Ridundervisningen i full gång

Just inkommen efter terminens första ridgruppslektioner – roligt med nya människor och ambitioner! Blir så glad av alla elever som är uppriktigt intresserade av att förbättra kommunikationen med hästen – kan ju tyckas som ett självklart mål när man tar ridlektioner, men är inte alltid så. Hästarna har haft mjukstart senaste veckorna med privatryttare på lördagar, och skötte sig fint även i grupp.

Nästa vecka börjar även lektionerna på IHC Norr, där jag kommer att undervisa onsdag kvällar under vårterminen. Ännu fler nya ryttare och dessutom nya hästar, spännande och kul! Kommer att fortsätta som vanligt med privatlektioner på lördagar och vissa söndagar, då jag undervisar privatryttare i andra stall.

Red Mýsla efter lektionerna ikväll, hon kändes mjuk och fin inför morgondagens lektioner hos Katrin. Det blir tidigt upp och fodra innan avresa, så nu blir det lite middag och sen sova!

Helgens kurs och vårkänslor

En hektisk vecka till ända! Skrev tenta i ekonomisk historia, ridgrupperna startade upp efter vinteruppehållet, och årets första kurs (på temat lösgjordhet) hölls på lördagen i kanonfint väder. – Synd bara att grannens skog omöjliggör ljusinsläpp på ridbanan, så jag fick själv inte njuta så mycket av solen.

Temat för lördagens kurs var lösgjordhet, grundläggande för all ridning och träning av häst, men därmed inte nödvändigtvis enkelt! Dagen inleddes med frukost och lite teori, där vi definierade begreppet lösgjordhet, diskuterade psykisk lösgjordhet och begreppet grundspänning. När och varför kan spänningar uppstå under ridningen, och hur märker jag om min häst är lösgjord eller om den börjar spänna sig? Teorin följdes av praktisk undervisning, där alla ryttare fick öva på att känna på sina hästar i olika situationer med olika krav (tempoväxlingar, volter och övergångar), för att identifiera i vilka situationer det kunde uppstå spänningar, varför, och hur man då kunde inverka för att lösgöra hästen igen. Lunch och vidare teori med fokus på fysisk lösgjordhet – vi gick igenom de lösgörande övningarna, vanliga svårigheter som kan uppkomma, varför de uppkommer och hur man då kan inverka för att korrigera hästen. Dagen avslutades med kortare privatundervisning där alla ekipage fick chans att träna på de övningar som just de behövde. En jätterolig dag, tyckte då i alla fall jag! En del ekipage som jag känner sen tidigare var med, med också några nya vilket ju alltid är kul!!

Kursen var första delen av fyra i en seriekurs om gångartsträning. Varje kurstillfälle kommer att ta upp en central aspekt av grundridning/gångartsridning, och nästa kurstillfälle blir 18 maj. Temat är hästens form – en ganska naturlig fortsättning efter temat lösgjordhet tycker jag. Mer info kommer strax på hemsidan!

För övrigt skiner solen och vädret är lagom varmt, hästarna har snart knaprat färdigt sin lunch. De har börjat fälla nu och de som varit inne i ett lite komaliknande tillstånd i träningen har börjat vakna, härligt!! Skulle önska att de kunde fälla lite fortare bara, de blir så fort svettiga under ridning! Raka eller inte raka…? Får fundera lite på det.

Nu blir det lite lunch för mig också innan kvällens lektioner! Hoppas ni har det fint i govädret!

En helt vanlig fredag

Nollgradigt ute – bra eftersom jag slipper rida i täckbyxor och istället får inviga mina nya fina ridbyxor (märkligt vilka saker som kan göra en glad, konsumtion verkar tydligen stå högt på min lista). Dåligt eftersom träningsvägarna i skogen inte hunnit bli uppkörda än och föret är med andra ord ganska så tungt!

Har just ridit igenom Mello, Mýsla och Kalle och analyserat status på min egen ridning och deras gensvar i samtliga gångarter, för att kunna uppdatera träningsplanen framöver. Brukar göra det med jämna mellanrum för att undvika att ”fastna” för mycket i gamla spår – lätt hänt när man sällan får chans att rida för islandshäst-instruktör… Mello och jag ligger i hårdträning inför Atli-kurs i Skellefteå om tre veckor – jag vill gärna hinna förbättra en del saker innan dess, så vi kan få ut så mycket som möjligt av kursen! Hon känns genomgående bra och jämn, men skulle önska mer energi överlag! Mýsla och Dís tränas inför veckans lektioner hos Katrin.

Helgens projekt blir att fixa med hästarnas permanenthage! Nu har stommen till den nya ligghallen kommit på plats så nu ska den få väggar och tak, samt ska stängslet stramas upp – så kan hästarna snart flytta in i sin ”nya” residens! Äntligen!! Vidare ska min transport hämtas igen, den har bott hos Janne några dagar och fått lagat några smågrejer så nu är den som ny. Bilen besiktad igår också, känns även det väldigt skönt.

För övrigt känns det såhär just nu:

Featured image

men vi strävar envetet framåt! Trevlig helg!

Att bli bra eller ännu bättre

Skillnaden mellan att bli bra eller bli ännu bättre på det man gör, tror jag till stor del handlar om självdisciplin och inspiration. Att orka träna även de dagar då vädret är skit, självkänslan lite låg, man är inne i en seg period med hästen, och man inte egentligen har ork. Det är dessa dagar som gör skillnaden! ”Man brukar sällan ångra att man rider den där extra hästen”, som en arbetsgivare sa till mig en gång.

Självdisciplin var det ja. Hur fixar man det då? Bästa sättet att styra upp den är enligt mig att leta motivation och inspiration! Inspiration är ganska spännande, för den finns nämligen överallt och man vet aldrig riktigt var man kommer att hitta den! Kanske i en Carro Klüft-dokumentär? Kanske i att läsa bra träningstips från Ia? Kanske i att be en kompis filma då man rider för att kunna analysera och planera sin träning?

Själv letar jag inspiration överallt, och jobbar mycket med målsättning, både för mig och för alla hästar. Mål ska vara både kortsiktiga och uppnåeliga inom en rimlig tidsram, och långsiktiga visioner, som man siktar mot men inte behöver vara helt säker på att man kommer att uppnå. Det viktiga är att våga flyga högt i sin långsiktiga målsättning – utan visioner jobbar man nämligen i begränsning! Visionerna bryts sedan ner i kortsiktiga mål som man jobbar mot i vardagen. Målsättning kan exempelvis se ut såhär:

Hästen Mello
Långsiktigt: Styrka och god bärighet i alla gångarter, för att kunna tävla på regional nivå med goda resultat
Kortsiktigt: Stärka överlinjen i skritt-tölt och skritt-trav-övergångar

Jag som ryttare
Långsiktigt: lättare och känsligare hjälpgivning, snabbare eftergifter
Kortsiktigt: Bättre följsamhet och balans i sitsen genom att öva nedsittning under avslappning i samtliga gångarter, på en häst som lämpar sig för ändamålet

Inspiration är A och O för självdisciplinen! Själv hittar jag mycket inspiration genom att läsa om andras träning och tankar kring träning – min förhoppning är att kunna dela med mig lite inspiration genom denna blogg! Idag blev jag t ex inspirerad av dessa tankar kring fokus:

Featured image

”Förmågan till koncentration är i alla sporter en av nycklarna till framgång”
Jan-Olof Wannius

Nu ska jag ut och fokusera i sadeln! Vad blir ni inspirerade av? Dela gärna med er!

Mikrokosmiskt perspektiv

Har haft en riktigt bra helg. Två dagar med lektioner i -10 och blåst har dock gjort rösten något trött. Hästarna har fått vila men imorgon nya tag! Såg en bra dokumentär om Carolina Klüft på svtplay igår kväll – ambitioner, målinriktad träning och riktig vinnarskalle!

Dagen har efter lektioner varit relativt lugn, och såna dagar lyckas jag stanna upp i all rörelse framåt och se vad jag har här och nu, och inte bara var jag vill och är på väg. Det är skönt att kunna vara tacksam, som idag för fina inackorderingar! Glad åt duktiga elever! Tacksam för att jag närsomhelst har möjligheten att titta ner mot hagarna och se hästarna förmiddagsvila eller busa i blåsten, Aradís som älskar att reta Mello och bli jagad, Kalle och Dís som blivit bästisar och bara MÅSTE äta ur samma hög jämt, etc. Att jag har möjligheten att få vara dem nära hela tiden. Det överträffar allt! Lite andäktigt! Fattar inte varför Mats så himla gärna vill fara på semester! Hehe.

Läser nu:

”För mig är det inte ett mål i sig att hästen ska gå på tygeln, utan ett resultat av total eftergivenhet, inte bara i nacken utan också i halsen och ryggen. (…) För att du som ryttare ska få din häst att bli riktigt eftergiven, måste du själv först kunna ge efter på tygeln.”
ur ”Dressyr med Kyra” av Kyra Kyrklund

Livet

Jag kan emellanåt bli så sjukt less på alla präktiga statusuppdateringar på facebook. ”Nu har jag jobbat hela dan, sedan gymmat, handlat, tränat alla hästar och sanerat huset från hörester och kattskit. Min underbara sambo lagar en fantastisk middag, barnen tassar tyst kring badrumsdörren innanför vilken mamma i detta nu avnjuter ett glas rött i ett varmt bad med esoteriska oljor…” (”Det gör du ju inte alls!”, som min far skulle ha utropat, ”du sitter ju på facebook!”). Det är hursomhelst lätt hänt att inbilla sig att dessa människors liv är konstant tidseffektiva och fantastiska – de bråkar säkert aldrig med sin sambo, och förmodligen är de heller aldrig dåliga i magen, godissugna, känner sig småfeta eller är grinfärdigt trötta redan INNAN de vid kvällsfodringen i 25 minusgrader märker att hästarna dragit ut halva stängslet. Det är ju lätt hänt att dylikt kan ge lite ångest över det egna fluktuerande och mänskliga livet och måendet.

Tänker nu slå ett slag för ärlighet i sociala medier, och säga att jag har känt mig så sjukt trött och slut i kroppen senaste dagarna. Jag har verkligen ingen ork till allt det där som jag hade planerat att göra idag efter föreläsningen: rida fem hästar och skriva som en tok på essän och… ja ni vet, allt det där andra jag tänkte skriva om på facebook sen. Och det värsta är, insåg jag, att jag blir så besviken på mig själv och kroppen för att den inte orkar. Jag blir arg på den och försöker tvinga den ändå!! Den ska bli dubbelt straffad för sin olydighet! Resultatet av detta blir att kroppen blir ännu tröttare, själen känner sig ledsen för sin otillräcklighet, och orsaken till detta är de krav jag kanske inte ens inser att jag ställer på mig själv. Krav som delvis grundas i… ja vaddå? Vad alla andra gör på facebook?

I vardagen så lär jag mig ständigt mer om att hantera hästar, människor, fysiskt stundtals slitsamt arbete, min egen och företagets ekonomi (som absolut inte får blandas ihop, för då måste jag även lära mig hantera Skatteverkets ilska, blir alltför mycket på dagordningen!!). Men inte bara detta – börjar också inse vikten av att lära mig att hantera mina förväntningar på mig själv. Det är viktigt att kunna känna när kroppen är trött! Ibland orkar den inte alls med de högtflygande planer dess matte så egoistiskt har visionerat! Därför sitter jag nu och äter glass framför datorn. Har t. o .m. lyckats intyga mig själv att det känns riktigt skönt och avslappnat! Snart ska jag ut och mata hästarna, sedan unna mig själv att rida några hästar som det just nu känns fantastiskt kul att rida! Och det ska få ta hur lång tid det vill. Sedan ska Mats få komma hem och steka köttbullar med mig. Så orkar jag kanske lite mer imorgon!

Kram på er alla i er vardag

En helt vanlig fredag

PictureFyra av mina favoriter just klara med dagens träning. Är så himla glad över att ha Marielle här, hon är till så stor hjälp och ger massor av positiv energi!!! Hon underhåller verksamhetshästarna jättebra, och håller nu också på att sätta igång Lyfting, som ju blev skadad tidigt i höstas och därefter haft en ganska lång konvalescentperiod. Perfekt när jag nu har ganska svårt att kunna rida själv, men det blir det snart ändring på…

Har iaf tagit oss iväg till IKEA och inhandlat nödvändiga saker till stallet, så nu i februari ska det bli helt färdigt i sadelkammaren med nya täckeshyllor och grejer. Håller även på att klura på en täckestork som Mats ska få äran att tillverka… Namnskyltar till tränsen, samt hästarnas ”wall of fame” har kommit upp, det kommer bli så fint när allt e klart!! Då blir det att ta itu med nästa projekt – dvs stallets entré. Håller också på att planera för eventuella nya stjärnor under året som kommer, känns kul å spännande!Lektionerna i veckan har varit intressanta, eleverna har efter arbete med samverkande skänkelhjälper (vändande – rakriktande) fått öva på att rida med passiv tygelkontakt – dvs fortsatt inverkan med skänklarna TROTS att man håller i tygeln! Lättare sagt än gjort, men samtliga har varit väldigt duktiga!! Även arbetat med lite övergångar till tölt, från detta utgångsläge. Känner mig lyckligt lottad som har så intresserade och positiva elever! Marielles barngrupper har arbetat med hästarna från marken, med kroppsspråk, att leda, svänga etc, som förberedelse för sin märkestagning senare i vår!

I helgen ska jag och Marielle på seminarium med mycket fokus kring unghästar: träning för prestation och hållbarhet, utfodrig och genetik.. Ska bli spännande! På söndag blir det årets första möte med nya Vallholtstyrelsen, vi har en hel del spännande aktiviteter på gång så detta blir ett roligt år! Glöm inte att anmäla er till domarsekreterarkurs 8-9 mars, samt takt- och gångartskurs 26-27 april!

Fick dagens ros i Islandshästen idag av en elev 🙂 Sånt som värmer hjärtat lite extra! Tack för det!! Nu återstår lite excel-jobb och skrivande på case-arbete innan det får bli helg.

Trevlig helg på er!

Överlinjer och punkterade transporter

Har varit ute och ridit i snålblåsten, och är nu tvångskommenderad av mig själv till att skriva skoluppgift. Sparade träningen av Mýsla och Dís till senare, som en belöning till mig själv för att jag varit duktig och… bloggat? Ehm.

Igår kom jag mig iväg till Katrin med ovanstående två och fick nyttiga ridlektioner samt tillfälle till lite diskussion kring diverse funderingar. Katrin Wallberg är licensierad tränare i akademisk ridning med mycket erfarenhet av just islandshästar, och även den första att ha klarat sitt riddarprov på en islandshäst (Korall). Mýsla och jag fick jobba med att locka henne till att vilja länga ut heeela överlinjen, och bära upp sig själv i balans. Jag fick verkligen träna på timingen i mina eftergifter, eftersom hon då jag blir minsta för långsam genast tar tillfället i akt att dra sig något bakom lodplan. I och med detta sänker hon även ryggen och ökar påskjutet något, vilket tar sig uttryck i att hon skjuter på mot bettet, och inte svarar bra på förhållningarna. Jag fick öva mig mycket på att ge eftergiften just i det läget där hon har möjlighet att söka sig framåt-nedåt, vilket var enormt nyttigt! Sjukt hur svårt detta kan vara med en häst man känner (och som känner mig…) så väl!! Jag och Dís fick hjälp med att noggrant kunna rama in henne genom att plocka ihop bogarna utan att låta henne glida iväg åt något håll. Detta resulterade i att hon började placera bakbenen längre in mot sin tyngdpunkt, släppte ner mig helt på inner sittben i böjning, blev friare i bogpartiet och ryggmusklerna kändes som två små limpor att sitta på! Glad och härlig känsla!

Fascineras av det i ridningen, hur man hela tiden återupptäcker nya dimensioner av ”gamla sanningar”. Och hur man ibland måste omvärdera sina gamla sanningar, för man upptäcker att man missat någon detalj som är väldigt avgörande för slutresultatet!

Senare på kvällen hade vi skokurs här hemma, näst sista träffen för denna gång. Aradís fick sina första bakskor (framskorna satt kvar sedan förra veckan…) och uppförde sig snyggt! Jag var jättetrött i början efter ansträngande körning hem från Katrin med halt väglag och framhjulsdriven Mondeo, men – blir som alltid peppad av skokursen! Det är ett så härligt gäng och det ger energi!

Kvällen utvecklades senare såhär:
Featured image
… men slutade efter ett däckbyte väl! Nu dags för en insats med skolarbetet.

Om bärighet, balans och livets övriga gåtor

Måndag och nya tag! Blötsnö och blåst står på väderschemat, vilket hämmade entusiasmen i de ovan nämnda tagen något…

Alla hästar har fått träna mycket på att skritta idag, på att balansera och bära upp sig mha böjda spår och byte av volt – mycket pga att det varit i det närmaste omöjligt att sitta upprätt i ett högre tempo! Eftersom hästen har två möjliga sätt att svara på en drivande hjälp; genom att öka sitt påskjut (tempo) eller öka sin bärighet, måste vi efter bästa förmåga lägga tillrätta för den, så att den förstår vad vi är ute efter med drivningen. För att hästen ska kunna svara på skänkeln genom att kliva in mot sin tyngdpunkt och därigenom öka sin bärighet, måste den vara mer eller mindre (helst mer – för optimalt resultat!) lösgjord och avslappnad i sin överlinje. Det innebär att hästen balanserar upp sig själv utan att stödja sig mot bettet! Om hästen stödjer sig mot bettet, innebär det att den ges en möjlighet att svara på drivningen med att öka påskjutet mot bettet. Hästen kan då förlägga mer vikt på framdelen och använda bettet för att hålla balansen = inte optimalt. Har hästen tendens att vilja stödja sig mot bettet, har det hittills varit min erfarenhet att det i början är lättare att lära den att bära sig själv utan att erbjuda stöd från tygeln. Hästen måste då lära sig att balansera upp sig själv istället för att bara skjuta på – för då kommer den att stupa på nosen! Ibland är skillnaden hårfin mellan att hästen stödjer eller söker stöd/kontakt, men vi jobbar på. Övning främjar som tidigare sagt känslan för när det blir rätt eller mindre rätt!

Dagens stjärna i detta arbete blev Dís! Hennes exteriöra förutsättningar gör det lätt för henne att skjuta ifrån mot bettet med korta steg om man erbjuder henne stöd. Vi har arbetat med att hon först ska bära upp sig själv utan stöd från tygeln – först då har hon kunnat börjat svara på skänkelhjälperna med att länga ut steget in mot sin tyngdpunkt, och därigenom istället söka en mjuk kontakt. Både i skritt och tölt, där hennes tendens till påskjut mot bettet tidigare medfört spänningar och en mer passaktig tölt. Idag bar hon sig fint, och svarade på drivande säte med att ta ut steglängden ytterligare. Duktig pålla!!!

Bland livets övriga gåtor är just nu en väldigt central: hur jag ska hinna läsa 100 sidor ur ”En modern svensk ekonomisk historia” och skriva en essä på 1200 ord om ”Det industriella genombrottet i Sverige fram till första världskriget” tills helst på torsdag! Dags att fokusera nu! Måste få en examen så jag får möjlighet till ett välavlönat (deltids)jobb och har råd att bygga ridhus!