Hästarna 29/9

Bloggar från paddan så blir lite kortfattat idag 😉 Dagens händelse: vi har fått tag på en balgrip, så nu blir livet lättare i vinter! Och i helgen, då vi får skickat iväg en del av årets rundbalar. I helgen skall även vår varmblodstravare ”Donna” Queen of Fashion påbörja sitt vuxenliv och sin inkörning hos fam Johansson, känns jättekul och spännande! Få se vad som månde bliva av denna dam, som redan nu är lika hög som sin mamma! Donna är e From Above och undan vårt sto New Fashion (e Starchip Entrprise).

Nu till de ”mindre” hästarna!

Ósk och jag red på banan ca 30 min. Fokuserade på att ”rida igenom” innerskänkeln, dvs vänta ut hennes spänningar tills hon blev mjuk i sidorna och längde steget.

Mello och jag red ut ca 40 min, blandad ridning i backar och off-road. Rida igenom sidorna. Senare delen av turen red vi trav-galoppintervaller med huvudfokus på vä galopp, som blev mjukare och mjukare. Kondisen är på väg åt rätt håll, hon kändes bara bättre och bättre under turen!

Atli repeterade det här med att svänga och följa tygeln, både från marken och uppsuttet. Följer tygeln fint och mjuknar i innersidan/söker sig i form nu. I traven kändes han riktigt fin och framför skänkeln, började söka kontakt. Tränade lite svänga i trav och han följde tygeln bättre än tidigare, började tänka mot lägre form även här! Supernöjd med honom just nu.

Kalle fick också träna följa tygeln och mjukna i halsen/kroppen för tygeltaget (ist för att stelna som han gärna gör) samt att kunna länga ut steget även i sidföring. När detta satt på plats red jag igenom sidorna, riktigt mjuk i höger men ngt mer kylskåpsaktig i vänster. Red några övergångar sidföring med långa bakben – övergång tölt – övergång skritt med bibehållna långa bakben.

image

Min utveckling just nu

Även fast det inte alltid känns, så tror jag ryttarkänslan utvecklas hela tiden med små små steg! Om man är öppen för att märka det (och ibland måste man verkligen kämpa 😉 På senaste tiden så har jag hittat en massa ”nya känslor”, eller snarare tagit min ryttarkänsla ett snäpp upp på dessa olika områden:

  • Har börjat ställa högre krav på hästarnas följsamhet (i hantering, markarbete, ridning)
  • Hittat en ny känsla för hur hästen ska kännas (”som smör”) när den mjuknar i sidorna
  • Också hittat en ny känsla för hur hästens innersida ska kännas när den flyttar undan för skänkeln (”flyta undan”)
  • Har börjat ställa högre krav på hur hästarna aktiverar bakbenen, en högre grad av kraft i bakbenen och ”snabbare bakben” i alla situationer. Svårt att förklara ”snabba bakben” – inte att hästen ska stressa igenom saker & ting (med korta steg), utan mer att hästen ska lyfta hovarna i exakt det tillfälle jag säger till. Snabbare och mer respons helt enkelt!

Detta går såklart i perioder, hur mycket man upplever att man utvecklas – ibland känns det som att mycket lossnar samtidigt, sen kan det gå långa perioder där det känns som att man bara ”trampar vatten” och står still. Då brukar jag prova nya vägar i träningen, hitta nya övningar eller sätt att träna/markarbeta. Jag försöker också efter varje pass plocka ut en positiv sak/bra känsla jag fått och jobba vidare med den.

Bra att rida för instruktör är det ju också, speciellt i såna perioder då jag känner som allt bara står still och det egentligen känns som sämst att behöva visa upp min ridning! Samtidigt tror jag inte på att rida för instruktör alltför ofta, man blir mer passiviserad och ”mottagande” istället för att söka sig fram till egna lösningar och nya vägar. Funkar iaf så för mig. Men till helgen kommer Camilla igen, då ska jag plåga henne med alla min funderingar och tankar och frågor kring hästarna och deras träningsupplägg, ser så mycket fram emot det!!! 😀

Lillan10

Dagens

Inte uppdaterat om hästarna på några dagar, men här kommer iaf dagens. Det går bra och framåt med träningen av alla hästar men känner mig lite trött & oinspirerad just nu, så därav inte så mycket skrivande.

Mello cykling/handhäst ca 40 min. Mycket tempo, trav- och galoppintervaller. Märker att det händer saker med kondisen av den här träningen så nu är det cykling 2 ggr/v som gäller. Dock har hon börjat sätta rätt mycket päls och blir lätt svettig, så funderar på en halvklippning nu så hon hinner sätta några cm päls innan det blir kallt.

Ósk jobbade jag från marken/longerade ca 20 min. Huvudmålet för dagen var att få hela hästen och ffa bogarna lite mer rörliga och flyttbara. Svänga mot mig – svänga från mig, byta varv genom bakdelsvändningar. Sedan jobbade vi också mycket med att hitta kraften i bakbensstegen; bakdel-ut, många varvbyten, travvolter i olika storlekar och trav-galopp-trav övergångar. Varvade dessa moment på rakt spår och olika stora volter, var noga med att hon skulle vara ”reaktiv” och framme för hjälperna, vilket gav bra resultat! Hon var alert men samtidigt lugn och fokuserad, ingen spänning. Väldigt nöjd med det här passet.

Längtar tills hon är ”där” i ridningen igen att vi kan gå tillbaka till ”det vi höll på med”, dvs att träna grundgångarterna vidare. Har massa idéer!

Killarna hade ledig dag. Imorrn nya tag!

Ammis bilder på Edvin och andra älsklingar 170 image
”Hold the vision, trust the process”

Tankar kring att utveckla ridbarheten hos unga hästar. Varning för långt inlägg!!

Pratade med en kompis i telefon idag som är och provar hästar. Många yngre hästar, och vi pratade en del om det här med ridbarhet och vad som är vilja/framåtbjudning eller bara spänning. Så nu på kvällen började jag fundera lite kring det här med ridbarhet, och hur tänker jag när jag ska grundutbilda en unghäst.

Ridbarhet för mig = att hästen både mentalt och fysiskt har förutsättningar att utföra det vi ber den om. Då finns det självklart vissa individer som har det lättare för sig, ex hästar med god exteriör (bra proportioner, väl ansatt hals, ej överbyggd etc) som är trygga i sig själva och villiga att lära, dessa individer är därför också ”lättare” (går snabbare) att rida in. Hästar som har sämre exteriöra förutsättningar och är känsliga/omotiverade tar generellt längre tid att få ”lika ridbara”. MEN, min åsikt är den att alla hästar kan få en god ridbarhet, även om de inte har de bästa förutsättningarna för det, och det är också min strävan i inridningen.

Lite kort om hur jag tänker i inridningen: Under inridningen lär jag hästen att böja halsen (följa tygeln), gå fram, stanna, rygga, flytta bakdel och framdel. När hästen kan detta, kan den också lära sig att 1+1=2. Sedan att 2+2=4. En häst som kan gå fram, flytta bakdel och framdel kan relativt snabbt lära sig att flytta undan för skänkeln. En häst som kan gå fram, följa tygeln (böja halsen) och flytta undan för skänkeln kan relativt snabbt lära sig att forma sig kring inner skänkel på en volt. En häst som kan forma sig kring inner skänkel lär sig att arbeta bakifrån och fram i en bra grundform.

För mig handlar ridbarhet mycket om teknik, och det är också vad hästen lär sig under grundutbildningen. Tekniken för att kunna arbeta rätt med kroppen. En häst kan enligt mig vara ung men ändå väldigt ridbar – däremot behöver alla hästar tid för att bygga styrka och uthållighet, vänja senor, leder, ligament och skelett vid ökad belastning. Med styrka utvecklas ridbarheten ytterligare – ju starkare och smidigare hästen blir, ju lättare får den att utföra det vi ber den om.

Lär mig att svänga i galopp!

En början till att lära sig svänga i galopp

Ett exempel är att lära hästen galoppera på volt. Samma princip som för att skritta/trava på volt gäller – svänga för ytterhjälper och forma sig runt innerskänkel. En ung häst som kan galoppera rakt fram i bra takt och balans, kan lära sig att först svänga i galopp och sedan runda sig runt innerskänkel – dvs lära sig tekniken för att galoppera på volt. Men för att hästen skall kunna galoppera i form i en bärig galopp på volt krävs en massa styrka, och en massa tid. Dvs går inte lika snabbt som att lära den samma sak i skritt. Nu menar jag inte att unghästar ska tränas i galopp på volt för att bygga styrka, men att de som unga kan lära sig tekniken för en övning, och med tid och styrka förbättras utförandet. Kan hästen flytta för skänkeln i skritt kan den lära sig tekniken för att flytta för skänkeln i trav, tölt och galopp – men det tar lite längre tid att få till en perfekt skänkelvikning 😉

En ridbar unghäst är en häst som har fått en god grundutbildning. Sedan är det jag som tränare som sätter begränsningarna i hästen – för varje häst jag rider och tränar, ju mer kunskap har jag att lägga in i träningen av nästa häst. När jag vet vilket svar jag söker kan jag belöna i rätt tillfälle och lära hästen ”rätt”, och ju mer jag utvecklas som ryttare, ju mer förfinat kan jag lära hästen att svara på hjälperna redan från början. Och ju bättre hästen svara för hjälperna – ju bättre lär den sig att använda sin kropp under ryttaren och ju lättare får hästen att göra det vi ber om.

Det här är alltså mina tankar kring det här med ridbarhet och att träna unghästar, kanske tycker någon annan något annat. Det viktigaste tror jag är att hitta sin linje, sin röda tråd i det här med utbildning och våga följa den. Men samtidigt vara öppen för att ta in och prova nya lärdomar för att utvecklas som tränare! Det finns ingen universell sanning, men bara ett kvitto; är hästen avslappnad, bjuder framåt och är glad, harmonisk och positivt inställd till att bli tränad – då är du på rätt spår!

Början till en mjuk innersida

En början till en mjuk innersida

Mina val

Var ute och kvällade i stallet vid 22:30. Började fundera över hur många kg foder jag kört ut genom åren. Och hur många kg dynga..  Känner mig alltid så tillfreds då jag går runt och tar in hästar, fodrar, mockar, sopar, väger upp hö, fyller på vatten, lastar höbalar, ja vad det nu kan vara. Går och tänker på hästarnas träning, hur jag vill utveckla mig själv som tränare och gården, för min och hästarnas skull. Det är min egen bubbla, min värld och den är så god att leva i. Jag har gjort mina val; jag har valt att det är detta mitt liv skall gå ut på, jag har valt bort saker som känts mindre viktiga. Jag har valt att leva i MIN dröm – och haft den stora turen att få dela den med nån som är samma lika som jag <3

Jag känner mig idag glad och tacksam mot mig själv för mina val, och det är en fet känsla. Det är/har inte alltid varit så, men ju äldre jag blir ju mer växer det fram. Jag ser mindre tillbaka på det som varit, utan hellre framåt på det som skall komma. Min framtid påverkar jag! Av den anledningen  blir jag också mer förlåtande mot mig själv och den ryttare/människa jag är idag. Jag slår inte ner lika hårt på mig själv för allt jag inte är, utan uppskattar mina styrkor och ser mina brister som något att träna vidare på. Inte alla dagar, men oftast. Den jag är idag är en ryttare/människa i utveckling. Jag har fortfarande höga krav på mig själv, fast idag funkar det också som en drivande kraft i min utveckling. Inte längre ont i huvudet om jag inte hunnit/orkat rida den sista hästen. Inte längre ångest om jag ridit ”fel” ett träningspass (dvs kommer på sedan vad som hade gett ännu bättre resultat). Inte längre illamående över att se filmer på mig själv när jag rider. Inte längre liten inför mig själv utan tar plats i mitt eget liv! Och framför allt, vet jag hur jag vill leva. Ett liv som kanske kan verka trist, uttråkande för vissa? Samma saker varje dag; göra stall, rida hästar, ja och så vara med familjen såklart. Rida lite till. Men för mig är detta ett så levande liv. Det händer så mycket varje dag, inom mig och i mötet med hästarna. Jag kan se varje träningspass, varje dag som ett steg på vägen. Vet inte exakt vart den vägen kommer att leda mig, men jag har mina mål – och en växande tro på mig själv <3

Livet

Sent…

Tog hem Óskan från utskiftet idag och släppte henne med Kalle och Mello. Det blir mörkt så tidigt på kvällarna nu, så måste nästan ha henne hemma för att hinna träna henne. Hursomhelst är hon och Mello siamesiska tvillingar nu, supersöta 🙂 Mello humrar oroligt så fort Óskan rör sig en bit bort, t ex när vi skulle ut och träna ikväll.

