Lätthet och mjukhet

PictureHade en bra och tänkvärd tur med den här donnan i skogen igår. Fantastisk temperatur till att börja med – älskar att rida i några minusgrader, hästarna känns pigga och fräscha! Vi fortsätter träna på svaret på de grundläggande hjälperna (drivande – förhållande – sidförande), vill att hon ska svara alert på lätta hjälper i alla övningar och gångarter. Hon svarar lätt på drivning med att länga steget men – har då en tendens att hamna lite på framdelen och vilja hålla balansen i tygeln.. Mot slutet hade vi dock fått bättre koll på bakbenen och bättre respekt för tygeln och hon kändes riktigt fin! Red några övergångar till tölt där hon jobbade bra genom ryggen och var lätt i framdelen. Tror vi båda kände oss nöjda och glada! 😀

Efteråt började jag fundera kring det här med svar på hjälperna… Det svåra i ridning är ju att det inte är svart-vitt. Det finns såklart tydliga ”rätt” och ”fel” i hur en häst svarar på hjälperna, men däremellan finns en till synes oändlig gråzon… När jag med en drivande skänkel ber henne gå fram – hur mycket av den energin vill jag ska gå ut framåt (längning och tempo) och hur mycket vill jag ska gå uppåt (självbärighet och lätthet)? Och hur mycket kontakt är ok – när övergår stödet på tygeln till ett stödjande!? Svåra frågor som jag tror alltid måste avgöras i stunden, med hänsyn till hur långt hästen kommit i sin träning, hur uppvärmd hästen hunnit bli, hur väl man fått hästen att svara på grundläggande hjälper. Det viktiga att komma ihåg tycker jag är att lätthet är något man måste arbeta fram under träningspasset. Lätthet kräver mjukhet, lösgjordhet, att hästen är framme för hjälperna. Vi kan därför inte stänga in hästen i en form för att uppnå lätthet – då berövar vi hästen möjligheten att få tillgång till sin kropp och kunna använda den på rätt sätt. Lättheten kommer när hästen börjar jobba genom kroppen och därför är det viktigt att låta det ta sin tid, låta hästen hitta igen sin kropp, svara bättre och bättre på hjälperna och bli mer och mer redo. Vi måste bygga upp hästen till lätthet, både under det enskilda träningspasset och på sikt! Då öppnar vi för möjligheten att få riktigt fina ridupplevelser tillsammans med vår häst!

En hel massa tankar om de där knapparna

Ofta pratar man inom hästvärlden om att ”hitta knapparna” på sin/andras hästar. Jag tycker det förmedlar att man har en ödmjuk inställning och är öppen för att lära sig hur man ska rida just denna häst (och inte bara anta att man redan kan det), och det är bra! Men jag tror också det är viktigt att reflektera över de här knapparna. Knappar är nämligen inte nånting som finns där bara helt av sig själva, utan något som måste installeras.

För mig är hästens knappar det svar vi får på de hjälper vi ger. När jag får en unghäst i inridning, eller för den sakens skull en äldre häst på träning, finns det några knappar som jag vill börja installera (alt stämma av om de redan finns där) eftersom resterande träning kommer att bygga på dessa. Här är några exempel:

1. Hästen ska vänta på tränarens signaler. Detta är en väldigt vitt omfattande knapp, som sträcker sig från att jag vill kunna ha hästen stående lös på stallgången när jag gör iordning den, till att jag vill att den ska stå stilla när jag sitter upp, till att den inte ska hitta på egna påfund i ridningen, t ex öka farten/stanna/svänga utan att jag bett den.
2. Hästen ska lära sig följa tygeln (dvs inte gå emot den). Detta börjar jag lära in i böjning, där första nivån är att hästen ska kunna följa tygeln i one-rein-stop istället för att dra emot (bland det första unghästar får lära sig). Detta förfinas successivt genom hästens utbildning till att enbart med en liten ställning kunna få hästen att slappna av i nacke och överlinje. När hästen förstår kan detta är det ett verktyg som jag kan fortsätta använda genom hela utbildningen för att lära hästen använda överlinjen och arbeta genom kroppen.
3. Hästen ska lära sig att skänkelhjälper betyder att den ska länga ut steget och därigenom också länga ut överlinjen (dvs inte korta steget och höja formen=spänna överlinjen). Detta gäller den drivande skänkelhjälpen såväl som den vändande, sidförande, böjande och ”samlande”.

Picture

Píla i trav under sin inridning. Hon har lärt sig svara på drivande skänkel med att länga bakbenssteget och därigenom överlinjen. Hon har också lärt sig att svara på tygeln genom att bli mjuk, istället för att gå emot och hamna på framdelen. Hon söker sig FRAM och ner, och trots att hon är i en fas där hon just håller på att föra fram inner bak ser man att hon jobbar genom ryggen eftersom hon har god bogfrihet (dvs är inte på framdelen).

När man börjar rida en häst som redan är inriden/grundutbildad tycker jag det är viktigt att inte förutsätta att knapparna redan finns där. Börja istället utforska och stämma av hur hästen svarar på hjälperna, se om alla knappar finns på plats eller om det är några som behöver avinstalleras (felaktiga svar på hjälperna) och några som behöver nyinstalleras. En häst som inte kan stå stilla och vänta på signal att gå fram tycker jag t ex aldrig är ok. Det svåra med en häst som redan blivit riden ett längre tag är att av- och ominstallation kan TA TID… Hästen kan t ex ha etablerat en hel del djupgående spänningar, både fysiskt och mentalt, som det kan ta tid att arbeta sig igenom. Därför är det bästa om det blir rätt från början, dvs att hästen redan under sin inridning kan få rätt knappar på plats!

Genom att reflektera över vad man själv tycker är en bra ridhäst, hur man vill att hästen ska bete sig i både ridning och hantering, så börjar man bygga upp en filosofi i sin träning. Att ha en filosofi och ett tänk kring hur man vill rida bygger i sin tur självförtroende. Man vet vad man vill ha och vad man inte vill ha, och då blir det lättare att också se vilka knappar man behöver träna på som ekipage.

Glad

Hade en så rolig lektion igår kväll där jag verkligen fick nörda in på sitsdetaljer… Det bästa var att se vilken effekt det hade på hästen, som gick från att vara lite ”på-av” i traven till att hitta en jämn framåtbjudning i takt med att ryttarens balans förbättrades. Detta förstärkte ytterligare min uppfattning om att hästar som saknar framåtbjudning gör detta pga bristande balans. Ska utveckla detta resonemanget nån dag… Nu ska jag dyka ner i förväntningars påverkan på aktiemarknaden, konsumtion och investeringar. Känner mig motiverad då det innebär att när det är gjort så kan jag gå ut och rida! Och det regnar inte ens idag! Hoppas ni alla har en fin dag så här långt 🙂

