Óskans utveckling 2013-2015

Hittade en gammal text jag skrev 2015, om min och Óskans utbildningsresa tillsammans. En häst som lärt mig massor om hur tydlig jag måste vara, hur mjuk och bestämd, och exakt hur hårfin gränsen är. Då hon gick bort i mars 2017 hade vi börjat arbeta mer med samling, och att bibehålla lösgjordheten trots mer kraft och tryck i steget. Det kändes som att vi hade nya dörrar att öppna framför oss, men vi hann aldrig dit. Nu får jag istället ta med mig all kunskap hon gett mig till andra hästar. Tack för allt Óskan <3

 

Óskan kom till mig under sommaren 2013 och vi började hennes träning i augusti. Hon hade från början två gångarter, grisepass och korsgalopp, och var allmänt spänd både fysiskt och mentalt. Blockerad och avstängd. Och reaktiv – från 0 till 100 på sekunden. Har tränat en hel del spända hästar tidigare men hon blev definitivt min största utmaning.

Ósk

Sept 2013

Vi började med att träna att hon skulle vänta på signalerna. Vill gärna att ”mina” hästar ska kunna skritta på fri tygel och vänta på signal att gå fram, och inte tro att fri tygel ÄR signalen för att gå fram. Ibland gick träningen bra, ibland mindre bra, men i september kunde hon iaf skritta avslappnat. Började då träna på framåtdrivande – vändande – sidförande skänkelhjälper, att hon skulle förstå signalsystemet istället för att tro att det bara fanns en enda signal dvs lös tygel 😉

Osk3

Okt 2013

Hon började bli mer och mer ”ridbar” på sin nivå, gick att styra och driva henne framåt med skänklarna utan att hon flög i luften och hon började även hitta en någorlunda avslappnad trav. Eftersom jag då var gravid fick hon en lång vila under 6 månader (ca dec-maj).

Maj 2014 satte vi igång med träningen igen och hon kändes riktigt riktigt fin! Allt vi tragglat med under hösten satt och vi hade nu ett signalsystem vi kunde använda oss av i träningen!

Maj 2014 – hon började även fixa detta med att länga ut överlinjen på rätt sätt i skritten 🙂

Vi började nu träna på tölten, som ibland såg ut som på bild 1 (hej inner bak) och ibland som på bild 2 (hejdå ytter bak). I juni red vi kurs för Camilla första gången. Vi hade fått lite längre bakbenssteg men formen ungefär densamma dvs pendlande. Tränade på under sommaren och i augusti då vi red för Camilla igen såg det med jämna mellanrum ut såhär 😉

Camillakurs4

Längre bakbenssteg, dvs hon hade börjat förstå att drivning kunde betyda annat än springa fortare. Formen fortfarande för hög.

Mars 2015, yey! Blev under hösten/vintern mer och mer ridbar och här började hon förstå att länga sig fram till handen utan att 1)springa iväg för skänkeln eller 2)gå emot handen.

Och här är vi nu. Grunden på plats, och nu skall allt fortsätta finslipas samt bygga styrka. Vi jobbar även på att bli mjukare och mjukare i sidorna. Lösgjordhet, styrka, svaret på hjälperna – allt går i varandra och bygger på varandra. En rolig och spännande tid har vi framför oss, och framför allt är jag väldigt glad och stolt över den väg vi redan gått tillsammans. Den vänskap som byggts upp och fortsätter byggas, allt hon lärt och fortsätter lära mig, all tillit och förlåtelse och förtroende hon visar. All glädje hon ger mig. Och all kärlek jag känner för den här hästen!!!

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *