter tillsammans med sin egen häst.

5. Planera in tid för återhämtning. Det är lätt att glömma, men viktigt att komma ihåg.. Hur roligt man än tycker det är att träna sin häst, behöver kroppen ibland tid för återhämtning. Att lägga in tid för kroppslig och mental vila, ger ofta förnyad energi till de saker man älskar att göra.

6. Variera träningen. Istället för att fastna i gamla rutiner, så låt variation krydda träningen lite. T ex kan du under en period lägga in ett pass i veckan med bommar, klättringspass eller testa en helt ny övning (i Hippsons arkiv finns massa roliga övningar)

7. Make it simple. Hösten är rätt tid för att gå tillbaka och stämma av grunderna. Att plocka ner träningen en nivå, och emellanåt träna saker som både du och hästen tycker är lätta, bygger glädje och självförtroende i ridningen.

8. Rid alla de där dagarna då du egentligen inte har lust. Detta tipset fick jag av en tränare jag jobbade åt, för många år sedan, och det är mitt sista och bästa tips. Att skjuta upp saker som är viktiga för dig, bidrar på sikt till att försvaga en själv. Så gå ut och rid – man ångrar sällan ett extra ridpass.

Hittade en häst under all päls!

Idag har Huggan fått en klippning. Hon har snabbt börjat bli så svettig och trött under ridpassen, pga att hon redan hunnit sätta en hel del päls. Det var några vintrar sedan jag klippte någon av mina hästar, men har alltid använt mig av denna typ av halvklippning då jag klippt. Eftersom mina hästar går på lösdrift passar det också bra att klippa innan de hunnit sätta all vinterpälsen, så att en del päls hinner växa ut igen innan det blir kallt.

Att sänka kraven och upptäcka den ÄRLIGA lägsta-nivån..

Nu är vi igång med vardagsträningen igen efter helgens kurs. I måndags red jag Huggan ett pass på banan, för att känna hur sista passet landat och för att få repetera medan allt ännu fanns färskt i minnet hos mig. Så fick hon vila i tisdags, och igår tog vi en lugn joggtur i skogen. Vi red vår off-roadbana med olika underlag, lite klättring, och så några längre travsträckor på gamla landsvägen, där hon fick jogga lång och låg.

I min planering för hästarna försöker jag komma ihåg att lägga in pass med låga krav emellanåt. Jag tror att det ibland är viktigt att BARA träna på saker som hästen tycker är lätta, så den får känna sig riktigt nöjd med sig själv. Jag brukar se sådana pass som att investera i hästens inställning. Att skapa en positiv inställning till ridningen, och motivera hästens samarbetsvilja är en nog så viktig aspekt av att träningen ska vara uppbyggande.

En annan positiv bieffekt av de här passen, är att när man sänker kraven och låter hästen röra sig lite ”som den vill”, så märker man också den ärliga lägsta-nivån. Dvs hur hästen rör sig under sig själv, utan att vi ryttare hela tiden inverkar och ”rider fram” hästens prestation. Igår hade jag en sån go känsla på Huggan hela passet. Hon tar verkligen ut bakbenssteget bättre, länger ut halsen och skrittar fram till handen ”av sig själv” nu, utan att jag behöver hjälpa henne dit hela tiden. Och det har varit ett stort mål för oss.

20170816_104512

Jag behöver hjälp att kämpa vidare ibland

Det är svårt att hänga med på en utveckling över tid, när man själv är en del av den. Ofta känner jag att det ”går så långsamt” eller ”inte händer något”. När man är där och man känner att ens insats kanske inte gör så stor skillnad, är det lätt att tappa sugen lite och kanske börja fuska med träningen.

För att hålla mig själv motiverad så försöker jag att fotografera hästarna med jämna mellanrum. På en månad kan det verkligen börja hända saker med muskelsättningen, om man lägger upp träningen rätt. På samma sätt kan man märka om träningen går åt fel håll, ifall hästen faller ur muskelmässigt på vissa ställen. Dessa foton blir då ett bra kvitto på träningen, och om man bör fortsätta på samma spår eller prova något annat. (Mitt tips är att inte ge upp för snabbt och ”testa nya grejer” utan alltid ge ett träningssätt lite tid, och utvärdera vilket resultat det ger på hästens muskelsättning.)

Andra bra taktiker är att jämföra med minnet av hur hästen rörde sig i gångarterna för 2-3 månader sedan. Om man rider kurs med jämna mellanrum, kan det vara en bra idé att bli filmad vid varje kurstillfälle. På så sätt kan man tydligt jämföra träningsframstegen. Igår  påbörjade jag och Huggan grundträningen i tölt, efter att ha lagt otroligt mycket tid senaste månaderna i skritt och trav. Jag blev så överraskad och glad över hur stark hon kändes. Hon kunde utan problem tölta 2-3 varv på stora volten, och orkade fortsätta hålla gångarten då jag började hjälpa henne att röra sig bättre genom  kroppen, med hjälp av sits och att lösgöra henne mer i sidorna. Det hade hon aldrig orkat i somras. Men jag märker att hennes obalanser blir mycket tydligare i tölt. Jag måste hjälpa henne mycket mer med sitsen i höger varv för att hon inte ska förböja sig och sticka iväg helt med ytterbogen. Jag längtar tills vi byggt upp samma styrka i tölt som den hon har i traven nu. Jag har is i magen, och vet att den kommer…

Jag tog denna bilden på hennes hals igår. Halsen som i våras såg insjunken ut i överlinjen, har nu tydligt börjat fyllas ut med muskler. Det ger mig tro på att vi är på rätt väg, och motivation att fortsätta rida oss igenom de mest tråkiga och grå perioder.

En plan för höstens träning!

I helgen har jag och Huggan äntligen ridit kurs för Sara igen! Det var ungefär fyra månader sedan sist, vilket känns som alltför länge mellan gångerna. Jag behöver mer kontinuerlig instruktion för att min sits och ridning ska hålla sig på den nivån jag vill. Men trots detta hade träningen gett resultat sen sist, och Sara tyckte hon kändes mycket mjukare, starkare och mer ridbar än i våras. Det var så roligt att kunna fortsätta på ett helt annat ställe än vi slutade på förra kursen, och ta träningen vidare!

Under helgen fick vi fortsätta med att träna större precision i grundarbetet. Sara hjälpte mig med små förändringar i min sits som gjorde att hon fick bogar på plats, tog min innerskänkel bättre och började ta ut frambensstegen mer! Huggan var också redo att börja träna samma grundarbete i tölt, och jag kände tydligt i tölten att hon byggt upp mer styrka under hösten. Sara tyckte att vi kan börja smyga in alla gångarter i ridningen nu, och träna med lite högre intensitet 1-2 pass i veckan. Rida längre sträckor i trav, byta om volter och börja träna på successiva tempoväxlingar för att träna upp hennes styrka och temporegister i traven. Själv har jag fått tips på hur jag skall lära mig känna när jag rider lätt på rätt sittben, och det ska jag träna vidare på nu i höst!

En anledning till att jag verkligen uppskattar Sara som instruktör, är att hon har ett tydligt system för att bygga upp hästens fysiska styrka och balans, men även bygga upp hästens tillit till ryttaren. Jag upplever att kommunikationen är viktigare än hur snabbt man når ett slutresultat, när man rider för Sara. Hästen ska vara trygg och lita på ryttarens hjälper innan ribban höjs. Träningen går aldrig på bekostnad av hästen. Ett sätt och tänk som verkligen passar mig och min ridning.

Nu känner jag mig full av energi och motivation, efter att fått rida för och diskutera olika saker med Sara. Jag ser verkligen fram emot höstens fortsatta träning med Huggan!

IMG_3670

Hur kan jag rida snällt och effektivt – samtidigt?

En sak jag ofta upplever som instruktör är betydelsen av att vända på orden. Genom att hitta ett nytt sätt att förklara en övning eller en känsla, kan plötsligt polletten trilla ner ordentligt hos en elev.

Igår läste jag artikeln ”Hur ska hästen reagera?” (av Johan Häggberg i Islandshästen 4/2017). I texten särskiljer Johan på inlärning, förfining och korrigering av hjälper, samt eftergiftens betydelse. Hur ska vi använda eftergifter beroende på om hästen vi sitter på behöver träna på inlärning, förfining eller korrigering? Just hur han satte ord på de olika sätten att använda eftergifter, blev en ögonöppnare för mig! Självklart behöver eftergifter anpassas efter situationen – när vill jag berätta för hästen att jag känner mig nöjd, och när vill jag peppa den att prestera en lite bättre respons? Och hur ska jag använda mina eftergifter för att tala om detta?

Under nästa ridpass blev det uppenbart för mig varför jag dittills inte lyckats få Huggan så alert för hjälperna som jag velat. Hon har varit (och är) en riktig utmaning för mig. Ger jag för stora eftergifter innan jag nått i mål, så tappar jag kommunikationen på vägen och får börja om från noll igen. Såklart har jag hört detta förut, från flera instruktörer.. Men genom Johans sätt att vända på orden, förstod jag hur jag skulle hitta min teknik för att kunna rida henne med mer precision, och få henne precis sådär lätt och alert som jag kämpat med under hösten. Jag blev mer tydlig med min hjälpgivning, utan att för den sakens skull behöva förstärka hjälperna. Att jag blev tydligare gjorde i sin tur Huggan tillfreds och uppmärksam.

Jag har alltid varit en försiktig ryttare som vill rida ”snällt”, helst genom att ta så lite i hästens mun som möjligt. Jag har därför varit dålig på att rida med kontakt, och det har gjort att jag istället blivit otydlig i min kommunikation. Vad är egentligen snäll ridning? För mig är det att kunna rida med lätta och mjuka hjälper. Genom åren har jag fått höra att om hästen inte svarar på den lätta, mjuka hjälpen så måste den förstärkas för att lära hästen att reagera på den första, diskreta hjälpen. Men jag har börjat luta åt att det är viktigare med precisionen i de samverkande hjälperna – det är den som förklarar tydligast för hästen vad jag vill. Så snäll ridning, har jag kommit fram till, är inte att ha så lite kontakt som möjligt med hästens mun. När man rider med en mjuk och följsam kontakt, så har man möjlighet att skärpa sin precision i ridningen. Kunna reagera snabbt och bemöta hästens svar på hjälperna i exakt rätt ögonblick. Kunna anpassa eftergifterna till att antingen belöna stort, eller fortsätta peppa hästen. Och med den precisionen, behöver man sällan förstärka hjälperna mycket.