Sadeltillpassning: clinic med Ulrika Haglund

Nu har jag äntligen tid att sätta mig ner och skriva om när Ulrika var här och hade clinic kring sadeltillpassning. Det var en otroligt givande dag, där jag fick med mig fler aha-upplevelser kring vad utrustning och ffa sadel kan göra för att hjälpa eller stjälpa ens ridning!

ett helhetstänk kring islandshästen, sadeln och ryttarens sits

Jag tycker mycket om Ulrikas helhetstänk kring sadeltillpassning. Hon började med en genomgång av islandshästen. Här kan hon hitta eventuella spänningar eller gamla skador som kan påverka hur hästen rör sig. Därefter gjorde hon en sitsanalys av ryttaren på sadelbock. Här kan man identifiera oliksidigheter och de svaga punkter som just den ryttare behöver jobba med. Under själva sadeltillpassningen tog hon hänsyn till både ryttaren och hästen, och guidade ekipaget till att hitta en bättre balans och liksidighet.

sadlarna från ergox2

Den största upplevelsen för mig under dagen var att få rida i en Ergox2-sadel. De saker jag kämpar med i min sits (har lätt för att knipa med knäna och tippa framåt med överlivet), visade sig falla på plats av sig själva när jag fick sitta i en sadel som placerade mitt bäcken i en neutral position. Jag kände helt plötsligt hur mycket jag suttit och kompenserat för i min vanliga sadel, som inte passar mig optimalt. Jag kunde helt plötsligt använde mycket mindre sitshjälper, eftersom min inverkan blev mycket mer direkt och effektiv. Huggan fick lättare att länga ut bakbenssteget och komma med rygg, utan att jag behövde aktivt rida henne dit. Skall bli spännande att se vad Ergox2-sadeln kan göra för vår träning framöver 🙂

Ulrika kommer hit igen för sadeltillpassningar onsdag 10/5. Ett sadeltillpassningspaket innefattar en genomgång av din islandshäst, sitsanalys av ryttare på sadelbock, samt sadeltillpassning. Bokningar sker via fb eller mail till sofie@islandshestar.se

Óskans utveckling 2013-2015

Hittade en gammal text jag skrev 2015, om min och Óskans utbildningsresa tillsammans. En häst som lärt mig massor om hur tydlig jag måste vara, hur mjuk och bestämd, och exakt hur hårfin gränsen är. Då hon gick bort i mars 2017 hade vi börjat arbeta mer med samling, och att bibehålla lösgjordheten trots mer kraft och tryck i steget. Det kändes som att vi hade nya dörrar att öppna framför oss, men vi hann aldrig dit. Nu får jag istället ta med mig all kunskap hon gett mig till andra hästar. Tack för allt Óskan <3

 

Óskan kom till mig under sommaren 2013 och vi började hennes träning i augusti. Hon hade från början två gångarter, grisepass och korsgalopp, och var allmänt spänd både fysiskt och mentalt. Blockerad och avstängd. Och reaktiv – från 0 till 100 på sekunden. Har tränat en hel del spända hästar tidigare men hon blev definitivt min största utmaning.

Ósk

Sept 2013

Vi började med att träna att hon skulle vänta på signalerna. Vill gärna att ”mina” hästar ska kunna skritta på fri tygel och vänta på signal att gå fram, och inte tro att fri tygel ÄR signalen för att gå fram. Ibland gick träningen bra, ibland mindre bra, men i september kunde hon iaf skritta avslappnat. Började då träna på framåtdrivande – vändande – sidförande skänkelhjälper, att hon skulle förstå signalsystemet istället för att tro att det bara fanns en enda signal dvs lös tygel 😉

Osk3

Okt 2013

Hon började bli mer och mer ”ridbar” på sin nivå, gick att styra och driva henne framåt med skänklarna utan att hon flög i luften och hon började även hitta en någorlunda avslappnad trav. Eftersom jag då var gravid fick hon en lång vila under 6 månader (ca dec-maj).

Maj 2014 satte vi igång med träningen igen och hon kändes riktigt riktigt fin! Allt vi tragglat med under hösten satt och vi hade nu ett signalsystem vi kunde använda oss av i träningen!

Maj 2014 – hon började även fixa detta med att länga ut överlinjen på rätt sätt i skritten 🙂

Vi började nu träna på tölten, som ibland såg ut som på bild 1 (hej inner bak) och ibland som på bild 2 (hejdå ytter bak). I juni red vi kurs för Camilla första gången. Vi hade fått lite längre bakbenssteg men formen ungefär densamma dvs pendlande. Tränade på under sommaren och i augusti då vi red för Camilla igen såg det med jämna mellanrum ut såhär 😉

Camillakurs4

Längre bakbenssteg, dvs hon hade börjat förstå att drivning kunde betyda annat än springa fortare. Formen fortfarande för hög.

Mars 2015, yey! Blev under hösten/vintern mer och mer ridbar och här började hon förstå att länga sig fram till handen utan att 1)springa iväg för skänkeln eller 2)gå emot handen.

Och här är vi nu. Grunden på plats, och nu skall allt fortsätta finslipas samt bygga styrka. Vi jobbar även på att bli mjukare och mjukare i sidorna. Lösgjordhet, styrka, svaret på hjälperna – allt går i varandra och bygger på varandra. En rolig och spännande tid har vi framför oss, och framför allt är jag väldigt glad och stolt över den väg vi redan gått tillsammans. Den vänskap som byggts upp och fortsätter byggas, allt hon lärt och fortsätter lära mig, all tillit och förlåtelse och förtroende hon visar. All glädje hon ger mig. Och all kärlek jag känner för den här hästen!!!

Ridkurs för islandshästar

I helgen var jag och höll ridkurs för islandshästar med ryttare utanför Råneå. Det som gör mitt jobb som instruktör så roligt är definitivt alla nya möten, med både människor och islandshästar. Alla är olika, och man måste ofta hitta olika vägar mot samma mål. Tillsammans så hittar vi de verktyg som funkar bäst för just det ekipaget. Jag blir hela tiden fascinerad över vilken effekt små justeringar i sitsen kan göra. Unghästar får hjälp att hitta sin stabilitet, och äldre hästar får hjälp att bli mjukare och smidigare i sidorna.

För mig är det viktigt att eleverna får verktyg för att kunna jobba vidare självständigt efter kursen. Vissa elever behöver fokusera på att hitta känslan, medans andra har den mer naturligt och man kan då utgå ifrån den för att lägga upp träningen för hästen. Ta först reda på vilken känsla det är du söker, för att sen kunna hitta den igen och igen i ridningen!

islandshäst

20170315

Osk2

Att rida på känslan eller tanken.

Jag är en människa som gillar logik och problemlösning. Jag vill veta varför jag skall göra på ett visst sätt i ridningen, vad det ger för effekt, hur hästen använder sin kropp då.

Samtidigt rider jag otroligt mycket på känslan. Jag har liksom en känsla i kroppen, en vision av hur jag vill att hästen ska kännas, som jag hela tiden söker efter. Hur skall kontakten kännas, ryggen under sadeln, bakbensaktiviteten, takten i gångarterna och trycket i steget.

Jag har ibland svårt att kombinera dessa två ”motsatser” – rider jag för mycket ”logiskt” så blir känslan lidande. Hästarna känns tråkiga och lite sega. Då måste jag rida på lite igen, släppa logiken och följa känslan. När jag litar helt till mina känslor, känner jag tydligare skillnaderna och nyanserna i ridningen. Jag tror att det är bra att ha en förståelse för hästens biomekanik och hur jag med min ridning påverkar den, men inte släppa känslan i ridningen till förmån för logiken. Hur man skall kombinera dessa två behöver man undersöka och experimentera med, för att hitta den väg som passar en själv.

20170314

Nu har det varit tyst från mig ett tag. När vi blev tvungna att ta bort Óskan kändes det som att jag tappade både styrfarten och riktningen lite grann. Det har inte riktigt känts roligt att rida (!!!), så jag har istället ägnat mig åt min bokföring, planerat kurser, förberett teoriundervisning samt förverkligat min idé om ett nyhetsbrev.

Jag har flera nya idéer både för träningen av mig själv och hästarna, och vad som ska hända i företaget under 2017. Så nu börjar lusten återvända, och jag börjar se framåt igen, se fram emot allt roligt och utvecklande som kommer att komma.

Tänker på ett citat som alltid får mig att skratta; ”When life gives you lemons, you paint that shit gold”. Ligger nåt i det ändå.

 

Kram på er alla <3

20170306

Otroligt tråkig dag igår, då vi var tvungna att ta bort Óskan. Hon har ju haft återkommande koliker med ca 3 veckors mellanrum, men blivit bra efter att vet tömt magsäcken via sond. Igår fick vi ringa ut vet igen, som kunde konstatera att magsäcken inte verkade kunna tömma sig ut i tunntarmen. Hon blev först bättre av magsäckstömning, men bara någon timme senare blev hon sämre igen. Vet konstaterade nu att backventilen verkade slutat funka, dvs att träcken börjat läcka igenom från tarmen till magsäcken. Hon var riktigt dålig, och det fanns inget mer vi kunde göra.

Jag tog av dig skorna och vi gick ner på lägdan bredvid hagen. Vi hade tömt din mage en sista gång, så du hade inte ont. Solen sken fortfarande lite grann, och jag fick hålla dig och stryka dig när du seglade iväg, till den plats där hästar aldrig mer behöver ha ont. Min vän! Tack för allt, tusenfalt! För alltid i mitt hjärta.