Att ha en plan

Picture

Att ha en plan är oftast bra – oavsett om det handlar om ett ridpass eller ett långsiktigt mål man vill uppnå. Men ofta upplever jag att planer också kan hämma ens kreativitet. Om man blir väldigt insnöad på att följa en plan/att-göra-lista till punkt och pricka så finns helt plötsligt begränsat utrymme att följa med flödet och saker som händer längs vägen. Efter många år har jag slutligen bestämt mig för att sluta skriva att göra-listor eller göra upp alltför detaljerade planer, och livet har blivit mycket roligare! När man på så sätt öppnar ögonen för livet som pågår runt omkring en och möten med olika människor kan man också se potentiella idéer överallt och hitta nya banor i livet. Tack vare detta kommer 2015 att bli ett jättespännande år! Vi har många saker på gång på många plan i livet, jag vet ännu inte riktigt vad jag ”vill bli när jag blir stor” men jag gör en massa saker som är roligt och ger mig energi och kreativitet! Har samma övergripande plan som jag haft senaste sju åren av mitt liv men har hittat nya och lite annorlunda vägar dit! Saker som man inte tror är möjliga blir helt plötsligt det och man kommer lite närmare himlen, självförtroendemässigt.
Med hästarna försöker jag däremot ha lite mer konkreta planer. Ósk ska snart gå på vila och jag ska ägna mig lite mer åt unghästutbildning. Så innan dess känns det som att jag vill ha vissa saker mer på plats. Vi har nu hittat igen bakbenen – hon svarar på skänkeln med att länga steget och har även fått henne bättre inramad mha övningen att flytta bogarna. Detta har även medfört att jag kommit till en ny nivå av insikt om vad det innebär att verkligen ha en häst MELLAN HJÄLPERNA. Kul! Tänker nu att vi ska befästa detta i alla gångarter innan Ósk får gå på vintervila några veckor.
me
Lyfting och jag tränar mycket på att länga ut överlinjen och jobba genom ryggen. Masserar ryggen varje dag och hon har blivit väldigt mjuk och släppt sina spänningar! Arbetar mycket från marken och har tänkt låta henne gå med lite som handhäst igen. Löshoppar en del för att hon ska komma upp med ryggen, och hon har riktigt bra teknik! Mello tränar mest på att snäppa upp nivån lite på allt hon redan kan i grundgångarterna. Vill ha henne mer alert och framme för hjälperna! Rider henne mest ute just nu. Har även börjat sätta igång Dís med lite skrittpromenader och markarbete igen, hon har ju stått några veckor efter sin frambensskada som nu är helt återställd. Känner att det kliar i fingrarna att börja träna Kalle och Lillan (Aradís) igen men det får vänta tills Óskans vila. Tror det är viktigt att inse sina begränsningar om man ska orka i längden!

Målsättning föder framgång, genom topparna & dalarna som är livet

Idag har det varit barndop på schemat så dagens blogginlägg får istället bli två bra bilder som illustrerar samma tanke. Var man än är på väg och vad man än har för mål så får man räkna med att man kommer att stöta på både toppar och dalar. Det viktiga tror jag är att försöka dra lärdom av allt man är med längs vägen, även det tuffa och svåra. Våga tro på dig själv och din förmåga, håll fast vid din dröm, även när du är nere i den djupaste dalen… Så länge man inte släpper sin dröm och fortsätter jobba i riktning mot sina mål, så länge man inte ger upp, så misslyckas man heller aldrig!

Tankar om vad som egentligen är viktigt i ridning…

Nu kan jag berätta det roliga jag gått och väntat på. Ni som redan läst Islandshästmagazinet vet – där finns nämligen ett 8-sidors reportage om mig och hästarna! 😀

Jättekul att få prata om det jag tycker är roligast – träning av hästar och ryttare – och viktigast… nämligen kommunikationen mellan häst och ryttare. När man rider sin häst är det helt oväsentligt hur flashigt det ser ut, hur stort steg hästen har och andra parametrar som kan tänkas imponera på eventuella åskådare. Tycker i alla fall jag! Ridning är nämligen en högst personlig dialog mellan två individer, ryttaren och hästen. Den här dialogen går varje dag ut på att utveckla samspelet mellan ryttare och häst, och därför är det viktigt att kunna känna att man kan göra detta i lugn och ro. Våga tro på sin känsla och sitt sätt att rida. Inte behöva bevisa något för någon – för det är inte det som ridning handlar om!

Samtidigt är det såklart viktigt att söka hjälp hos instruktör för att lära sig mer eller kanske omvärdera något i sin ridning för att utvecklas vidare. Som instruktör tycker jag man har ett stort ansvar att hjälpa ekipaget vidare samtidigt som man måste bibehålla respekten för den privata dialog som pågår. Tycker det känns tråkigt när man läser på en del forum och bloggar där instruktörer (och för den delen andra ryttare) använder sig av en negativ ton. Som generaliserat lyfter fram det negativa hos ryttare. Som instruktör är det oundvikligt att nån eller några gånger ha sett en ryttare som sparkar med skänklarna, formar hästen med tygeln eller styr hästen runt på en volt med innertygeln, men att fokusera på detta negativa inspirerar inte ryttare till förändring och att vilja lära sig mer. Oftast kommer nämligen sånt här ur okunskap. Som instruktör ska man vara en inspiratör och vägledare som hjälper sina ekipage att växa! Det tar tid att lära sig rida och att utveckla samspelet med sin häst fortsätter hela livet… Det är viktigt att ha respekt för, både som instruktör och medmänniska tycker jag!

Som åskådare är det ännu svårare att sätta sig in i exakt vad den här dialogen mellan häst och ryttare går ut på just i sekunden. Därför tycker jag också det är tråkigt med folk som kommenterar ekipage enbart för att söka fel… Vi måste istället peppa varandra att ha kul och utvecklas tillsammans med våra hästar! Att rida och hålla på med hästar ger en enorm chans till glädje och personlig utveckling! När vi fokuserar på resultat och hur det ”ska se ut” är vi inte längre närvarande med vår häst, utan istället med ”alla andra”, och då går vi miste om den här chansen… Det här är något jag själv har jobbat enormt mycket med i min ridning, och fortfarande gör! Tror inte heller jag är ensam. Nej, fram för mer gemenskap, mindre prestige och prestationsångest! Våga lyfta andra för att kunna lyfta själv 😀

Träningsdagbok

Att föra träningsdagbok är en bra grej – inte bara för att minnet är som en guldfisk så det kan vara bra att kunna bläddra tillbaka och se vad man gjorde för en månad sen, eller vilka bra tips man fått på olika kurser… men också för att det är så himla rolig och inspirerande läsning att gå tillbaka till!

Jag har i perioder fört en eller annan form av träningsdagbok sedan jag började rida islandshäst. Detta innebär att inte bara har jag dokumenterat en hel massa övningar och vad för effekt de haft på olika individer, men jag har också en väldigt spännande dokumentation över alla hästar jag fått lära känna och inte minst min egen resa som ryttare!

PictureSedan en tid tillbaka har träningsdagboken utvidgats till att bli nån sorts allmän hästbok. Har en månadsöversikt i början av varje månad där det dokumenteras vad alla hästar som är i träning just då har fått hitta på, både träningsmässigt (typ banan, ute, ridhus, kurs etc) och om det förekommit nån equiterapeut eller hovslagare. Presentation över varje häst som förekommer ex stam, gångartskvalitet, ridbarhet etc – som en liten dokumentation över utgångspunkten. Så en sammanfattning av varje ridpass – vad vi övade på, vad gick bra och mindre bra, vad kan jag ta med mig till nästa gång etc.

I boken skriver jag också om mina elever och deras hästar, övningar och reflektioner. Viktigt att kunna gå tillbaka och se vad vi övat på och hur det gått för att kunna ha en långsiktig plan för alla ekipage! Skriver även ner viktiga grejer jag observerat när andra instruerar – tips på övningar för olika hästar och ryttare, grejer jag vill prova själv hemma eller kan ta med mig i min undervisning.Mitt bästa tips för er som ännu inte för nån form av träningsdagbok är: börja göra det! Kan vara precis så avancerad eller oavancerad som ni själva vill! Det viktiga är bara att ha en liten inspirations-boost att bläddra i ibland och framför allt – en dokumentation över den väg som du och din häst gått tillsammans (för de dagar då det känns som att inget händer…)!

Skrittarbete och träningsdagbok

Just kommit in från stallet. Camilla var här ikväll så vi red tillsammans på banan, så himla kul med sällskap i stallet! Ósk skötte sig snyggt idag, vi tränade först en del från marken på att hon ska ställa sig korrekt i nacken, både i stillastående och i skritt. När hon ställer sig i nacken söker hon automatiskt fram och ner. När hästen får en korrekt ställning i nacken kommer även böjningen att gå igenom hela kroppen, vilket man ser på att inner höft förs fram en aning. Mitt mål är att först lära henne detta mha nosgrimman och en hand bakom ganaschen (här är vi nu) och sedan lära henne detta dels i kapson – för att kunna ha en signal för ”ställ dig i nacken och böj dig i kroppen” i longering – och dels med bettet – för att kunna ha samma signal uppsuttet. Från ryggen tränade vi på skänkel = längning. Detta fattar hon nu och har gått från att svara oftast rätt till att svara alltid rätt. Så idag gick vi vidare och började träna på att placera bogarna bättre. Vill ju på sikt inte bara att hon ska länga sig för skänkeln utan att hon ska svinga bakbenen in mot sin tyngpunkt, ta mer vikt på dem och lyfta upp bogarna bättre… och för att detta ska funka bra måste jag just nu få ännu bättre kontroll över bogarna (kunna rama in bogarna ännu bättre). Jobbade med att alternera mellan ställa inåt – rakt fram – ställa utåt. Red henne också inåtställd på långsidorna – utåtställd på kortsidorna och red kurvorna som bakdelsvändningssteg, om ni förstår. Att vända fokus till bogarna nu var verkligen en pusselbit som föll på plats – hon blev så stabil i kroppen och upplevde att jag fick ännu bättre kontakt med bakbenen av detta! 😀

Blev en del detaljarbete i skritt idag av anledningen att equiterapeuten var här igår och kollade igenom och behandlade både Ósk och Lyfting. Ósk fick en genomgång av vänster bak – höger bog vilket är hennes svaga och därför även något stela diagonal. Lyfting har fått vila ett tag eftersom jag känt på mig att nåt inte var helt ok. Upplevde att hon blev så himla emot för skänkeln och ville inte länga ut steget och lyfta upp ryggen, men trodde att det berodde på hennes gamla muskelskada som tidigare gjort att hon har varit lite stel bak. Men istället visade det sig att hon hade en hel del spänningar i ryggen som Anna fick masserat loss. Skönt att ha fått klarhet i detta, men undrar hur det kan ha uppstått!? Har iaf införskaffat en ny gelpad att ha mellan sadeln och den lilla ryggen hädanefter 🙂

Passade på att fota lite då vi var två i stallet ikväll, har nämligen fått en idé om att utöka träningsdagboken med lite bilder. Har tänkt fota hästarna som är i träning ca en gång i månaden, som en liten fotodagbok för att (förhoppningsvis, hehe) se hur de sätter muskler över tid! Så nu är första stadiet av höstmagar dokumenterade!

Travarbete

Var och lyssnade på en bra föreläsning igår om travarbete. Fick lära mig en massa och nya aha-upplevelser om viktiga förutsättningar för att hästen ska kunna arbeta i en bärig trav, vad som  rent biomekaniskt händer i hästens kropp när den travar, hur ryttaren ska kunna optimera sin sits i trav och massa annat. Det pratades också en hel del om gångartshästar (islandshästar) och olika sätt hur man kan lära en häst med svårt för traven att svinga genom ryggen och använda kroppen på ett bra sätt! Verkligen sjukt intressant.

Tänkte avsätta lite tid i vinter åt att nörda in på hästens biomekanik. Exakt hur hästen använder kroppen i de olika gångarterna, i böjning, när den länger ut överlinjen… etc. Så intressant och viktigt att få djupare förståelse för, för att kunna utveckla sin ridning ännu mer. För alla som vill hänga med på det rekommenderar jag Katrin Wallbergs (Ridakademi Norr) föreläsningar och kurser!

För övrigt räknar jag dagarna just nu. Bara två dagar kvar tills det kanske händer en kul grej… Men det kan lika gärna vara 1 månad + 2 dagar kvar. Eller kanske 2 månader + 2 dagar…. Ni ska hursomhelst få veta så snart det är klart! Emellertid ska jag återgå till plugget nu. 🙂