Blev sent innan jag kom ut till stallet ikväll och var eg jättetrött men tvingade ut mig själv med några hästar ändå, och som vanligt får jag en massa energi när jag väl sätter igång. Har verkligen varit supertrött denna veckan, hoppas det vänder snart!

Atli red jag från marken drygt 10 min. Ett ganska kort och ”enkelt” pass eftersom han tränat ganska intensivt senaste veckan, både mentalt och fysiskt. Vi tränade på att svänga genom att flytta framdelen, det han tyckte var lite knepigt i tisdags. Han länger sig fint fram till handen och har börjat söka kontakt i skritten, så då kunde vi samtidigt träna på kontakten och att följa tygeln (dvs mjukna och ge efter när jag tar i tygeln, oavsett vilken typ av tygeltag). Han bjöd mig på en riktigt bra känsla idag! Har hittills varit lite stum och jag har mest tänkt att det kommer bli bättre ju mer han orkar använda bakdelen. Stumheten mot tygeln är ett balansproblem, ett tecken på bristande balans och inte nåt problem ”i sig själv” om ni förstår hur jag menar. Och idag så hände det helt plötsligt, att han bara kändes mjuk och följsam! Superkul 😃

Óskan och jag tränade ca 30 min på banan. Först red jag henne från marken, men upplever att jag lättare kommer igenom med saker från ryggen så satt upp ganska snart. Markridningen får bli ett kapitel för sig som vi skall ta tag i! Vill ju att det skall funka då det är ett så bra verktyg i träningen. Men vi tränade på ganska samma saker som Atli fick göra, dvs följa tygeln. Både vändande tygeltag och förhållningar (hon bromsar sig främst för säte, men vill att det förhållande tygeltaget skall kunna ge den sista ”finishen” dvs lösgjord i nacken också). Hon svarade mot slutet RIKTIGT bra och då avslutade vi.

Älskade lilla korv <3

Skillnad på Atlis skritt

Hittade faktiskt en film på Atli som jag tog med mobilen för ganska exakt en månad sen. Blir ju inte så alltför bra då man ska försöka filma själv samtidigt som man longerar, men ville ha en film för att komma ihåg hur han rörde sig då. Ganska passaktig, stel i sidorna och bjöd inte så värst framåt.

Idag fortfarande lite passaktig emellanåt men kommer sig nu mer av balansproblem under ryttare. Kommer att bli bättre då han blir mer utbildad för hjälperna!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=_fHnm1EM3Tk&w=560&h=315]

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=arV9zHRqW68&w=560&h=315]

Kalle 22/9

Lite korta filmer på Kalle idag. Har just börjat sätta igång honom efter en längre vila och fokuserar mest på att han ska jobba på med bakbenen och länga överlinjen (då han har lätt att korta steget och sänka ryggen/gå med huvudet i vädret).

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=6PcouYZmAx8&w=560&h=315]

Från marken tränade vi bakdel ut på volten. Jobbar nu från början på ganska liten volt i skritt, för att sedan kunna ta med oss detta ut på större volter samt även i trav/tölt. Tränade också på att han i longeringen skall balansera upp sig själv i trav på stora volten, utan att dra utåt i linan.

Uppsuttet tränade vi på att hitta ett ”flyt” i skritten och traven, dvs att han länger ut steget och söker sig fram till handen. Sedan att behålla detta flytet för vändande och sidförande hjälper – såklart lite svårare! Spec när jag ber honom flytta undan vänster skänkel börjar han korta steget och bli springig. Han var förvånansvärt framme till handen i traven! Red en övergång trav – galopp – trav och efter det lossnade han mer i bogarna och kändes riktigt fin! Tränade dock mest på längningen i skritten och att han sedan skulle ”skritta på” med mer energi i det läget, utan att byta gångart. Riktigt nöjd med honom idag. Positiva lilla häst <3

Atli 22/9

Några filmklipp från dagens träning i mörker. Han är riden 10 ggr idag räknade jag ut. Synd att jag inte har filmer från tidigare i träningen, men han har iaf hittat en lägre grundform (och längre bakbenssteg) i skritt, och skrittar mer genom kroppen. Och klarar numera av att trava stabilt under ryttare (trav/galoppfilmen är i det svåra högervarvet). Ren takt i grundgångarterna. Ska försöka få bli filmad just innan han åker hem, det är kul att ha nåt att jämföra med!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=arV9zHRqW68&w=560&h=315]

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=7OIFXl0vslo&w=560&h=315]

Från marken tränade vi idag på bakdel ut och travvolterna i longering – kunna öka/minska volterna i trav och han skall fortsätta gå fram med samma energi i egen balans (dvs linan ska vara slak). Han har börjat hitta sina bakben mer och bjöd på väldigt mycket i traven idag. Jobbade med energi oavsett voltstorlek, och bjöd bättre framåt än han gjort i trav nån gång! Lite galoppa i longeringen också.

Uppsuttet tränade vi på att flytta framdel från ryggen – svårt tyckte Atli och jag var tvungen att sitta av och rida från marken vid ett tillfälle så han skulle koppla ihop att samma saker gällde. Marielle var också här idag och kunde hjälpa mig från marken. Sen tränade vi svänga i trav på stora volterna. Svårt att hålla traven tyckte Atli, men fixade det till slut! Några galoppfattningar i båda varven också – nu har han börjat klara av att hålla galoppen på rakt spår också!

Mýsla min vän

1959742_761557157202163_1373106016_n

Mýsla hade de goaste öronen, och de snällaste ögonen av ALLA hästar. Hon kunde se så fantastiskt söt ut när hon var glad, och lika ful när hon var arg… Man kan nog säga att hon var väldigt tydlig med vad hon gillade, och vem hon gillade. Och att det tog tid innan hon gillade mig!

Ikväll kom jag att tänka på första kontakten jag fick med henne. Jag skulle sätta igång henne efter en konvalescens, det var vinter och ishalka, hon var oskodd bak och nämast gled ner till ridbanan. Jag var i början, kunde och visste så lite men minns så tydligt känslan – det var så pirrigt, JAG skulle få träna henne SJÄLV och hon var ”min” <3 Det tog inte länge innan jag köpte henne – galet, men i efterhand mer galet om jag inte hade gjort det. För vad hon lärde mig – om ridning, hantering, hästpsykologi och mig själv. Och vi blev vänner, sakta och över många år släppte hon in mig nära sig. Hon blev min på riktigt, och själv var jag såklart redan hennes. Hon blev tillgiven, tillitsfull, och vi fick ett väldigt starkt band till varandra. Under nästan 8 år.

Morgonen då hon dog. Den sekunden jag insåg att det här var slutet. Då jag tvingade mig själv att sluta gråta och istället bara sitta hos henne, med handen på hennes panna, tills hon inte fanns mer. Det stämmer att ljuset släcks i ögonen när själen försvinner ur kroppen, men att se det var en större tröst än sorg. Hon slapp ha ont längre. Och hur hennes andetag blev lugnare när jag hade lagt handen på henne och berättade saker för henne. Hennes sista gåva blev den största.

Idag när jag tänker tillbaka önskar jag att jag kunde gett henne mer, att jag haft kunskaper då som jag har idag. Vi hade kunnat utvecklas längre, ridmässigt och relationsmässigt, men samtidigt kan jag mycket idag just pga henne, och hon lever vidare genom de kunskaper som gör att jag kan bli en bättre människa för andra hästar. Så Mýsla – tack för ALLT! Ingen häst kommer nånsin gnägga på det speciella sätt du gjorde när jag klev ut genom ytterdören <3

Du är och förblir den bästa.

julhäst