Min fina Ósk är till salu!

Featured image  Featured image

Ett tufft beslut, men pga diverse omstruktureringar är nu min fina Ósk TILL SALU.

Ósk (e Nökkvi frá Vestra-Geldingaholti ELIT, ue Atli frá Sydra-Skördugili ELIT) är ett välutbildat sto f 2005. Välseparerade och helt taktrena gångarter med ett trevligt steg. Femgångare men riden som fyrgångare. Mjuk och följsam, lätt i handen.

Lugn, snäll och okomplicerad i ridning och all hantering (skoning, lastning, borta på kurs etc). Ingen ren nybörjarhäst men väl en häst för dig som vill vidareutvecklas som ryttare.

En mycket trevlig häst med stor potential att utveckla vidare!
Pris: 65 000 kr. Priset är såklart förhandlingsbart till rätt hem!
Kontakta mig för mer info och provridning.

https://www.youtube.com/watch?v=qYnEeI9_Puc

En sorgens dag på gården

Featured imageIgår var en sorgens dag. Vi hittade Lyfting i hagen med brutet ben och det fanns inget mer att göra. Fick krama henne en sista gång och vara med henne till hennes livs ände, och det kändes trots allt bra. Jag känner en stor saknad efter denna goa, mysiga, genomsnälla och glada häst. Känner mig så ledsen och tom just nu, att förlora två hästar inom loppet av två månader är ju osannolikt. Får tro att vi gjort bort det här nu för de nästkommande femton åren åtminstonde! Men jag tror ju att allt har en mening, eller kanske snarare att det är meningen att vi ska få nya insikter och lärdomar av allt som sker. Svårt att se i dagsläget vad denna lärdom ska kunna vara, men det kanske visar sig. Emellertid försöker jag glädja mig åt mina fem fina, glada hästar som tokbusar i snön just nu!

Tusen tack till fantastiska vet Linda för det proffsiga och ödmjuka bemötandet, och hjälpen i denna svåra situation. Nu återstår bara att ringa Jordbruksverket och tjata på att vi får nån typ av veterinärstation/jourverksamhet närmare Umeå! Vännäs känns ju i en sån här situation ganska avlägset när man bor på norra sidan om stan, och att behöva vänta i en timme med en chockad och smärtpåverkad häst är långt ifrån kul. Sannolikt ännu längre väntetider i inlandet. Jävla centraliseringspolitik!!!

Frid över minnet av Lyfting från Björkhaga <3

Lucka 17 – 18 – 19: Stäng av datorn

Måste fuska lite med luckorna… Det är sjukt mycket nu! Massa hästar att rida, planering inför tävling och undervisning och massa andra saker som måste vara klara innan jul och så en sjuk bebis på det. Lillvännen. Han är mycket arg över sin sjukdom, men nu börjar förkylningen ge med sig. Allt detta har alltså resulterat i en avstängd dator, vilket är bland det bästa jag vet. Så det blir alltså dagens tips!

Läs här: http://www.fokus.se/2014/12/avkopplingen/

Tänkvärt!

Tisdag

Dags att skriva lite om hästarna känner jag! Just varit ute och ridit några stycken. Så himla härligt när temperaturen kryper nedåt!!! Kan nog tjata om det hur mycket som helst…

Mello har jag ridigt mycket (bara) ut på sistone. Vi har hittat två riktigt fina träningsslingor, den ena 20-25 min och den andra 35-40 min, helt perfekt! Tränat bara i grundgångarterna att hon ska bli mjuk och balanserad, dvs bära upp sig själv istället för att söka stöd i handen. Flyttar med vikten när hon blir tung. Hon börjar bli riktigt fin och framför allt mer alert när hon får bättre balans = bättre framåtbjudning.

Ósk och jag red ut lilla slingan idag, mycket trav – galopp – trav. Hon har blivit mjukare och mer balanserad så nu har vi börjat ta oss an galoppen som hon haft lite svårt för. Mycket spänningar kopplat till den, vill rusa, fattar korsgalopp etc. Så tränar bara den ute på lägdorna, har henne lite ställd så jag har en innersida, rider lätt på ”fel sittben” och låter henne rulla in i galoppen och så bara rulla på där till hon hittar balansen. Hon tycker det är så kul märker man när hon tillåter sig själv att slappna av i det och det gör mig så glad!!! Och så får jag själv träna på att känna sittbenen i lättridning, inte min starka sida…

Kalle och jag har markarbetat en del på sistone. Följaövningar, böja, flytta fram- och bakdel, väldigt basic. Vill installera några knappar hos honom, bl a ”vänta på signal”-knappen och ”fokusera på mig”-knappen. Han är väldigt ambitiös och när han inte förstår så gör han tusen saker samtidigt och trasslar in benen i varann och blir typ rädd för sig själv. Så vi gör saker metodiskt och lugnt och han lär sig fort och blir med mig istället för med omgivningen! Han är fortfarande väldigt mycket unghäst i huvudet trots att han är 7 år. Idag så repeterade vi från igår, sen satt jag upp och red en stund. Skrittade mest och stämde av olika signaler, fram – svänga – stanna för säte och andning, sidförande skänkel, några travsträckor. Han sladdar runt med sina långa ben och det blir ömsom lite tölt, lite galopp men håller om honom med skänklarna och rider fram tills han hittar balansen och traven igen. Fina häst!!! Blir så himla glad av han!

Här är en bild på när jag provred han vintern 2013. Han är den svarta lilla fläcken inne på banan, hihi 😉

Featured image

Lucka 15: Tid

Tillbaka i nätvärlden efter en datorfri helg. Har nyligen läst ett så bra inlägg om tid, och vad man gör av den, som jag vill dela med mig av. Läs här: ”Make time. What you do outside of work matters.”

Har efter det funderat kring vilka begränsande faktorer som finns i livet. En stor och viktig faktor är självkänslan. Vilka begränsningar jag sätter på mig själv. En annan är såklart tid – alla har lika mycket – och en tredje är pengar – vissa har mer än andra. Förut hade jag en bestämd uppfattning om att när man inte har pengar är det den begränsande faktorn, och när (om) man väl har det, så begränsas man av tid. Nuförtiden tänker jag lite annorlunda kring detta. Jag tror att alla människor styrs primärt av vår kreativitet, dvs vad vi kommer på att vi kan göra med vårt liv. Jag tror att alla har en enorm kreativitet inom sig, men kanske har vi inte alla tillgång till den. Hämmas vi t ex av vårt självförtroende (föreställningar om vad man ”kan” och ”inte kan” göra av sitt liv pga normer, upplevda förväntningar på en), att vi anser oss ha brist på kapital eller tid etc. har vi inte tillgång till hela vår kreativitet. Och – är vi inte kreativa spelar det ingen roll om vi har både tid och pengar, för vi har inget att förverkliga. Så – jag tror att OM man börjar vänja sig vid att tänka utanför lådan, utforska sin kreativitet, kan vi skapa en hel massa. Är vi kreativa kan vi skapa tid (se ilägget ovan). Är vi kreativa kan vi även, utifrån den initala mängd pengar vi förfogar över, skapa kapital – om detta är något vi behöver för att vidareutveckla våra idéer och drömmar.
PictureHär talar jag av egen erfarenhet… Hästar är, som de flesta nog är väl medvetna om, en väldigt kapitalintensiv livsstil. Jag har under största delen av mitt yrkesverksamma liv tjänat mina pengar på häst, och förbrukat mina pengar på häst… Det har tagit tid, men genom att hitta olika vägar att skapa kapital, gjort misstag som hjälpt mig att vidareutveckla mina idéer, varit öppen för olika möjligheter och tvingat mig själv att prova nya saker trots att det varit hur skrajsigt som helst!!! – har jag idag skapat mitt liv som jag älskar. Jag har mina hästar, vi har en fin liten gård med massa planer på hur vi ska kunna utveckla den till en jättebra träningsanläggning för mig och hästarna, jag har en grund för hur jag vill bygga upp mitt företag och jag har en plan framåt. Det har tagit tid, det är inte klart och det är framför allt inte perfekt, men det är mitt eget verk och det är jag så himla himla stolt över!!! I mitt huvud finns massor av idéer för hur jag vill utveckla livet vidare, det är min största skatt och det känns så sjukt spännande! Ingenting är omöjligt – det tar bara lite längre tid. Och framför allt – man KAN koka soppa på en spik – bara man kommer på hur!

Lucka 10: Inkludera varandra!

