Balans och förvirring!?

Letar mycket efter balans i min ridning just nu. Efter Mettelektionerna samt hjälp från Hjalti hittade jag en känsla av balans och mjukhet som jag letat efter länge. Hittade på nåt sätt nollpunkten, och viktiga insikter. Vill jag komma vidare i träningen måste jag först hitta igen det här i alla hästar och jobba för att det ska bli vår lägstanivå! Det finns inget recept på hur man hittar det här tillståndet, jag måste alltså hela tiden leta efter det och KÄNNA EFTER… En utmaning då jag är en mer eller mindre tänkande ryttare! Har för tillfället försökt låsa in all teori och förklaringar kring hästens biomekanik som utgör nån sorts kärna i min ridning, och börja utforska en ny stig. Spännande och jag känner mig helt lost, dvs jag vet VAD jag vill uppnå men inte exakt HUR utan måste hela tiden prova mig fram. Tror det kommer komma nåt riktigt bra ur detta! 😀

Vet inte hur många av er som hängde med i detta… men förhoppningsvis klarnar det snart!
Ut å rida nu 🙂

Ups and downs

Mycket som hänt sen sist! I mitten av oktober var jag och Ósk på Wången och red för METTE. Har i många år haft en dröm att få rida för henne så var ganska starstruck under dessa dagar på Wången!! Och förväntningarna infriades med råge! Mette satte precis fingret på vad vi kämpar med och på tre lektioner hade vi fått verktyg både för att lösgöra Óskans spänningar samtidigt som vi höjde ribban, och fick med oss en del att träna vidare på. Och hela tiden pedagogiskt för både häst och ryttare. Känns som att jag hela tiden blir starkare och starkare i min tro på mig själv och hur jag vill rida, och det känns så himla bra!! 😀

Dagen efter att vi kommit hem från Wången dog Mýsla. Min första egna häst och första stora kärlek och bästa vän finns inte mer. Det är så sorgligt och svårt att greppa. Hon fick akut tarmvred och dog innan veterinären ens hunnit halvvägs. Jag satt hos henne med handen på hennes kind och hon hade nån sorts lugn i ögonen trots all smärta. En stund senare var jag ensam där på betet och min finaste bästa fanns inte mer. Och ändå finns hon här, hela tiden. Längtar tills vi ses igen.