Tankar om vad som egentligen är viktigt i ridning…

Nu kan jag berätta det roliga jag gått och väntat på. Ni som redan läst Islandshästmagazinet vet – där finns nämligen ett 8-sidors reportage om mig och hästarna! 😀

Jättekul att få prata om det jag tycker är roligast – träning av hästar och ryttare – och viktigast… nämligen kommunikationen mellan häst och ryttare. När man rider sin häst är det helt oväsentligt hur flashigt det ser ut, hur stort steg hästen har och andra parametrar som kan tänkas imponera på eventuella åskådare. Tycker i alla fall jag! Ridning är nämligen en högst personlig dialog mellan två individer, ryttaren och hästen. Den här dialogen går varje dag ut på att utveckla samspelet mellan ryttare och häst, och därför är det viktigt att kunna känna att man kan göra detta i lugn och ro. Våga tro på sin känsla och sitt sätt att rida. Inte behöva bevisa något för någon – för det är inte det som ridning handlar om!

Samtidigt är det såklart viktigt att söka hjälp hos instruktör för att lära sig mer eller kanske omvärdera något i sin ridning för att utvecklas vidare. Som instruktör tycker jag man har ett stort ansvar att hjälpa ekipaget vidare samtidigt som man måste bibehålla respekten för den privata dialog som pågår. Tycker det känns tråkigt när man läser på en del forum och bloggar där instruktörer (och för den delen andra ryttare) använder sig av en negativ ton. Som generaliserat lyfter fram det negativa hos ryttare. Som instruktör är det oundvikligt att nån eller några gånger ha sett en ryttare som sparkar med skänklarna, formar hästen med tygeln eller styr hästen runt på en volt med innertygeln, men att fokusera på detta negativa inspirerar inte ryttare till förändring och att vilja lära sig mer. Oftast kommer nämligen sånt här ur okunskap. Som instruktör ska man vara en inspiratör och vägledare som hjälper sina ekipage att växa! Det tar tid att lära sig rida och att utveckla samspelet med sin häst fortsätter hela livet… Det är viktigt att ha respekt för, både som instruktör och medmänniska tycker jag!

Som åskådare är det ännu svårare att sätta sig in i exakt vad den här dialogen mellan häst och ryttare går ut på just i sekunden. Därför tycker jag också det är tråkigt med folk som kommenterar ekipage enbart för att söka fel… Vi måste istället peppa varandra att ha kul och utvecklas tillsammans med våra hästar! Att rida och hålla på med hästar ger en enorm chans till glädje och personlig utveckling! När vi fokuserar på resultat och hur det ”ska se ut” är vi inte längre närvarande med vår häst, utan istället med ”alla andra”, och då går vi miste om den här chansen… Det här är något jag själv har jobbat enormt mycket med i min ridning, och fortfarande gör! Tror inte heller jag är ensam. Nej, fram för mer gemenskap, mindre prestige och prestationsångest! Våga lyfta andra för att kunna lyfta själv 😀

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *