En hel massa tankar om de där knapparna

Ofta pratar man inom hästvärlden om att ”hitta knapparna” på sin/andras hästar. Jag tycker det förmedlar att man har en ödmjuk inställning och är öppen för att lära sig hur man ska rida just denna häst (och inte bara anta att man redan kan det), och det är bra! Men jag tror också det är viktigt att reflektera över de här knapparna. Knappar är nämligen inte nånting som finns där bara helt av sig själva, utan något som måste installeras.

För mig är hästens knappar det svar vi får på de hjälper vi ger. När jag får en unghäst i inridning, eller för den sakens skull en äldre häst på träning, finns det några knappar som jag vill börja installera (alt stämma av om de redan finns där) eftersom resterande träning kommer att bygga på dessa. Här är några exempel:

1. Hästen ska vänta på tränarens signaler. Detta är en väldigt vitt omfattande knapp, som sträcker sig från att jag vill kunna ha hästen stående lös på stallgången när jag gör iordning den, till att jag vill att den ska stå stilla när jag sitter upp, till att den inte ska hitta på egna påfund i ridningen, t ex öka farten/stanna/svänga utan att jag bett den.
2. Hästen ska lära sig följa tygeln (dvs inte gå emot den). Detta börjar jag lära in i böjning, där första nivån är att hästen ska kunna följa tygeln i one-rein-stop istället för att dra emot (bland det första unghästar får lära sig). Detta förfinas successivt genom hästens utbildning till att enbart med en liten ställning kunna få hästen att slappna av i nacke och överlinje. När hästen förstår kan detta är det ett verktyg som jag kan fortsätta använda genom hela utbildningen för att lära hästen använda överlinjen och arbeta genom kroppen.
3. Hästen ska lära sig att skänkelhjälper betyder att den ska länga ut steget och därigenom också länga ut överlinjen (dvs inte korta steget och höja formen=spänna överlinjen). Detta gäller den drivande skänkelhjälpen såväl som den vändande, sidförande, böjande och ”samlande”.

Picture

Píla i trav under sin inridning. Hon har lärt sig svara på drivande skänkel med att länga bakbenssteget och därigenom överlinjen. Hon har också lärt sig att svara på tygeln genom att bli mjuk, istället för att gå emot och hamna på framdelen. Hon söker sig FRAM och ner, och trots att hon är i en fas där hon just håller på att föra fram inner bak ser man att hon jobbar genom ryggen eftersom hon har god bogfrihet (dvs är inte på framdelen).

När man börjar rida en häst som redan är inriden/grundutbildad tycker jag det är viktigt att inte förutsätta att knapparna redan finns där. Börja istället utforska och stämma av hur hästen svarar på hjälperna, se om alla knappar finns på plats eller om det är några som behöver avinstalleras (felaktiga svar på hjälperna) och några som behöver nyinstalleras. En häst som inte kan stå stilla och vänta på signal att gå fram tycker jag t ex aldrig är ok. Det svåra med en häst som redan blivit riden ett längre tag är att av- och ominstallation kan TA TID… Hästen kan t ex ha etablerat en hel del djupgående spänningar, både fysiskt och mentalt, som det kan ta tid att arbeta sig igenom. Därför är det bästa om det blir rätt från början, dvs att hästen redan under sin inridning kan få rätt knappar på plats!

Genom att reflektera över vad man själv tycker är en bra ridhäst, hur man vill att hästen ska bete sig i både ridning och hantering, så börjar man bygga upp en filosofi i sin träning. Att ha en filosofi och ett tänk kring hur man vill rida bygger i sin tur självförtroende. Man vet vad man vill ha och vad man inte vill ha, och då blir det lättare att också se vilka knappar man behöver träna på som ekipage.

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *