Yoga och ridning

 

Har blivit allt mer intresserad av yoga och vad det skulle kunna tillföra min ridning i form av smidighet – liksidighet – kroppsmedvetenhet (kunna hålla de där flaxande armarna och benen stilla) – förmåga att vara stilla och i balans på hästen – vilka energier jag skickar till hästen – förfina min hjälpgivning och ridning med sätet – tajming i hjälperna – styrka/stabilitet i ffa bålen, osv osv… ja, you name it! Tror att yoga kan bidra på en massa olika områden till att hjälpa en bli en bättre ryttare.

Har därför anmält mig till en grundkurs i ashtangayoga, som börjar nästa vecka! Jättekul och spännande, och I will keep you posted…

Läs här vad Elin, yogainstruktör och islandshästryttare, skriver om hur yoga hjälpt henne som ryttare:

yogaHar ridit sedan jag va 10 år gammal och yogat aktivt sen jag va 25, så det tog lite mer än 15 år för att jag skulle få upp ögonen för vad yogan kunde komplettera upp det som jag saknade i ridningen. (…)

Med fokus på bogarna

Óskan och jag tränar just nu på att få henne mer lösgjord och rörlig i bogarna. När hon kom hit för 2,5 år sedan var hennes bakbenssteg kort, kort och ryggen helt stilla – det fanns kort sagt en del jobb att göra med att förändra hennes rörelsemönster och få energierna att flöda friare genom kroppen. Vi började att fokusera på att få ett längre bakbenssteg och använde mycket stretching för att successivt mjuka upp och förlänga hårda och ihopdragna muskler i bakdelen. Med detta lossnade även en del spänningar i ryggen, och vi fortsatte träna ryggmuskulaturen – över bommar, stock och sten i skogen och stretching, stretching… Nu är hon väldigt genomsläpplig, skrittar genom sig och med ett gott övertramp – sista stationen för att få energierna att flöda genom hela kroppen utan att stanna någonstans, är att lösgöra bogarna bättre.

Det finns en rad stretch/uppmjukande övningar (typ yoga för hästar), men dessa kräver först att hästen vågar släppa spänningarna i bogarna. Så detta tränar vi på nu – att hon ska våga ”släppa ner” bogarna när jag håller upp benet. När detta funkar bra kan vi gå vidare till mer avancerade övningar.

Märkte faktiskt stor skillnad bara av detta då jag satt upp! Hon släppte igenom rörelsen i ryggen mycket bättre än hon brukar. Uppsuttet tränade vi på att flytta framdel – att hon ska svara på vändande skänkel med att börja vända framdelen.

Såhär! (Källa)

Man kan tänka på det som att hästen ska börja göra en bakdelsvändning när man ber den svänga – att svängen ska börja med att ytter framben korsar inner fram. Hästen känns då väldigt styrbar och ”lättflyttad”. Det vanligt förekommande problemet att hästen skjuter ut bogen, kommer sig av att hästen just inte gör detta – istället för att ytter fram tar ett steg inåt, går ytter fram utåt/rakt fram och hästen skjuter därmed ut bogen. Har man det problemet är det väldigt nyttigt att gå tillbaka till denna övning – när en ytterskänkel läggs till ska det yttre frambenet flyttas inåt och bort från skänkeln. Jag brukar i dessa fall lägga ytterskänkeln något längre fram – då brukar hästarna förstå bättre att det är bogen som ska flyttas.

Av enbart denna övning (få koll på bogarna), började Óskan komma upp med ryggen och jobba ”uppåt”. Jag kunde då ta upp övningen en nivå – efter att jag svängt och fått koll på ytterbogen, fångade jag upp innersidan med innerskänkeln, och bad henne trampa inunder sig och ”lyfta upp sig” med inner bak. Jobbade sedan på detta sätt med att ”miniflytta” henne mellan skänklarna – flytta in – flytta ut, bara så jag kände att hon tog skänklarna och vägde över vikten till inner/yttersidan. Så lite som behövs för att ge så stor utdelning…. en mycket nyttig övning var det, både för hästen och ryttaren!

Tänk så många små detaljer som utgör den stora helheten! Längtar tills vi kan börja sätta ihop allting och få utdelning för detaljarbetet. Det tar tid, men varje sekund är det värt!!!

Förra sommaren <3

Mellos igångsättning

Idag blev det en riktigt bra dag för mig och Mello! Vi har haft det lite tradigt ett tag – hon har svarat ok på hjälperna, men hela tiden haft handbromsen i. Men efter några dagars grundarbete och laborerande med ett bra upplägg för henne, var hon idag riktigt pigg och peppad! Jag och stalltjejerna konstaterade att Mello, om hon var människa, nog helst skulle legat på divanen och blivit matad med vindruvor och fläktad med palmblad. Eftersom hon ju nu är häst, befinner hon sig på sin lediga tid antingen i ligghallen där hon äter halm, eller ”på solsidan”. När man ska träna en häst med denna softa inställning till livet, som efter skada har absolut ingen kondition eller styrka, känns det viktigt att den mentala biten får stor plats. Det är inte bara ork och kondition som ska tränas upp, utan lika mycket inställningen, viljan och peppen!

Mitt mål är att träningen alltid ska utgå ifrån att Mello tycker det känns roligt att komma ut och röra på sig. Vi rider just nu ca 30 min långa pass, där vi successivt ökar intensiteten. Några travintervaller per pass, där det viktiga är att hon jobbar relativt rakriktad (söker jämnt stöd på bägge tyglarna) i ett jämnt tempo. Jag vill kunna rida henne framåt utan att tempot för den skull ökar. Hur långa travintervaller jag rider har hennes ork fått bestämma. Hon ska få upp lite flås och puls, sedan skrittas hon tills andningen gått tillbaka, sedan en ny travintervall. Känns hon väldigt trött och tung, sitter jag av och skrittar henne avsuttet. På detta sätt har jag märkt när hennes kondition förbättrats och vi rider successivt längre och längre travsträckor, och hon blir inte lika trött längre.

I skritten lägger jag stor vikt vid att hon ska skritta på och bjuda framåt, samt söka jämnt fram till båda tyglar. Trots att vi uteslutande rider rakt fram i skogen, har denna träning gjort henne både mjukare, jämnare i sidorna och lättare i handen. Nu när detta börjar falla på plats, har vi börjat träna på precisionen i övergångar till halt, skritt och trav. En rakriktad häst har bättre möjligheter att balansera upp sin kropp i övergångar/tempoförändringar, och får därför lättare att svara på små, mjuka signaler.

Ser så mycket fram emot den fortsatta träningen tillsammans med Mello! I sommar hoppas jag vi ska dansa fram igen! <3

Efterlyser den röda tråden!

Oftast tycker jag att det går bra att balansera livets alla göromål. Hästträning, studier, umgås med barn, husrenovering, träffa vänner, sköta företag, förbättringar på gården och i det dagliga arbetet, och så det nödvändiga onda såklart – röja gångar bland alla leksaker, tvätta kläder, laga trasiga dragkedjor, leta fram viktiga papper i nån utav alla högar, vattna blommor, panikåka till affären när typ allt är slut i kylen, flytta hästtransporter och Mats alla fordon härsan och tvärsan när nåt ska in eller nåt ska ut eller nåt ska besiktas eller… ja vad det nu kan vara. Laga mat och hinna gå på toa kan ju också vara bra emellanåt. Ja, ni känner säkert igen känslan!

Önskar dock emellanåt att jag kunde hitta en röd tråd, framför allt i mina tankar. Att det finns en tydlig struktur för i vilken ordning jag ska göra saker. Var jag ska börja, vad som är steg 1, steg 2, steg 3, osv. Min hjärna är oftast, och speciellt när jag får en idé, som en psykedelisk tsunami av tankar och uppslag, och jag får svårt att kanalisera flödet och veta var jag ska börja. Men det är svårt det där med struktur – livet är ju trots allt en galen resa där vad som helst kan hända, och ju längre man lever, ju mer inser man att det inte är lönt att försöka planera sin livsresa. Det gäller nog bara att hitta trådändan (den där idén) och börja nysta! Visar det sig att tråden inte var av så bra kvalitet, utan gick av eller visade sig vara brun istället för röd (och man ägnat sig åt ”att slipa på en bajskorv”, som Bo Kaspers Orkester uttrycker det)… så kan man vara säker på att man snart hittar ett nytt nystan. Bara man vågar tänka om och släppa det som inte blev så bra!

Kram på er alla, och kom ihåg;

305698_10150379713380877_685250876_8743857_1584356140_n_177306578

 

Att backa tillbaka

20140828

Idag blev jag äntligen kvitt huvudvärken från helvetet som plågat mig från i torsdags (dvs dagen före tentan…)! Det är en sån obeskrivlig lättnad, har plågats av migrän i perioder sedan jag var liten och när den smyger sig på är det bara att acceptera läget och ställa in sig på noll aktivitet några dagar.

Idag kunde jag däremot starta igång så smått, gav mig ut med Mello i skogen och var inställd på att nu skulle det minsann tränas trav! Passet blev istället en nyttig träning för mig själv i att backa lite och skynda långsamt. Mello blev snabbt svettig i sin långa päls, och var inte speciellt alert och framme för skänkeln… Istället för att ta i och länga sig uppåt-framåt, ville hon höja huvudet och öka tempot. Vi fick gå tillbaka till grunderna, tills vi fick ett bra ”sug” i handen i både skritt och trav. Hon blev stundom lite tung, men får ha överseende med det just nu, eftersom hon ju inte alls är i kondition eller speciellt stark.

Tack älskade hästar för att ni påminner mig om att vara närvarande och ständigt lyssnande <3

 

Val i livet

Körde bil i solskenet häromdagen, med min gulliga unge i baksätet som satt och pratade på om ”hästen Donna”, och kände mig bara så nöjd med livet. Kom att tänka på det här med val… Under flera år kände jag mig så missnöjd med att jag valde bort att gå på Hólar och valde bort att göra C-tränarprovet, vid tidpunkter där mycket var framdukat och tillrättalagt. Men successivt har de känslorna tonats bort, och istället för besvikelse över saker jag valt bort, känner jag idag lycka och förnöjsamhet över de saker jag valt TILL.

Allt vi väljer bort vissa saker, innebär att vi väljer till andra saker i livet. Har man en vision och en önskan, tror jag att man hittar rätt fastän vägen är krokig och lösningarna inte alltid känns givna. Att ha förtröstan till det hjälper i alla fall mig att fortsätta hoppas och kämpa vidare mot min vision.

Oavsett vad vi gör för val i livet, tror jag det viktigaste är att välja glädje. Gör man sina val utifrån vad man tror att samhället, konventionen och andra människor förväntar sig, är det lätt att gå vilse och kanske springa flera mil fel. Om jag står inför svåra val, försöker jag numera lyssna till vilket val som får mitt hjärta att sjunga. Då brukar det alltid bli bra – dörrar öppnas, inspirationen och peppen (som väljer att ligga i dvala när jag inte är på rätt spår) återkommer, och man hittar sin väg igen. Just nu kommer det en massa spännande idéer som jag längtar efter att få utforska! Hoppas att få dela det med så många som möjligt av er 🙂 Ha en fortsatt fin lördag!

IMG_0156

Med två av mina bästa val i livet.

Lite annat än häst

En väldigt hektisk period närmar sig sitt slut. Idag hade vi redovisning av vårt företags/aktievärderingsarbete, samt opponerade på andra arbeten. Igår obligatorisk övning i affärssystem. Nu återstår bara tenta på fredag och sen, lite LEDIGT!

Jag läser fjärde terminen på Handelshögskolan i Umeå (civilekonomprogrammet), vilket innebär att fr. o. m. nästa termin får vi börja välja kurser själv. Igår skickade jag in kursansökan för ht, Redovisning C och Beskattningsrätt som går på 50% och distans. Det känns som en optimal kombination, som också lämnar mer tid över till att arbeta med våra företag. Det lutar åt att bli ett liknande upplägg även nästa vår.

Har två ledstjärnor för 2016, varav en är att göra val som är snällare mot mig själv. Det känns som att jag lyckats ta flera steg i rätt riktning, och det känns härligt! Nu blir det istället mer av den här varan:

handhäst

Dagens stjärna

IMG_2170

Idag var Marielle här och fotade/filmade Óskan. Hon är verkligen så fantastiskt rolig att rida nu! Idag var det dock tungt underlag på banan och benen kändes ganska sega. Det är ibland svårt att rida en häst man känner så väl, för det är lätt att halka in i ”gamla mönster”. Önskar att jag idag varit mer bestämd/konsekvent med hur känslig jag vill att hon ska vara för skänklarna, men det får jag komma ihåg till nästa gång istället! Hursomhelst har hon blivit så ridbar i traven, följsam och har börjat kunna sidföras i bra balans. Hon är i alla gångarter ”mer ihop” nu än innan jul, och vi har börjat träna mer på att hon inte bara ska kunna jobba mellan hjälperna men också samla sig mer. Hon tar de ökade kraven bra, utan någon som helst negativ spänning! Mycket stolt över henne!