Tidigt vaken och kunde inte somna om så då snurrar ju hjärnkontoret ofelbart igång… Funderade lite kring det här med sociala relationer och utanförskap. Tänk vad roligt om alla jämt var snälla och glada. Ingen menade något ont och ingen snackade bakom ryggen på någon. Det fanns bara ett gäng, där alla fick vara med! Men detta funkar ju såklart inte i verkligheten. Alla kan inte jämt vara snälla och glada, vi är ju bara människor, men min förhoppning är att fler och fler människor slutar mena någon ont eller prata om någon bakom dens rygg. Och att det någon gång kommer att finnas ett gäng där ingen på något sätt står utanför!

Efter ett gäng år i islandshästvärlden (eller ja, hästvärldar över lag) har jag haft glädjen att träffa en massa goa, trevliga människor som sprider positiva energier runt sig! Dessvärre har jag också fått uppleva en hel del dömande, snack bakom ryggen och beteenden som på ett eller annat sätt exkluderar andra. Det går en tydlig trend på instagram och facebook i att lägga upp bilder från fantastiska aktiviteter och kryptiska statusuppdateringar som enbart verkar syfta till att informera alla utomstående om att de missar nåt VIKTIGT – som de minsann inte får ta del av heller! Varför finns detta behov? Varför finns det så mycket prestige i hästvärlden? En rådande teori är ju att det är pga andelen tjejer inom sporten. Men min erfarenhet som fotbollsspelare under 15 års tid är att samma problem inte finns inom damfotbollen. Inom hästvärldarna tycker jag man kan observera beteendet hos gammal som ung, oavsett kön. Jag tänker mig att det kan vara kopplingen enskild prestation – självförtroende. Ridning och umgänge med hästar handlar ju, iaf för mig, om en dialog mellan människa och djur. Hur skulle man kunna tävla i vem som kommunicerar bäst med sitt djur? Det är ju en icke-tävling, eftersom just ingen annan (eller ett fåtal, men då råder oftast inte denna prestige mellan parterna) kommunicerar med samma häst. Jag tänker alltså att det bottnar i en osäkerhet. Att vad man vill förmedla med denna typ av skyltning på sociala medier, liksom på så många andra områden i 2000-talets samhälle, är att man Är Någon. Och att det kan bottna i ett tvivel på om man faktiskt är det? Är Någon?

Man säger ju att den utan skuld ska kasta första stenen. För att detta inte ska bli präktigt och mästrande ska jag här villigt erkänna att stundom faller tvivlet på om jag Är Någon. Jag erkänner mig vidare till alla av ovanstående aktiviteter vid någon eller några tidpunkter. Uteslutet ALLA gånger har detta beteende bottnat i en osäkerhet – på andra personer och på mig själv i förhållande till dem. Vem kan ärligt säga – med ödmjuk självinsikt – att de t ex aldrig lagt in värderingar kring någons ridning på en kurs eller tävling? Eller aldrig pratat om någon som inte varit där, utan något egentligt syfte förutom att bara snacka om denne (och då inte för att uteslutande lyfta fram alla personens positiva egenskaper)? Eller inte vid nån tidpunkt varit medlem i någon ”exklusiv klubb” där endast inbjudna göre sig besvär? I så fall är det bara att gratulera – till ett ovanligt gott självförtroende, och till en omänsklighet (som kallas perfektion). Detta tror jag är ett allmänmänskligt fenomen. Vi vill tillhöra en grupp, och hitta vår plats i den gruppen, därför att det sedan urminnes tider är inprogrammerat i vår DNA att det här är bästa sättet att i längden överleva. Det är vår instinkt. Men jag menar också att i det samhälle vi lever idag har vi mer att vinna på en större gemenskap. Att öppna upp våra yttre gränser och låta fler komma in. Vi skulle kunna uträtta massor, och det kan bli hur kul som helst!!!

Kanske har jag kastat bajs i glashuset nu! Meningen med detta inlägg är (som jag hoppas ni förstår) inte att peka finger på någon eller några – jag tror att alla är vi mer eller mindre skyldiga till att skapa och underblåsa det här fenomenet. Det jag hoppas är att väcka lite eftertanke, att vi alla ska börja reflektera lite mer kring vårt eget beteende för att kunna skapa en förändring. Tänk vad bra och rolig islandshästvärlden skulle vara om alla var snälla och glada. Ingen menade något ont och ingen snackade bakom ryggen på någon. Det fanns bara ett gäng, där alla får vara med! Och framför allt – ett gäng där alla vågar vara med och kan känna sig glada, nöjda och trygga med sig själva och sin plats. För man vet att andra inte dömer.

Jag jobbar själv varje dag på att bli en ännu gladare och mer inkluderande person.

Kram till er alla därute!