Att våga gå den krokiga vägen till målet, eller: Hur man bygger sitt ryttarsjälvförtroende

Har haft en tanke på senare tid som hjälpt mig mycket i den dagliga träningen av hästarna, och som jag gärna vill dela med mig av. Kanske kan den hjälpa någon annan också?

Jag har genom hela mitt liv varit en högpresterande person – på gott och ont, för det här karaktärsdraget har nog lagt krokben minst lika många gånger som det hjälpt mig framåt… Har därför också en inbyggd motvilja att prova nya saker, och träna på sånt som är svårt/läskigt. Jag har alltid velat vara klar innan jag hunnit börja! Helst igår!

Tanken som numera ploppar upp i huvudet när jag ställs inför utmaningar i ridningen, är att det går inte att börja i mål. När jag rider ut med en grön häst går det inte att med en gång förvänta sig att hästen ska vara fokuserad på samma sätt som på banan, och svara likadant på hjälperna. Jag kan heller inte förvänta av mig själv att jag ska prestera optimalt när jag går utanför min comfort zone. Men ju fler gånger jag gör samma sak, ju mer jag vänjer mig, ju enklare kommer det att bli. Det man övar blir man bra på! Jag har exempelvis haft mentalt jobbigt att rida en viss ridväg hemma (pga. skrämmande händelse till häst när jag var gravid). Därför red jag uteslutande där under en vecka, på hästar jag kände mig trygg med. Och ja, på fredagen var det längre ingen sak.

Vi kan inte börja i mål, men genom att börja se svårigheter som förbättringsområden kommer vi snabbare till målet. Lägg in en punktinsats på något som är en utmaning för dig, ge dig själv snälla förutsättningar, och jag lovar att det kommer att gå snabbare än du tror att ”komma i mål”. Varje liten punktinsats du gör, varje mål du når, kommer att ge en känsla av stolthet över dig själv. Och ju fler tillfällen du ger dig själv att känna dig stolt – ju mer övertygad kommer du att bli att du faktiskt kan klara allt du vill.

IMG_2160.JPG

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *